Svensk Vattenkraft 1
Juridiska nyheter Den stiltje som kan sägas ha rå
tt i och med vårens alla inställda förhandlingar har nu brutits. Mark- och miljööverdomstolen och Högsta Domstolen har båda meddelat domar med stor betydelse för framtiden för kraftverks- och dammägare. HD OM TALERÄTT För att inleda med Högsta Domstolen kom den 9 juli i målet Ö 6554-19 ett avgörande som kan få klar betydelse för de kommande omprövningarna. Målet i fråga gällde om en lokal kulturmiljöorganisation hade rätten att vara part och överklaga ett beslut om en detaljplan enligt Plan- och bygglagens (PBL) regler. PBL har egna regler för vem som ska ha rätt att överklaga beslut men dessa knyter både direkt och indirekt an till regeln i 16 kap. 13 § Miljöbalken som handlar om miljöorganisationers talerätt i miljömål. HD gör i aktuellt domslut en lite längre utläggning om talerätten för kulturmiljöorganisationer och konstaterar att dessa organisationer har samma status som miljöorganisationer enligt den s.k. Århuskonventionen. Och det är denna konvention och hur den har tolkats i svensk rätt som gör att såväl Älvräddarna som mindre lokala organisationer har talerätt i de allra flesta frågor som gäller ett vattenkraftverk. Applicerar man HD:s resonemang är det därför rimligt att tolka skrivningarna som att kulturmiljöorganisationer också har talerätt i de flesta ärenden som gäller Miljöbalken. Detta innebär i sin tur att om ett kraftverks omprövning aktualiserar värden som berör kulturmiljön, och det är troligen fallet i de allra flesta småskaliga kraftverk, så kan en kulturmiljöorganisation vara part i målet. Om detta är positivt eller negativt för kraftverksägaren är för tidigt att svara på och kan variera från fall till fall. Kulturmiljövärden kan många gånger sägas vara användbara som argument för kraftverksägaren att ha kvar sin anläggning men samtidigt kan värdena också hindra kraftverksägaren att utveckla anläggningen som han vill. Således, en komplicerad fråga i vissa fall men icke desto mindre ett klart intressant avgörande som än mer öppnar spelplanen 8 SVENSK VATTENKRAFT #3 2020 för många aktörer i kommande omprövningar. MÖD OM URMINNES HÄVD När vi kommer till Mark- och miljööverdomstolen så har denna domstol den senaste tiden kommit med två högintressanta avgöranden som gäller urminnes hävd och den bevisning som kan avkrävas verksamhetsutövaren i dessa fall. Tidigare praxis kring detta har mycket kunnat sägas vara, att så länge verksamhetsutövaren har haft någon form av stöd för sitt påstående om urminnes hävd så har detta accepterats av domstolarna. De två aktuella avgörandena får dock enligt min uppfattning sägas medföra att MÖD skärper kraven på den bevisning som måste läggas fram för att domstolen ska kunna bedöma om urminnes hävd föreligger. De aktuella målen är dels M 1328-19 som kom den 23 juni och som gäller en damm i Molkom, utanför Karlstad och dels målet M 2842-19 som kom samma dag och som gäller en damm ägd av Sveaskog, belägen i Skinnskatteberg. Båda målen gäller dammar där ingen kraftproduktion pågår utan det är bara frågan om reglering av vatten. Båda dammarna har vidare gemensamt att de har en lång historia av industri knuten till vattenregleringen men som sedermera har upphört. Vidare gemensamt är det faktum att det för båda anläggningarna saknas detaljerade uppgifter om exakt när dammen uppfördes, dess regleringsamplitud m.m. MÖD kan sägas klargöra att i dessa fall så måste den som påstår sig ha en urminnes hävd styrka detta på ett mera konkret sätt för att domstolen ska kunna bedöma om hävd föreligger. Uppgifter om avbördningskapacitet, den reglering som bedrivs och har bedrivits på platsen samt konstruktionsritningar är alla uppgifter som ska ingå i underlaget inför domstolen. Vidare ska det preciseras uppgifter om tillämpad dämnings- respektive sänkningsgräns och om vilka flöden som tappas nedströms. De två avgörandena kan sägas klargöra att den som vill luta sig emot en urminnes hävd måste presentera klart mera underlag än vad som tidigare kan sägas ha avkrävts av domstolarna. I grunden går det inte att göra detta på annat sätt än att ta in tekniskt sakkunniga för att ta fram tekniskt underlag i fall som dessa där detaljerade historiska uppgifter saknas. För alla dammägare runt om i landet är det därför viktigt att notera detta om deras damm kommer i fokus för ett föreläggande, då krävs ett relativt omfattande tekniskt underlag. Och för de kommande omprövningarna av vattenkraften är det direkt troligt att de två avgörandena kan komma att påverka länsstyrelsernas bedömningar av hur man ska förhålla sig till urminnes hävd. MÖD OM "KLASSISK" OMPRÖVNING En ytterligare fråga som Mark- och miljööverdomstolen har tagit ställning till den aktuella perioden är möjligheterna för myndigheter att begära omprövning av en verksamhet innan den aktuella anläggningen ska omprövas enligt NAP. Den klassiska omprövningen, som varit en del av vattenrätten sedan nya vattenlagen från år 1983, ger vissa myndigheter (främst Kammarkollegiet och länsstyrelsen) möjlighet att tvinga verksamhetsutövaren att genomgå en omprövning. Denna omprövning är i grunden en annan sorts process, skild från omprövningarna inom ramen för NAP. Den klassiska omprövningen är vidare fortsatt i teorin möjlig att genomföra men lagstiftaren har med NAP uppställt ganska stränga restriktioner som innebär att endast i extrema fall bör numera en i NAP intagen verksamhet kunna omprövas i förtid. Mark- och miljööverdomstolen fick i målet M 4821-18 skäl att lägga ut texten kring hur de aktuella reglerna skulle tolkas då länsstyrelsen ansökt om omprövning av ett kraftverk som sedermera skulle omprövas år 2025 enligt NAP. Domen är ytterst intressant på många sätt då domstolen verkligen lägger ut texten kring hur de aktuella reglerna ska tolkas. Kontentan av domstolens resonemang kan kokas ner till följande. Reglerna som styr att ingen omprövning kan göras i väntan NAP:s omprövning innehåller inga särskilda övergångsregler vilket i sig skulle kunna göra att omprövning trots NAP är tillåten. Dock konstaterar domstolen att detta skulle strida mot hela tanken med NAP.