Bumsen 1
betalmotorväg. Motorcyklar är befriade från motor
vägsavgift i Iran. Stannade och hälsade på kontrollanterna vilket var mycket uppskattat. Tog en paus efter halva sträckan då man fem km tidigare skyltat om vägkrog. Fyra glada grabbar serverade både mat, dryck och te/kaffe. Till kundernas förfogande fanns ett bord och två rangliga stolar. Anlände till hotellet i Qazvin i god tid, vilket var bra då jag tappat bort kammen och behövde skaffa ny. I Iran borstar grabbarna håret medan kam endast används av damer. Med en taxiresa genom halva staden till butik med hårprodukter för damer löste sig dock kamfrågan. Den tredje etappen började med lugn motorvägskörning ner till Karaj som gränsar till Teheran. Därefter bär det av nordväst upp på ringlande bergsvägar med enorma bilköer. Efter ett tag blir jag stoppad av en polis som berättar om ett förbud att köra MC mellan Karaj och Chaloos då det är alldeles för farligt. Sätter mig vid vägkanten och funderar, att vända om är inget alternativ, jag har två nätters hotellrum bokat Chaloos. Förklarar situationen för polisen och talar om att jag är 63 år och kör MC en hel del. Till slut får jag åka vidare, dock på eget ansvar. Blir sedan stoppad i ytterligare tre poliskontroller med samma procedur. När jag passerat högsta punkten, 3 020 m, och det bär nerför, stannar jag och fikar. Givetvis så stannar en polisbil och frågar hur jag fått tillstånd att åka denna väg. Jag svarar att är man 63 år har man ett automatiskt tillstånd, skrattar bara poliserna åt situationen och tar i hand samt önskar lycka till. Är ordentligt ledbruten när jag når slutmålet Chaloos vid Kaspiska havet efter dagens otroliga etapp. Tar en dag ledigt från hojen i Chaloos. Träffade vid frukost en grupp från irakiska oljeministeriet som är här och förhandlar med Iran. Mycket trevliga personer som talade perfekt engelska och kände till Sverige mycket väl. Sedan blev det en tur till stranden vid Kaspiska havet för att beskåda folkvimlet och badlivet. Där badar männen och yngre flickor i normala badkläder, de äldre kvinnorna badade helt påklädda. Solen stod högt mitt på dagen och den kritvita sanden gör att man blir bländad av den enorma ljusintensiteten. När jag på seneftermiddagen utför en kontroll av hojen dyker det upp två MCintresserade yngre män. Ryktet har spritt sig att det finns en stor MC vid hotellet som de vill fotografera. Blir på stående fot hembjuden till en av dessas familj på middag, de har en Honda motorcykel. Avböjer dock då jag har en dag imorgon att tänka på. 42 BUMSEN 3 – 2016 Vid start inför den fjärde etappen träffade jag en trevlig familj med två döttrar som hanterade engelskan på ett utmärkt sätt. Etappen blev lång och utdragen upp till staden Agadir på krokiga och vackra bergsvägar. Hade svårt att hitta mitt hotell. Till slut stannade jag vid en polispatrull och frågade var hotellet fanns, de ropade i sin tur på radio in en polis-MC som åkte före och visade vägen. Efter frukost statade återresan till Tabriz, tog ett fikastopp i en liten by. Ägaren till den lilla butiken fixade till riktigt gott kaffe med ett sockerkakasliknande bakverk. Anlände till Tabriz vid tvåtiden och hade räknat med att kunna shoppa litet i staden, tyvärr var det helgdag och nästan alla affärer var stängda. Slingrande väg till Chaloos. ”Jag svarar att är man 63 år har man ett automatiskt tillstånd, skrattar bara poliserna åt situationen och tar i hand samt önskar lycka till.” Åter till Turkiet Sista etappen i Iran kändes det litet vemodigt, det hade varit intressanta dagar med fina vägar och naturscener samt mycket trevliga och hjälpsamma människor. Etappen blev problematisk då gränsstationen vid Razi/Kapıköy visade sig vara stängd i tre dagar p.g.a. föregående heldag. Efter en lång överläggning med den iranska militären gick det upp för mig att jag måste köra en omväg till den södra gränsstationen Sero, en nätt liten omväg på 45 mil. Passagen vid gränsen gick bra om det än var litet rörigt. Problemet var att det började mörkna när det återstod tio mil som dessutom var över ett bergpass. Hade dock tur som kunde hänga på en minibuss som också skulle till Van. När jag kom till mitt lilla hotell fick jag en kopp värmande te och hjälp med bagaget till rummet. Turkiet upp till Georgien Det tog mig tre korta dagsetapper att köra från Van upp till Bordzjomi i Georgien. Bodde över i Iğdır som ligger nära gränsen till Armenien och Kars som utgör provinshuvudstad i den nordöstra delen av Turkiet. En enorm vy öppnar sig med berget Ararat framför en när man kört några timmer norrut från Van. Ararats topp är 5 137m hög och döljs nästan alltid i moln. Vägen in till Georgien skedde via ringIransk militär vägspärr. Motorväg nr 2 till Tehran. Stannade två nätter i det mycket vackra Gudauri. Bumsen 3-16.indd 42 16-06-16 23.36.36