Svensk Vattenkraft 1
är detta steg som tar mest tid och det kan vara l
ämpligt att analysera olika förslag på miljöanpassningar och deras konsekvenser. Även om målsättningen är att man under samverkan ska försöka lösa så många frågeställningar som möjligt för att effektivisera processen i domstolen är Havs- och vattenmyndigheten medveten om att det kommer att finnas frågor som man inte överens om. Samverkan innebär inte att det ska fattas något beslut om miljöanpassningar som ska vidtas utan det är verksamhetsutövaren som föreslår miljöanpassningar i sin ansökan till domstolen. FORTSATT ARBETE Förslaget på vägledning har skickats ut på remiss till ett stort antal remissinstanser, bland annat Svensk vattenkraftförening och regionala vattenkraftsföreningar. Sista svarsdatum är den 30 november 2020. Remissen finns tillgänglig på Havs- och vattenmyndighetens webbplats https://www.havochvatten.se/ vattenkraft-och-arbete-i-vatten/vattenkraftverk-och-dammar/omprovning-for-moderna-miljovillkor/samverkan-infor-provning. html Anders Skarstedt Havs- och vattenmyndigheten SVAF om samverkansförslaget I månadsskiftet augusti – september kom Havs- och vattenmyndighetens (HaV) förslag till Vägledning om samverkan inför prövning enligt den nationella planen. En systematisk presentation av förslaget återfinns i Anders Skarstedts (HaV) artikel. Här koncentrerar vi oss på de viktigaste punkterna, både positiva och negativa. Att samverkan ska ske och ungefär hur samverkan ska gå till har varit känt relativt länge. Likaledes att det primärt är en process mellan verksamhetsutövarna och länsstyrelsen (lst) med den senare som huvudansvarig. Däremot är ju själva ansökan om omprövning entydigt den enskilde kraftverksägarens sak. Att beakta är också att Vattenkraftens Miljöfond ställer krav på att en kraftverksägare deltar i samverkansprocessen för att fonden ska svara för 85 % av kraftverksägarens kostnader. DET STORA BEKYMRET ÄR INTE FÖRSLAGET TILL VÄGLEDNING UTAN MYNDIGHETERNA Som sådant är förslaget rätt genomarbetat utan att innehålla några direkta överraskningar. De svagheter som finns är inte värre än att de kan rättas till. Det allt överskuggande bekymret är att vägledningen ger lst och vattenmyndigheter fortsatt fritt spelrum att tolka och tillämpa vattendirektivet och dess sidodokument respektive riksdagens och regeringens beslut som man finner för gott, dvs driva krav på utrivning trots att detta inte har något stöd i vare sig europeisk eller svensk rätt. Vi har under flera år kunnat se hur myndigheterna fullständigt nonchalerar riksdagens och regeringens beslut att klassificering som kraftigt modifierat vatten och undantaget mindre strängt kvalitetskrav ska utnyttjas fullt ut respektive att miljökvalitetsnormerna ska ses över. Eftersom ingenting av detta gjorts ser det ut som om den striden måste tas i domstolen; det kommer att spräcka alla tids- och kostnadsramar. Att myndigheterna skulle bry sig om de svaga formuleringarna i vägledningen är ingen som tror (säkert inte HaV heller). UTRIVNING BARA I UNDANTAGSFALL Positivt är ändå att HaV upprepar flera punkter i vad regeringen skrev i sitt beslut om den nationella planen 25 juni för att sätta stramare tyglar på myndigheterna. Det gäller att utrivning bara ska kunna ske i undantagsfall, vilket leder till att "Utgångspunkten vid en omprövning är att verksamheten ska kunna fortsätta att bedrivas, men med moderna miljövillkor." Någon mekanism för att säkerställa att det verkligen blir undantagsfall föreslår dock inte HaV. Lagstiftarens tydliga uttalanden om att alla som vill ska få ha kvar sina kraftverk och erhålla moderna miljövillkor måste genomsyra hela samverkan. Frågor som gäller lokalisering, nollalternativ och liknande har ingen plats i denna process. Det enda som ska vara utgångspunkten är fortsatt drift. Positivt är också att HaV upprepar regeringsbeslutets skrivning om att det måste beaktas "att vissa av dessa anläggningar är mycket gamla och att den omgivande naturen har anpassats efter hur vattnet har runnit vilket gett förutsättningar för andra arter och dagens biologiska mångfald." Något resonemang om vad detta innebär i år finns dock inte. LÄNSSTYRELSEN SKA LÄGGA FRAM ALLT UNDERLAG MAN HAR Positivt är de tydliga formuleringarna om att lst ska på ett tidigt stadium lägga fram "sådant befintligt kunskapsunderlag som finns hos länsstyrelsen" och identifiera "var det finns kunskapsluckor." Vem som ska fylla dessa kunskapsluckor förbigår dock HaV med tystnad; det självklara är lst. Positivt är också att lst ska lägga fram förslag på miljöanpassningar och dessas konsekvenser för vattenmiljö, energitjänster och andra intressen. Här gäller det att lst verkligen klargör "behoven av och nyttan av olika miljöanpassningar." Det enklaste för alla parter är att lst på eget initiativ tillhandahåller allt underlag man har inom alla områden, formuleringar som "på förfrågan" och "vid behov" är onödigt restriktiva. Som framhålls i förslaget till vägledning följer av myndigheternas serviceskyldighet att de ska ge verksamhetsutövarna "information om vad som krävs för ett fullständigt prövningsunderlag." HaV:s förslag talar om tre huvudområden: Vattenmiljö, Effektiv tillgång till vattenkraftsel och Andra intressen. HaV menar att i första hand lst ska bidra med underlag om vattenmilSVENSK VATTENKRAFT #3 2020 15