Stenkoll 1
miljöjuridik Regelförenkling – var Bland oss som
arbetar med tillståndsärenden, antingen som konsulter eller som verksamhetsutövare, finns det ofta en frustration över hur lång tid det kan ta att få ett tillstånd. Om saken är okontroversiell och någon större oenighet inte råder om vilka villkor som bör gälla måste då processen verkligen ta ett halvår eller ett år? D e flesta ser problematiken med detta och statsmakterna gör med jämna mellanrum olika försök med regelförenkling och enklare och effektivare system. Ändå lyckas man inte. Se till exempel Miljödepartements förslag i höstas om att reformera MKB-förfarandet (M2012/2031/f). Vad är orsaken till detta? En viktig faktor är naturligtvis att det finns starka motstående intressen, ofta representerade av miljömyndigheter och miljöorganisationer. Även om dessa kanske inte av princip är motståndare till förenklingar och mindre byråkrati så säger de kategoriskt nej till varje lagändring som skulle kunna uppfattas som en sänkt ambitionsnivå på miljöområdet. Man retirerar inte från vunnen terräng. Den politiska arenan förefaller också vara sådan att varje lagreform, för att inte vara politiskt självmord, måste presenteras och i vart fall ge intryck av att lagstiftningens skärps. Detta leder ibland till motstridiga och ganska underhållande formuleringar i lagförarbetena (se till exempel den senaste reformen av strandskyddsbestämmelserna). Men det gagnar knappast ambitionen att åstadkomma en tydlig och begriplig lagstiftning. Miljöproblemen ser annorlunda ut För att lyckas måste man klarna sikten och inte låta lagen präglas för mycket av den ständigt pågående miljöpolitiska kampen. Sanningen är att även miljövården tjänar på tydliga, förutsebara regler där lika fall behandlas lika. En annan faktor som försvårar reformarbetet är EU:s lagstiftning. Nu är det nog inte så att EU-direktiven i sig är huvudorsaken utan snarare det sätt på vilket vi valt att införliva reglerna i vår egen lag. Ambitionen att vara bäst i klassen gör att Sverige sällan ber om undantag med hänsyn till vårt lands speciella geografiska och naturliga förutsättningar. Det finns skillnader mellan Nederländerna och Sverige ” 14 krossordet # 122 När man talar om att förkorta vägen till ett tillståndsbeslut glömmer man ofta bort att beslutet kan överklagas i flera steg. GästKröNiKör: Mikael Lundholm, advokat och delägare i Fröberg & Lundholm Advokatbyrå. en byrå specialiserad på mark- och miljörätt. som gör att miljöproblemen ser olika ut och kan motivera olika prioriteringar. Utöver denna från miljösynpunkt, i vart fall vissa delar, kanske omotiverat höga ambitionsnivå har Sverige en tendens att överimplementera reglerna. Om EU sjösätter ett system med långtgående MKB-krav för stora och ingripande projekt blir den administrativa bördan tung om vi nationellt utvidgar tillämpningsområdet till att omfatta tämligen små projekt. Detta kan vi inte skylla på EU. Det är lovvärt att Miljödepartementet nu försöker rätta till detta. En nationell miljölagstiftning Det finns dock en rent lagteknisk komplikation knuten till EU-rätten som inte gör saken lättare. EU:s miljölagstiftning sett för sig bygger förvisso på en egen systematiskt struktur där saker hänger ihop på ett någorlunda genomtänkt sett. Det finns dock som alltid vad det gäller lagstiftning brister och egendomligheter. I Sverige har vi en miljölagstiftning uppbyggd kring miljöbalken. Den är också någorlunda strukturerad om än inte perfekt. Utmaningen uppkommer när lagstiftaren skall