Svensk Vattenkraft 1
Fiskvägar/faunapassager med olika villkor I Svens
k Vattenkraft 2019 nr. 4 skrev jag om Skånes Vattenkraftförenings besök vid Skäralid. Avsikten med besöket var bl.a. att studera den nyanlagda faunapassagen förbi dämmet till Skärdammen. Dammen och vattendraget Skärån ligger mitt i Söderåsens nationalpark och utgör dessutom ett Natura 2000-område. Dammen är i detta sammanhang av ganska ”färskt datum” och ännu inte etthundra år gammal. Den anlades 1929 vid dåtida skidoch friluftsfrämjandets anläggning (som numera ägs och förvaltas av Naturvårdsverket), ”främst för att kunna erbjuda fiske och förhöja skönhetsupplevelsen för besökande”. Det ca. 3 m. höga dämmet anses vara ett vandringshinder för i vattendraget förekommande akvatiska arter. Naturvårdsverket ansöker genom sitt ombud Länsstyrelsen i Skåne om dispens från Natura 2000-områdets bevarandeplan, föreskrifter för nationalpark, strandskydd och tillstånd avseende landskapsbildskydd. Av den anledningen upprättas en MKB. I andra fall när ändringar sker i vattenområden så att vattnets djup eller läge förändras krävs tillstånd. Ett utskov förändrar vattnets djup och en faunapassage förändrar vattnets läge. En privatperson som genomfört exakt samma åtgärder utan tillstånd hade drabbats av dryga efterräkningar. När en MKB upprättas av Lst. och som sedan godkänns av samma myndighet befinner man sig i rättssäkerhetens gråzoner. Det är ett sätt att glida förbi det förstärkta naturskydd som bl.a. Natura 2000, nationalparksföreskrifter, strandskydd och landskapsbildskydd står för. I detta fallet hittar man flera anledningar till att dämmet (hindret) ska få vara kvar. Anledningar som man inte beaktar i andra fall, som t.ex. • att den totala påverkan till följd av uppdämningen är liten. • att Skärdammen utgör en central och mycket uppskattad del av Söderåsens nationalparks besökscentrum – naturum. En utrivning av dammen bedöms innebära en negativ påverkan på Skäralid som besöksmål för friluftsliv och rekreation. • att livsmiljöer för sångsvan försvinner, en Natura 2000-art, som nu häckar i dammen och som årligen ska förekomma som häckfågel enligt bevarandeplanen för Natura 2000-området. 18 SVENSK VATTENKRAFT #3 2020 • att en avsänkning innebär negativ påverkan på naturtypen alluviala lövskogar som tidvis är översvämmade närmast uppströms Skärdammen genom förändrad hydrologi • att en utrivning skulle innebära en negativ påverkan på kulturmiljövärden. VÄXTEN SOM FÖRSVANN SOM NATURA 2000-ART Länsstyrelsen har i sin MKB inte haft svårt att finna anledningar att bevara dämmet vid Skärdammen. När vi i vår tillståndsprocess (Vramsån) försökte påvisa våra låga och långsluttande strömfallsdämmens ringa påverkan, har det aldrig vunnit något gehör hos Lst. Man menar att en utrivning av Skärdammen skulle förstöra naturskönheten i Skäralid. När vi av samma anledning vill bevara våra dammar och den uppdämda vattennivån samt dessutom hänvisar till landskapsbildskyddet möts vi av ironi. Man vill också värna om häckningsplatsen för ett sångsvanspar, som dessutom finns upptagen som en Natura 2000-art i bevarandeplanen. Mig veterligt är sångsvanen inte på något sätt hotad. Det är snarare så att den numera finner allt fler häckningsplatser i södra delarna av landet. Vramsån är enda vattendraget i Norden som hyser växten jättemöja. Den finns på 13 olika växtplatser i ån, varav nio platser vid gamla kvarnar. Argument för att bevara växten, som kräver ett kraftigt strömmande vatten och påverkas av förändrad hydrologi, besvaras av Lst. med att den inte ingår som en Natura 2000-art. Det stämmer. Vid senaste revideringen (gjord 2018) har man tagit bort denna ytterst säregna och sällsynta växt som en Natura 2000-art. I den första bevarandeplanen (år 2005) tas den upp som den viktigaste bevarandearten i vattendraget. Vid den senare revideringen har man dessutom i ”Förutsättning för gynnsam bevarandestatus av naturtypen” tagit bort bevarande av gamla stensättningar, stenbroar, kvarnmiljöer (nyckelbiotoper i vattendraget). För mig står det klart att förändringarna i den reviderade bevarandeplanen inte tillkommit för att stärka skydd för säregna arter utan snarare för att underlätta och legitimera kraven på utrivning av vattendragets dämmen. OLIKA BEDÖMNINGAR OM HYDROLOGISKA FÖRÄNDRINGAR. För att återgå till Lst:s lista av omständigheter för att bevara Skärdammen kan vi konstatera att MKB:n talar om, att en avsänkning skulle få en negativ påverkan på svämlövskogarna uppströms Skärdammen genom den förändrade hydrologin, som en utrivning skulle medföra. Det är precis samma argument som vi framhållit för att bevara våra dämmen eftersom Natura 2000-område Vramsåns huvudsakliga naturtypen utgörs av just svämlövskogar (59,7%). Det är argument som Lst. inte tagit någon hänsyn till vid det tillfället. Till sist konstaterar man i MKB:n att en utrivning skulle få negativ påverkan på kulturmiljövärden. Vid Vramsåns aktuella anläggningar är dessa värden höga eller mycket höga. Med tanke på vad som nämns i MKB:n borde kanske Lst tala om på vilket sätt man bäst bevarar och underhåller dessa högt värderade kulturmiljöer istället för att med falska argument sträva efter att förstöra dem genom utrivning av dämmen. VATTENMÄNGDER I FAUNAPASSAGER OCH FLYKTVÄGAR. I MKB:n för Skäradammen talar man om att intaget utformas så att allt vattnet rinner i omlöpet vid flöden upp till 0,3 m3/sek (300 l/sek). Vid högre flöden kommer en del av vattnet att också brädda över dämmet, som idag. 300 l/ sek innebär att så gott som hela MQ (medelflödet) släpps i omlöpet. Vid vårt besök talade skogsekolog Tove Hultberg om att vattnet som släpptes i omlöpet skulle vara minst 30 l/sek (som exakt motsvarar MLQ). Det hade regnat kraftigt dagarna före vårt besök. Jag bedömde att tappet till omlöpet trots det var högst 200 l/sek. Mycket vatten flödade dessutom över dämmet. Lst i Jönköping har byggt ett omlöp i Bankeryd där flödet är ca. 70 l/sek. När det gäller den småskaliga vattenkraften kräver vattenmyndigheterna ett flöde i flyktvägar och omlöp som ligger omkring 10 gånger högre än de mängder som flödar i Lst:s egna anläggningar. Således anges i villkoren för Bösmöllan att minst 500 l/sek ska släppas i faunapassagen. Vramsåns tillståndsprocess avslutades utan egentlig dom (samtliga anläggningar bedömdes ha urminnes hävd med tillstånd sedan