Svensk Vattenkraft 1
jön, kraftverksägarna med information om effektiv
tillgång till vattenkraftsel medan man inte säger något om andra allmänna intressen. Det självklara är i stället att lst ska svara för underlaget inom alla tre huvudområdena. HaV framhåller ju att lst "har en bred kompetens inom de frågor som är vanligast, exempelvis fisk, hotade arter, områdesskydd, kulturmiljö, dammsäkerhet och översvämning." Till det kan läggas torrläggning, vattenförsörjning medan kompetensen i fråga om elförsörjningen är begränsad. HaV understryker också att lst internt måste samverka mellan olika sakområden. Inte minst måste lst utreda och redovisa vilka konsekvenser av lst föreslagna miljöåtgärder får för vattenmiljön, energitjänsterna och en rad andra intressen. Det kan inte vara verksamhetsutövaren utan måste vara lst som ska "analysera om föreslagna miljöanpassningar är möjliga att genomföra med hänsyn till förutsättningarna vid den enskilda anläggningen ..." ENSKILDAS OCH INTRESSEORGANISATIONERS MEDVERKAN I förslaget (s 15) anges att frågan om påverkan på enskilda intressen helt skulle vara en fråga för verksamhetsutövaren att bedöma och hantera. Detta är i grunden ett orimligt påstående. Att enskilda inte ska få vara med i samverkan är naturligt, det är inte en process som de har att agera i, men att alla frågor skulle vara verksamhetsutövarens ansvar är inte skäligt. De allra flesta åtgärder vid ett kraftverk som förändrar flöden på ett eller annat sätt kan ge upphov till konsekvenser på enskildas egendom. För enskilda kan man se det som en mindre katastrof om vattenytan i en sjö sjunker på grund av en utrivning eller annan förändring av regleringen. Att detta inte ska tas med och beaktas i samverkan är direkt oskäligt då det kan vara en mycket stor fråga för verksamhetsutövaren att hantera i själva omprövningen. Och vidare kan de enskilda intressena påverka hur man ser på vissa åtgärder, vilka som föredras och vilka som inte gör det. Under avsnitt 2.4 anges att intresseorganisationer ska delta i samrådet. Detta finns det inte några som helst skäl för att tillåta. De nu aktuella omprövningarna och det förfarande som lagstiftaren har skapat liknar inte alls de vanliga tillståndsprocesserna inom miljörätten. Det är i samrådsprocessen primärt frågan om att kunna tillse att rätt underlag tas fram inför kommande omprövningar och att skapa synergieffekter som kan göras prövningarna enklare att hantera. De allmänna intressen som organisationer såsom Älvräddarna och Sportfiskarna företräder hanteras redan av lst, 16 SVENSK VATTENKRAFT #3 2020 det ligger inom ramen för sistnämnda myndighets uppdrag. Att då även ta med intresseorganisationer riskerar bara att komplicera samverkan, att skapa splittringar och fokus på enskilda intressen snarare än övergripande frågor. Det måste därför övervägas om inte intresseorganisationerna ska exkluderas från den skara som ska delta i samverkan. HAV MÅSTE FÖRTYDLIGA RÄTTSLIG GRUND I HaV:s förslag står att det inte går "att utesluta att det kommer att finnas vattenkraftverk som helt saknar tillstånd (det vill säga varken kan åberopa någon så kallad särskild rättighet eller tillstånd enligt äldre vattenlagen eller vattenlagen)." Detta har inom SVAF tolkats som ett nytt försök att ge myndigheterna möjlighet att angripa urminnes hävd, privilegiebrev m m som rättslig grund. På en direkt fråga har HaV svarat att så inte är fallet, att skrivningen "finns med för de situationer där en anläggning har nyuppförts. Vi är fullt medvetna om hävd och äldre tillstånd och deras giltighet ...". Detta kan ju låta lugnande men med tanke på hur myndigheterna sökt ifrågasätta äldre rättigheter måste det formuleras på ett precisare sätt. Den nuvarande skrivningen ger lst visst stöd för att börja ifrågasätta äldre rättigheter och vidden för dessa rättigheter. En sådan diskussion hör överhuvudtaget inte hemma i vare sig samverkan eller omprövningen. Omprövningarna utgår enbart från att en befintlig verksamhet ska få moderna miljövillkor. Om man istället börjar lägga energi på att diskutera de äldre rättigheterna, vars status nu rimligen är extremt klargjorda av lagstiftaren, kommer aldrig omprövningarna att kunna genomföras inom den angivna tidsramen. Det är därför viktigt att det i detta stycke explicit framgår att det inte innebär ett ifrågasättande av äldre rättigheter. HAV NEGLIGERAR REGERINGENS BESLUT OM NATURA 2000OMRÅDEN HaV:s försök att negligera regeringens beslut om hur Natura 2000-områden m m ska hanteras måste strykas i sin helhet (s 12). Regeringen har i antagandet av den nationella planen tydligt angett dels att lst ska se över alla bevarandeplaner som gäller Natura 2000 och vattenkraft och dels att huvudregeln ska vara att all vattenkraft som var anlagd för den 1 juli 2001 ska anses vara förenlig med kraven inom EU-rätten. Det nu aktuella stycket ger intrycket av att det ändå skulle vara möjligt att ifrågasätta och lägga villkor med stöd av artoch habitatdirektivet. Så kan uppenbarligen inte anses vara lagstiftarens avsikt, då hade man inte valt de formuleringar som nu finns i beslutet om den nationella planen. HaV:s skrivning kan därmed inte anses ha stöd i av lagstiftaren gjorda uttalanden och ska därför tas bort. VEM BESTÄMMER PROCESSEN Till sist en kommentar om samverkansprocessen som sådan. Att lst får ett huvudansvar är en sak. Av det behöver inte följa att lst ensidigt kan bestämma tidplan, mötesformer, vilka andra intressen som ska tas upp, vilka andra aktörer som kan bli aktuella att bjuda in m m. Det naturliga är att lst utarbetar förslag på dessa punkter, som sedan kan diskuteras i inledningen av samverkan. Detta antyds också på s 20. Och allra sist. Det är nu ett år och fyra månader till de första ansökningarna ska vara inne hos respektive mark- och miljödomstol. Det ska ställas mot att HaV skriver "att det kan vara lämpligt att starta cirka tre år innan de enskilda verksamhetsutövarna lämnar in sina ansökningar." När den slutliga vägledningen kommer är det kanske bara ett år. Och så finns det en rad andra föreskrifter och vägledningar som vi ännu inte sett röken av. För att inte tala om översynen av statusklassificeringar, klassificering som kraftigt modifierat vatten, miljökvalitetsnormer ... Viktor Falkenström styrelseledamot SVAF, advokat Thomas Sandberg, ordförande SVAF