Svensk Vattenkraft 1
EU-lagstiftning på elmarknadsområdet när det gäll
er oberoende aggregatorer Aggregatorer är aktörer som samlar många producenter och/eller användare av el till sådant som försäljning, anskaffning eller auktionering av tjänster på elmarknader. Det kan handla om att flexi bilitet som behövs för att hålla balansen mellan elproduktion och användning i elsystemet. Energimarknadsinspektionen har skrivit en rapport där det bland annat föreslås att en aggregator får aktivera tjänster för efterfrågeflexibilitet i en så kallad balanspunkt bara om någon har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för de obalanser som aktiveringen medför. Balanspunkt är ett föreslaget nytt begrepp som avser en punkt där, ”enligt avtal med en elleverantör eller en aggregator, en elanvändare tar ut el för förbrukning eller en producent matar in el från produktion”. Ett exempel på balanspunkt kan vara laddboxen till elbilen där elbilen används som flexibel resurs av aggregatorn. Förutom att tydliggöra ansvar för obalanser från aggregering motiverar Energimarknadsinspektionen sina förslag med att EU:s regelverk innebär att kunderna ska ha rätt att ha flera elleverantörer samtidigt. Myndigheten menar att denna möjlighet förstärks genom förslaget. Dock är frågan om inte detta skulle införas fullt ut samordnat med förslaget om författningsändringar för oberoende aggregatorer. Annars finns risken att delar av de föreslagna författningsändringarna snart får göras om för att tillgodose även detta tvingande EU-regelverk, vilket SVAF framhåller i ett svar på remissen. Vidare svarar SVAF att flexibilitetsresurser är av stor betydelse genom den ökande andelen volatil elproduktion. Införandet av extra mätutrustning samt administrativa arbetsinsatser innebär emellertid kostnader. En grundläggande princip bör vara att samtliga kostnader så långt möjligt påförs aggregatorerna så att kostnaderna täcks av intäkterna på flexibilitetsmarknaderna. SVAF menar att en brist i resonemanget i figuren på sida 48 är att det förekommer Figur från remissen (sidan 48) som visar hur anslutningen delas in i två balanspunkter, med en separat balansansvarig för varje punkt. förluster i kundens elanläggning. Det innebär att förlusterna mellan uttags-/ inmatningspunkten och de respektive balanspunkterna kommer att ingå i elnätsföretagets förluster. Det är olämpligt och kan undvikas genom att en huvudelmätare finns i uttags-/inmatningspunkten medan mätning sker i endast balanspunkten för aggregatorns balansansvar (Balanspunkt 2). Resterande elanvändning/elproduktion är då skillnaden mellan huvudelmätarens registrering och den mätning som sker i Balanspunkt 2. Frågan är hur förslaget kan påverka just småskalig vattenkraft. Ett möjligt fall är om det finns en betydande egenanvändning av el som då skulle kunna ges en balansansvarig medan kraftverkets elproduktion med en aggregator som köpare av flexibilitet kan behöva ytterligare en annan balansansvarig. Avslutningsvis menar SVAF att rapportens läsbarhet skulle gynnas av en större terminologisk stringens. Oklara begrepp som elföretag används och termen transmissionsnätsoperatör förekommer i re - missen medan ellagen använder begreppen systemansvarig myndighet respektive transmissionsnätsföretag. Sammantaget innebär den terminologiska vagheten att det är oklart om myndighetens terminologiska ansvar enligt § 12 språklagen kan anses vara tillgodosett. Magnus Olofsson, styrelseledamot SVAF SVENSK VATTENKRAFT #2 2021 27