Svensk Vattenkraft 1
UTRIVNINGAR TORRLÄGGER På senare år har myndighet
er och miljöorganisationer i en del fall lyckats få dammar utrivna. I andra fall har en damm med regleringsluckor rivits ut och ersatts med någon slags tröskel samtidigt som sjön/ån sänkts. Sjön Linden och Lillån (ett biflöde till Emån) är ett exempel på det senare. Resultatet är dels att sjön sänkts till förfång för människorna som bor och verkar runt den, dels att Lillån blir fullständigt torrlagd större delen av sommaren och långt in på hösten. Bilderna i reportaget på s 22 - 3 ger ovedersägliga bevis. Hur länge ska okunniga och ideologiskt förblindade myndigheter och miljöorganisationer få driva denna massaker på vattenmiljön och alla andra intressen av hur vattnet används? Regleringen av sjön Yxnen i nordöstra Småland har i flera år varit föremål för kritik främst från boende runt sjön. Nyligen träffades en uppgörelse som också där innebär att dammen ska tas bort och ersätts av en tröskel. Sannolikheten för att sjöns yta sommartid framöver kommer att bli lägre än vad den varit hittills är stor. Undrar vad de boende säger då? Och om SVT:s Östnytt kommer att fortsätta sina okunniga reportage? ÄLVRÄDDARNA ÖVERKLAGAR REGERINGENS BESLUT OM DEN NATIONELLA PLANEN 17 september inkom Älvräddarna med en ansökan till Högsta förvaltningsdomstolen (motsvarigheten till Högsta domstolen i förvaltningsärenden), där man yrkar att domstolen upphäver regeringens beslut 25 juni om den nationella planen. Ansökan gäller en rättsprövning, om regeringen brutit mot svenska lagar eller mot EU-rätten. För detta krävs inte prövningstillstånd. På fyra sidor argumenteras för att NAP-beslutet strider mot EU-rätten på en rad punkter. En huvudsaklig invändning är att riktvärdet 1,5 TWh för produktionsminskningar till följd av miljöåtgärder och dess fördelning på avrinningsområden gör det omöjligt för Sverige att leva upp till ramvattendirektivets krav. Att också miljöåtgärder inom Natura 2000-områden ska rymmas inom detta gör, enligt Älvräddarna, att Sverige inte kan uppfylla sina skyldigheter enlig art- och habitatdirektivet. Att även andra medlemsstater satt gränser för produktionsminskningar nämns inte. Utöver detta anförs en rad invändningar mot regeringens beslut, där argumentationen framstår som den drunknandes famlande efter sista halmstrået. Föga överraskande visar Älvräddarna sin okunnighet när det gäller de mindre kraftverken betydelse för elförsörjningen, klimatet m m. Inte ett ord om att vi minskar CO2-utsläppen motsvarande 7 % av de svenska, att vi utgör 17 % av tillgänglig effekt vi toppbelastning i SE4, att vi redan i dag bidrar till nätstabiliteten och har en stor potential att öka detta, att vi har en stor roll att spela för elberedskapen. Kommer Älvräddarna att få framgång med sin ansökan? Med tanke på tidigare domar är det högst osannolikt att Högsta förvaltningsdomstolen gör något annat än avslår ansökan. Det är också så att EU:s vattendirektiv ger medlemsstaterna stort svängrum i tillämpningen av direktivet. Företrädare för regeringen har deklarerat att man stämt av den nationella planen med EU-kommissionen och fått klartecken. ELCERTIFIKATSYSTEMET GÅR I GRAVEN Det har länge varit känt att elcertifikatsystemet ska avvecklas fram till 2035. 24 september beslöt regeringen om en proposition till riksdagen om att nya elproduktionsanläggningar inte får anslutas till elcertifikatsystemet efter utgången av 2021. Regeringen föreslår även att elcertifikatsystemet ska avslutas vid utgången av 2035. Regeringens förslag innebär att nya anläggningar, varaktiga produktionsökningar och vissa ombyggnader som genomförts eller tagits i drift efter utgången av 2021 inte får tilldelas elcertifikat. Bakom beslutet ligger främst att den snabba och kraftiga utbyggnaden av vindkraft har gjort att målen om förnybar elproduktion ligger inom räckhåll även utan det stöd som elcertifikaten gett. För vattenkraften innebär det framför allt att en del varaktiga produktionsökningar, som kan ges tillstånd till i samband med omprövningarna, tappar en del av sin lönsamhet. BOTTENNAPP AV AKTUELL HÅLLBARHET Att flera skribenter på Aktuell Hållbarhet tillhör de ideologiskt förblindade som vill riva ut kraftverk och dammar oavsett positiva eller negativa konsekvenser för olika samhållsintressen är väl känt. Per4 SVENSK VATTENKRAFT #3 2020 nilla Strid gör ett försök att sänka nivån ytterligare 18 september. "Våra vattendrag har varit laglöst land alltför länge." Hört talas om landskapslagarna, där finns det första regelverket? Det fortsätter med byggningabalken i 1734 års lag, 1880 års vattenrättsförordning, vattenlagarna 1918 och 1983 fram till miljöbalken 1999. I alla dessa och i annan lagstiftning finns hänsynsregler till andra intressen än att utnyttja vattenkraften. "en liten turbin i ett vattendrag kan stå dag och natt, år ut och år in och hugga ihjäl akut hotade ålar och andra rara fiskar - samtidigt som eleffekten knappast märks." Ålens dramatiska minskning beror på överfiskning och miljögifter, inte på de mindre kraftverk som snurrade i decennier innan ålen började minska (och som oftast föregicks av andra vattenverksamheter). Själv hittar jag i genomsnitt under ett år EN (1) braxen vid intaget till mitt kraftverk, den är för det mesta skadad av gädda eller gös. Okunnigheten om den småskaliga vattenkraftens betydelse för elförsörjningen är som vanligt bottenlös. Än en gång: Vi minskar CO2-utsläppen motsvarande 7 % av de svenska, vi utgör 17 % av tillgänglig effekt vid toppbelastning i SE4, vi bidrar redan i dag till nätstabiliteten och har en stor potential att öka detta, vi har en stor roll att spela för elberedskapen. Mest anmärkningsvärt är att Aktuell Hållbarhet driver en linje som skulle öka CO2-utsläppen med motsvarande 7 % av de svenska. Hur länge kan en sådan linje vara hållbar? Thomas Sandberg med barnbarnet Ardis. Sjätte generationen vattenkraftare?