Svensk Vattenkraft 1
Är utrivningar av dammar detsamma som torrläggnin
gar av vattendrag? Ja, flera exempel tyder på detta och här vill vi visa på ett där utrivningen inte varit så lyckad ur miljösynpunkt. Det är utrivningen av dammen vid sjön Lindens utlopp i Lillån i Hultsfreds kommun. Det innebär naturligtvis inte att ån är torrlagd under hela året. Vi har under tre års tid följt upp hur utrivningen av dammen påverkat flödet i Lillån. Under dessa tre år har Lillån varit helt torrlagd under sensommaren och hösten. Detta har innan dammens utrivning aldrig tidigare hänt enligt ortsbefolkningen. Det torrlagda området i Lillån är dessutom utpekat som Natura 2000-område och där har nu allt liv utplånats. En någotsånär objektiv person förstår att det finns stora problem med utrivningar av dammar, svårigheten är nu att få sportfiskeintresserade och kraftverkshatande personer på myndigheter att inse det också. När å-sträckor blir torrlagda p.g.a. utrivningar skyller förespråkarna för utrivningarna på ”den här extremt torra sommaren”. Men torra somrar är nog den verklighet vi får vänja oss vid nu, åtminstone här på den sydöstra sidan. Initiativet till utrivningen av dammen verkar 22 SVENSK VATTENKRAFT #3 2020 ha tagits av Lindens fiskevårdsområdesförening. Vi från Smålands Vattenkraftförening skickade 2019-08-16 ändå en skriftlig fråga och bifogade några bilder på den torrlagda ån i Natura 2000-området till länsstyrelsen i Kalmar. Vår fråga var: Tycker länsstyrelsen att det var en bra miljöåtgärd att riva ut dammen? För vi antar att syftet var att avlägsna ett vandringshinder och förbättra vattenmiljön, men nu blev det i stället motsatsen, en försämring för den biologiska mångfalden. Efter påstötning har länsstyrelsen i dagarna svarat följande. "Vi känner till att flödet i Lillån har varit extremt lågt under de torrår vi har upplevt de senaste åren. Några få elfisken och besök på plats har dock inte tydligt påvisat bestående negativa effekter på fiskfauna eller musslor. Både fiskar och musslor tillsammans med annan vattenanknuten fauna/växtlighet har under lång tid anpassat sig till torka, speciellt i vattendrag långt upp i avrinningsområden. Men om till exempel klimatförändringar bidrar till många torrperioder under flera år i rad är det givetvis besvärande och ett hot mot många naturvärden." Men även om vattentillgången i södra Sverige, allra mest i sydost, varit extremt låg några av de senaste åren är låg vattentillgång det vanliga från någon gång i juni till någon gång i oktober. Klimatförändringarna förutspås dessutom förstärka torrperioderna. Att då minska vattentillgången ytterligare genom att riva ut de dammar som håller kvar vattnet i landskapet kan inte ses som annat än ett hot mot vattenmiljön och alla de andra samhållsintressen som är beroende av vattnet. Förvånansvärt nog (?) är det ofta länsstyrelser som står bakom utrivning av dammar. Man sätter likhetstecken mellan utrivning och miljövinst. Vi som lever och verkar vid sjöarna och vattendragen upplever det oftast som en utarmning av vattenmiljön och en försämring av möjligheterna till bad, båtfart, fiske m m. Rent juridiskt har utrivningen gått rätt till, tillstånd för utrivningen har lämnats av Markoch Miljödomstolen. Kanske behöver även domar ifrågasättas… I miljöns namn… Text Gunder Holm Bilder Nils-Olof Pettersson