Bumsen 1
Bilden är tagen högst upp, sju våningar över ytan
, men trots det blev jag och kameran genomblöta av upppiskat havsvatten! V i får börja med att vrida tillbaka klockan ett halvår. Tanken på något intressant resmål inför hojsäsongen hade hållit mig sömnlös under några nätter. Varför inte köra till något udda ställe på rimligt avstånd, varför inte till Europas sista diktatur, Vitryssland, ofta kallad Sovjetunionens sista republik? Men varför just Vitryssland? Frågan fick jag flera gånger och det finns ett slitet uttryck som här kommer väl till pass: För de som förstår, behövs ingen förklaring. För de som inte förstår, finns ingen förklaring! Vitryssland lockade alltså bl.a. för sin fascinerande men tragiska historia. Dessutom ligger det ju i vårt närområde. Vi skåningar har faktiskt närmare till huvudstaden Minsk än till t.ex. Umeå. Vitryssland är verkligen en vit fläck på kartan, hur många vet egentligen var det ligger? Hur många har varit där eller känner någon som besökt Vitryssland? Säkert inte många. Vitryssland för en väldigt tynande och anonym tillvaro. Därmed läge att bege sig dit. Man måste dock ha bra framförhållning och ett nästan omänskligt tålamod, bara visumprocessen tog sju veckor! Så stod vi där en dag i juli 2010 och redo att rikta framhjulet österut. Färjan från Karlshamn skulle ta oss över Östersjön till Klaipeda i Litauen. Vi lyckades tyvärr pricka in den enda dagen på hela sommaren då det stormade på Östersjön. Många blev sjösjuka på överfarten, t.o.m. personalen på färjan, vilket resulterade i att restaurangen, baren och tax-free butiken fick stänga, då personalen hängde över relingen. Dessutom välte tre av våra fyra hojar nere på bildäck. En söndag morgon var vi äntligen på andra sidan Östersjön. Ett par dagars grustouring i Litauen och Lettland väntade. Baltikum är ju ”fullsmetad” med övergivna missiloch flygbaser från perioden då de var ockuperade av Sovjet. Vi hann med att besöka några av dem, bl.a. flygbasen i Vainode med sin 2 500 meter långa start- och landningsbana. Här gavs ett utomordentligt tillfälle att testa såväl acceleration som toppfart på våra hojar. ”Boys will be boys”, då sådant är lattjolajbans! Vi fick även tillfälle att köra en rysk UAZ-jeep i riktigt kladdig terräng. Reglerna var enkla: ”if you crash – you pay”! Vår guide kunde ingen engelska utan bara lettiska 38 BUMSEN 5 – 2010 och ryska så det fick bli teckenspråk: en klatsch på vänsterlåret betyder ”ingen koppling”, hand upp: ”motorbroms”, hand ner: ”full gas”. En tidig morgon någon dag senare stod vi alltså där, öga mot öga med den barska vitryska babusjkan som verkligen ville visa sin duglighet inför sina överordnande. Dessutom såg hon ut som en kopia av SPECTRE:s agent Rosa Klebb från James Bondfilmen ”From Russia with Love”. Nä, någon ”love” var det verkligen inte fråga om nu och detta var min allra första konfrontation med någon vitryss. Rosa Klebb-kopian och hennes kolleger vid gränsen till Vitryssland borde skickas på både charm- och engelskkurs! Vi fick stå ut med en nästan fyra timmars utskällning på obegriplig ryska av ett dussin tjänstemän i lika många baracker innan vi till slut, € 3 fattigare för ”vitrysk sjukförsäkring”, äntligen tilläts rulla in i deras land! Det är verkligen inget bra första intryck man får av Vitryssland med sådan personal. Låt mig dock redan nu understryka att förutom den nonchalanta och arroganta gränspersonalen så träffade vi inte på någon person i Vitryssland som inte var genuint genomtrevlig. Befolkningen i Vitryssland är nog bland de trevligaste jag stött på. Alla verkar vara helt fantastiskt behagliga, generösa och intresserande av oss västeuropéer. Vitryssland har en extremt brokig och tragisk historia, bara under 1900-talet har det drabbats av katastrofala följder från båda världskrigen och inte minst flera decenniers sovjetisk ockupation med Stalin-utrensningar, systematisk utsvältning, tvångskollektivisering, förföljelser, deportationer, förslavning av befolkningen och t.o.m. folkmord som följd. Denna bottenlösa ondska är naturligtvis fullständigt obegriplig för oss men det präglar förstås det vitryska samhället än i dag och fortfarande lever de inte i demokrati och frihet. Efter Sovjetunionens kollaps för 20 år sedan upplevde Vitryssland ett par års vakuum innan Aleksandr Lukasjenko tog makten och han har sedan dess diktatoriskt stärkt sin maktställning. Till råga på allt elände drabbades Vitryssland extremt hårt av Tjernobylkatastrofen 1986, då vindarna drog radioaktivt stoff från Tjernobyl, förvisso i Ukraina men bara ett stenkast från gränsen till Vitryssland, Dags att lämna Vitryssland och åter åka in i EU. Tja, detta är väl ett schysst försök att stävja korruption vid gränsen. Vår färdväg. Vi lämnar Litauen och fortsätter till Vitryssland.