Bumsen 1
B rorsans bryderier mer undanskymd plats! (I den
sistnämnda kallar pappa Ben vid ett tillfälle indianerna – som jag väl dessutom av PK-skäl skulle kalla ”urinvånarna” – för ”rödingar” och det går förstås inte an idag! Att tillvita tecknaren Bertil Almqvist – BertilA – rasistiska åsikter blir fånigt.) Sedd med dagens ögon förmedlar ”Tintin i Kongo” onekligen fördomar, men Tintins skapare Georges Remi – signaturen Hergé – förklarade långt senare att han aldrig hade för avsikt att vara rasist. Hade han skapat ”Tintin i Kongo” ett par decennier senare skulle den ha blivit annorlunda. Det finns goda skäl att tro honom då journalisten Tintin uppvisar ett starkt rättspatos och ställer sig på de svagares sida under alla sina äventyr. En rolig vinkel är att välutbildade kongoleser har hjärtligt roligt åt ”Tintin i Kongo”. Den illustrerar på ett utmärkt sätt hur korkad den europeiska bilden av Kongo var en gång i tiden. Politiskt korrekt T ermen ”politiskt korrekt” – i regel förkortad PK – har några decennier på nacken och de flesta har nog i alla fall en uppfattning om vad den står för; avståndstagande från något som man uppfattar som (överdrivet ängslig) strävan efter att inte trampa någon på tårna. Vid läsning av exempelvis Wikipedias artikel om begreppet slår det mig att själva artikeln har drag av politisk korrekthet! Enligt den är det något av ett debattmässigt skamgrepp att kalla en meningsmotståndare politiskt korrekt. Där håller jag inte med. Åtskilliga tyckare som lyckats skapa sig plats i de svenska medierna kräver stor politisk korrekthet och ve den som agerar mot deras åsikter om vad och hur något får sägas. Detta får ibland direkt löjliga konsekvenser. När jag växte upp var ”neger” den gängse benämningen på en människa med mörk hudfärg och hade inget med rasism att göra. (Rasism fanns, men den var inte kopplad till ordet ifråga.) Numera kopplas ”neger” till föregiven rasism. Må så vara, men det blir direkt löjligt när tyckarna kräver att gamla böcker som innehåller ordet skall tas bort från biblioteken eller skrivas om. De mest kända exemplen torde vara ”Tintin i Kongo” och ”Pippi Långstrump” – med ”Barna Hedenhös i Amerika” på en än så länge litet 48 BUMSEN 3 – 2016 Som bekant var Pippi Långstrumps pappa Efraim negerkung på Kurrekurreduttön i Söderhavet. Boken utkom på 1940-talet och att kalla Astrid Lindgren för rasist är befängt. (Dessutom finns inte särskilt många ”negrer” på Söderhavsöarna.) Numer får Efraim Långstrump bara vara kung, eftersom svarta påstås kunna ta illa vid sig! Att peta i en sådär 70 år gammal ikon i barnbokslitteraturen är klåfingrigt i överkant – eller just politiskt korrekt. I filmen med Inger Nilsson som Pippi har hur som helst ett ljudklipp genomförts. Sammanfattningsvis är såväl ”Tintin i Kongo” som ”Pippi Långstrump” och ”Barna Hedenhös i Amerika” utmärkta som såväl tidsdokument som barnlitteratur i originalskick. För kanske ett kvartssekel sedan hörde jag en svensk journalist i programmet ”Sommar”. Han hade arbetat åtskilliga år på Arvika tidning och gjort många reportageresor i glesbygden. Vid ett tillfälle hade han svängt in vid en skylt med kaffekopp. Kaféet var en ombyggd del av ett vanligt bostadshus och bakom disken stod en ung skönhet, svart som drottningen av Saba. – Jag skulle vilja ha en kopp kaffe och en ....... (”Vad i helvete heter negerboll när man inte får säga negerboll?” tänkte han medan det stod helt still i skallen.) Efter kanske tjugo sekunders tystnad kom frågan på klingande värmländska: – Vell Du ha en negerbôll? När Martin Luther King tog emot Nobels fredspris 1964 påpekade han i sitt tal att det fanns ”22 Million negroes” i USA, och det faller på sin egen orimlighet att han använde ordet i nedsättande syfte! Senast jag såg detta översatt till svenska var det ”22 miljoner svarta”. Ännu mer skruvat blir det förstås när man känner till att svarta amerikaner sinsemellan kallar varandra för ”niggers” – men ve den icke-svarta person som gör detsamma! I en film går Jackie Chan tillsammans med en svart man in på en bar där det enbart finns svarta. Chan förklarar sig påtagligt osäker i denna miljö och får av sin svarte kompanjon rådet att slappna av och bara göra som han. Därefter säger den svarte mannen ungefär ”Hi, niggers!” – varpå han går in i ett annat rum och lämnar Chan som den ende icke-svarte mannen i baren. Chan gör, som han blivit tillsagd – hälsar med ”Hi, niggers!” – varpå full kalabalik bryter ut. På närmare håll vet jag av egen erfarenhet från fjällvandringar på 1970-talet att samer i alla fall då kallade sig själva för ”lappar”. ”Svartskalle” var fackslang i svenskan under många decennier innan det blev ett skällsord. Det är en typ av spik, med stort, svart kullrigt huvud, som används av tapetserare och sadelmakare. Nyligen fick jag veta att en ö i skärgården utanför finska Hangö heter ”Svartskallen”. Måhända kräver finska PK-aktivister att den döps om? Eller så kan man ju i samtliga fall ovan – och åtskilliga andra – ta det lite piano. Det som en gång i tiden sades eller skrevs utan illvilliga avsikter kan rimligen låtas förbli i sin tids sammanhang. Att peta i det utifrån dagens perspektiv är enbart trångsynt. Bättre då att ge läsaren inblick i hur man en gång i tiden uttryckte sig. Vill man, går det ju att leverera ett litet påpekande om att ordens betydelse ändras med tiden och att det som en gång skrevs inte hade något nedsättande syfte. Bror Gårdelöf ML 2661203 I 9 K d – S t P 8 A E u r s Bumsen 3-16.indd 48 16-06-16 23.37.10