Nordisk Energi 1
BIOENERGI PERSPEKTIV komponenter som ingår i driv
medlen, men när det gäller trä och många växter är utmaningen, att en stor del av energiinnehållet är bundet i lignin och cellulosa som båda är kemisk mycket stabila och svåra att bryta ner. Av den orsaken är det tex mycket svårt att göra biogas via förjäsning direkt från trä och många växter, därför att metanbakterierna inte kan omsätta cellulosa och lignin förrän dessa har spaltats till simplare molekyler. I naturen sker denna spaltning bland annat via svampar som är naturens experter på nerbrytning av lignin och cellulosa och i den processen gör de sina restprodukter tillgängliga för en rad andra mikroorganismer, bland annat metanbakterier som nu får del av näringsoch energiinnehållet i veden. Det negativa är att dessa processer är så långsamma att vi inte kan utnyttja dem eff ektivt i energisammanhang. Därför är den enklaste vägen att gå för att utnyttja lignin och cellulosa till biodrivmedel, den termiska vägen, där dessa komponenter bryts ner i beståndsdelar med värme via en syredepraverad förbränning, alltså utan luft. I den processen friges olika gaser och biooljor som kan renas, raffi neras och förädlas till biodrivmedel som biometan, biobensin, biodiesel, biojetbränsle och bioeldningsolja. Denna process är ganska eff ektiv och eftersom all processenergi kommer från råvaran själv är den fossilfri och slutprodukten innehåller ungefär 70 procent av den kemiska energi som Nordisk Energi 1 2021 fanns i råvaran innan omvandlingen. På senare år har en annan metod för framställning av biodrivmedel från växter, träd och annat material med biogent ursprung vunnit framgång. Det är den så kallade hydrotermiska förvätskningen (hydrothermal liquefaction) där nermald biomassa körs genom ett högtrycksatt (200 bar) reaktorsystem vid +300 C och ut kommer så kallad ”biocrude” eller bioråolja som efterhand ska rensas för syre, kväve och olika föroreningar innan den körs genom en katalysator som kan skilja ut de olika kolvätebränslena. Tekniken är fortfarande på ett sent utvecklingsstadium men ganska nära kommersialisering med mycket forskningsstöd och investeringar från industripartners i ryggen. I Sverige ser vi inte mycket till den tekniken ännu, men Danmark är här i frontlinjen tillsammans med olika europeiska partners. Fördelen är att det går att använda en lång rad biomaterial, inklusive kloakslam, halm, gräs, trä (sågspån tex) och materialen behöver inte vara torra, de ska faktisk vara blöta, när de kommer in i processen. Det negativa är att man än så länge kämpar med syre- och kväveinnehållet samt föroreningar i bioråoljan men det verkar som man har kommit ganska långt med detta problem och förväntar sig att inom de närmaste åren kunna erbjuda de så kallade HTL-biodrivmedlen (Hydro Thermal Liquefaction) till konkurrenskraftiga priser på världsmarknaden. ➛ 47