Svensk Vattenkraft 1
Länsstyrelsernas samverkan Det som direkt berör a
lla kraftverksägare är de kommande omprövningarna. De föregås bl a av en samverkan mellan länsstyrelser och kraftverksägare. Här följer fyra artiklar som på olika sätt tar upp erfarenheter av samverkan så här långt. Thomas Sandbergs artikel är en kritisk granskning av hur länsstyrelserna sköter sig och därmed en uppmaning till dem att bättra sig. Anna Jivén rapporterar om sina erfarenheter av fondens medverkan i samverkan, Joakim Wiberg spinner vidare på det temat men pekar också på hur samarbetet med fonden kan utvecklas. Sara Nilsson redovisar lärdomar från pilotprojektet i Ljungan, som har relevans också för mindre vattendrag och kraftverk. Samverkan på gott och ont För de kraftverk som ska omprövas 2022 är samverkan i gång sedan i höstas, i en del län har den nu kommit i gång också för 2023. Ett sammanfattande omdöme är att samverkan går på kryckor. Otillräckligt med tid för att förbereda och genomföra samverkan drabbar både länsstyrelser och kraftverksägare. Länsstyrelsernas agerande karaktäriseras ofta av okunnighet inte bara vad gäller vattendragens hydrologi och vattenkraften utan också biologi, kulturmiljö och andra samhällsintressen av vatten (som oftast nonchaleras helt). I grunden finns sedan för det första Havs- och vattenmyndighetens (HaV) utrivningsinriktade föreskrifter, vägledningar och andra anvisningar som fortfarande måste revideras radikalt för att leva upp till vad riksdag och regering bestämt. För det andra finns de regionala vattenmyndigheternas (VM) för alla utom miljöfundamentalister fullständigt obegripliga statusklassificering och normsättning, som än tydligare syftar till utrivning av dammar och kraftverk. Regeringens överprövning av VM:s förslag måste innebära en kursomläggning där Kraftigt modifierat vatten (KMV), Mindre strängt kvalitetskrav (MSK) och därmed God ekologisk potential (GEP) används fullt ut. Samtidigt kan med fördel beslut om nedläggning av VM fattas, de är ett på alla vis destruktivt inslag i vattenförvaltningen. HAV:S VÄGLEDNING FÖR SAMVERKAN I höstas var SVAF försiktigt positivt till den preliminära versionen (se Svensk Vattenkraft nr 3 2020 s 15 - 16). Den slutliga versionen tar ytterligare några steg i rätt riktning. Den finns tillgänglig på HaV:s hemsida https://www.havochvatten.se, gå 10 SVENSK VATTENKRAFT #2 2021 sedan till vattenkraft och dammar. Den går tyvärr inte att ladda hem som ett enda dokument utan måste tas hem del för del (om man vill ha den i sin egen dator eller skriva ut den). SVAF har klagat på detta och det är inte omöjligt att HaV ändrar på den saken för att underlätta för kraftverksägarna. BESÖK OCH MÖTEN Länsstyrelserna har litet olika rutiner för de inledande kontakterna med kraftverksägarna. Vid besök på platsen kommer oftast länsstyrelserna med rätt många handläggare. Det understryker vikten av att den enskilde kraftverksägaren inte agerar ensam utan tar hjälp av kollegor, någon från den regionala föreningen eller SVAF, gärna också en juridisk konsult. Det uppstartbidrag på 10 000 kr man kan få från Vattenkraftens Miljöfond kommer väl till pass här, kontakta fonden för de få och enkla formaliteterna för att få bidraget. Också vid de informationsmöten för hela prövningsgruppen som länsstyrelserna anordnar gäller det att ta hjälp utifrån. Det räcker inte med att länsstyrelsernas information ofta är tveksam eller direkt felaktig. Vid möten där inte bara kraftverksägarna utan också andra aktörer varit inbjudna har Älvräddarna mer eller mindre tagit över mötet och spritt sina bisarra uppfattningar om vad omprövningarna går ut på och hur de ska gå till. Om respektive länsstyrelse inte kunnat eller inte velat hålla sig till en normal mötesordning må vara osagt. Klart är i alla fall att länsstyrelserna måste vara bättre förberedda på sådana uppträdanden, det ligger inte bara i kraftverksägarnas intresse utan är ännu viktigare för andra aktörer som oftast vet väldigt litet om omprövningarna. NULÄGESBESKRIVNINGARNA Dessa är av varierande omfattning och kvalitet. Tyngdpunkten ligger oftast på vattenmiljön, biologin. Att kraftverksägarna ska lämna uppgifter om kraftverken innebär inte att länsstyrelserna slipper ansvaret för hur vattendragets hydrologi i stort redovisas. Kulturmiljön, där skiftar länsstyrelsernas intresse kraftigt. En mycket allvarlig och närmast genomgående brist är att länsstyrelserna inte alls tar upp alla andra samhällsintressen av hur vattenanvänds, detta trots att de återfinns i både den svenska vattenförvaltningsförordningen och EU:s vattendirektiv. En otillåten brist i alltför många nulägesbeskrivningar är att man nöjer sig med att sätta in länkar till olika utredningar och andra dokument. Detta lever inte upp till det ansvar som länsstyrelserna har enligt vattenverksamhetsförordningen. LÄNSSTYRELSERNAS AGERANDE Länsstyrelserna har ingalunda en lätt uppgift, tidsbrist och brist på kunskap har nämnts i inledningen. Men det ursäktar på intet vis att många länsstyrelser i viktiga frågor driver en linje som inte har stöd i regelverket och än mindre i de politiska intentioner riksdag och regering gett uttryck för. Mest iögonenfallande är att en del länsstyrelser envisas med att ifrågasätta äldre rättigheter som rättslig grund för omprövning. Man hårdrar de nya domar som kommit till det yttersta i den uppenbara – och ibland uttalade – avsikten att skapa osäkerhet hos kraftverksägaren. Med hjälp utifrån avfärdar man sådana försök lättare.