Bumsen 1
Rothenburgs specialitet är de tennisbollsstora Sc
hneeballen, riktigt goda kaloribomber. – Det finns väl inget särskilt att se i Tyskland, det är ju bara Autobahn. Så uttrycker sig den fördomsfulle amatörresenären och har med andra ord aldrig lämnat det utmärkta transportsystemet Autobahn. Visst ser man inte så mycket från Autobahn och det är kanske inte meningen heller, där skall man faktiskt hålla ögonen på trafiken. Så varför inte prova någon gång att köra av Autobahn för att övernatta några mil vid sidan om, man blir nästan alltid positivt överraskad när man hamnar i någon trevlig by eller småstad, rikligt med mat och dryck saknas aldrig i Tyskland. Väljer man dessutom en övernattning i en av Tysklands mest måleriska städer, Rothenburg ob der Tauber, så möbleras garanterat den tidigare inskränkta uppfattningen om totalt. Rothenburg ligger ca 20 mil nordväst om München. På de taktäckta väktargångarna kan man promenera runt så gott som hela staden. För drygt 30 år sedan gjorde jag ett mycket kort stopp på Rådhustorget men hade redan då bestämt mig att någon gång återvända för åtminstone en heldag. Detta skedde tyvärr inte förrän så sent som för drygt två månader sedan när Britten och jag var på väg hem från alptouringen. Vi anlände tidig eftermiddag och tog in på ett hotell precis utanför stadsmuren. Strosade sedan runt tills mörkret började lägga sig. Det är en stad med mycket gamla anor. Staden stammar från 1100talet och blev riksstad 1274. Under det 30-åriga kriget stod staden på Gustaf Adolfs sida, de kejserliga med fältherren Tilly i spetsen intog staden 1631 varvid de skulle bränna och plundra staden, dock kunde de tänka sig en motprestation i form av ett vad. – Tömmer någon av staden innevånare en bägare innehållande 1 1⁄4 liter vin i ett svep skonas staden. Ovan: Rothenburg lider ingen brist på små gulliga torg, torn och gränder. Nedan: God mat och dryck saknas aldrig i Tyskland. Borgmästaren Nusch hade uppenbarligen vanan inne och inte bara antog vadet utan genomförde det också. ”Der Meistertrunk” var född och detta firas årligen i Rothenburg. Hur sann historien är vet man väl inte riktigt men visst är den lika gullig som staden själv. Nu skall vi dock inte rapa en massa historiska fakta, som många medeltida städer var självklart staden omgärdad av en stadsmur med en mängd bevakningstorn och detta gäller också Rothenburg, som till skillnad från de flesta städer från denna tid har kvar en nästan helt intakt stadsmur runt hela staden, man kan faktiskt promenera runt staden på murens taktäckta väktargång. Under andra världskriget skulle de allierade bomba ett militärt mål men då de inte hittade stället fällde de istället sin last över ett militärt totalt ointressant men kulturellt nästan oersättligt Rothenburg, som därmed förstördes till stora delar. Liknande gjorde man som bekant med barockstaden Dresden. Med tysk effektivitet och ordning byggdes Rothenburg snabbt upp igen, arbetet slutfördes dock så sent som på 70-talet. Det kommunistiska Dresden fick tyvärr vänta betydligt längre. Rothenburg ligger på en kulle ovanför floden Tauber, därav namnet Rothenburg ob der (ovanför) Tauber. När vi var där briljerade tyvärr inte floden med sitt flöde då den var nästan torrlagd på grund av ett arbete med den välvda bron. Desto mer kunde staden alla pittoreska byggnader, torn och murar glänsa med sitt ursprung. Det sägs att butiksskyltar av modernt snitt är förbjudna innanför stadsmuren, det gäller även asfalt på dess gator, tyvärr inte fordonstrafik. Under vissa tider är biltrafik förbjuden men av någon anledning verkade ingen bry sig. Här borde faktiskt hela gamla staden vara en gångzon. Bilar hör inte hemma i denna miljö men väl det hästekipage som plösligt rullade fram på kullerstensgatorna. Naturligtvis kryllar en sådan gullig liten stad av turister, företrädesvis asiater, amerikaner och tyska pensionärer, det ingår dock i konceptet. När vi var där i slutet av september rådde ingen form av överbelastning och olika näringsställen var det naturligtvis ingen brist på. Fikat den aktuella dagen fick bli de berömda snöbollarna, en kalorispäckad godsak. Efter nästan sex timmars promenerade och klättrande på stadsmuren var det dags att inmundiga middagen på hotell Reichs-Küchenmeisters mysiga restaurang. Vi tömde dock inte 1,25 liter vin i en klunk till middagen men väl en mindre mängd rätt tempererad öl. Visst kunde vi ha stannat en heldag till men tyvärr hade vi en färjetid att passa i Kiel. Nästa gång skall vi bege oss till Rådhustorget där byggnaden Ratstrinkstube ligger, i vars klockfasad det, förutom klockor, urtavla och solur, finns figurer som varje dag spelar upp den historiska myten om Meistertrunk. Säkerligen kommer vi också att besöka Mittelalterliche Kriminalmuseum och Deutsches Weihnachtsmuseum. I dessa tider är julmarknader en populär sysselsättning och julmarknaden i Rothenburg lär vara en av de mysigaste. Skulle det nu vara så att du missar denna så ha förtröstan, i Rothenburg finns en affär som säljer julsaker året om. BUMSEN 5 – 2010 21