Stenkoll 1
Två aktuella domar i Mark- och Miljödomstolen res
pektive Mark- och Miljööverdomstolen visar på ett för branschen knivigt dilemma. Täktansökningar som faller på grund av att bolaget inte kunnat uppvisa ”lämpligaste plats” för lokaliseringen. Något som har skapat besvikelse men också frågor. text: CARINA TySKBo ILLUSTRATIoNER: EVA EDBERg Bra, bättre, lämpligast? – när begreppen fäller H ur ska bolagen, politiker och beslutsfattare kunna gå åt samma håll i den viktiga frågan om att ersätta naturgrus med bergmaterial? Och hur ska Miljöbalkens formuleringar egentligen tolkas? Stenkoll bad Tove Andersson, advokat och miljörättsexpert på Wistrand Advokatbyrå, att utifrån miljöprövningsperspektiv titta på de båda domarna Skrike i Västernorrlands län och Kammarberget i Hallands län. Domarna är intressanta vad gäller den övergripande prövningen. Vilka intressen ska ha företräde och vad ska de facto beaktas? Hon menar att det generellt ställs högre krav på en lokaliseringsutredning ju större motstående intresse det finns och hur ifrågasatt en lokalisering är. – Klart är att det ställs höga krav vid höga bevarandevärden, det blir något av ett specialfall. Överlag kan man också konstatera att transporter här har getts lägre dignitet än i vissa andra sammanhang, säger Tove Andersson. tove Andersson, advokat och miljörättsexpert på Wistrand Advokatbyrå. ” Både Kammarberget och Skrike har en hel del motstående intressen. I fallet Skrike ser man att det i en avvägning kan vara möjligt att acceptera något längre transporter än annars. Det blir närmast en typ av specialfall när det finns höga bevarandevärden. Naturgrus ska om möjligt ersättas med annat material. Men vad innebär det för möjligheterna att etablera sig på nya platser om flera lokaliseringar underkänns? Visar det sig att man inte kan få tillstånd på lämpliga platser krävs reflektion kring om lagstiftningen fungerar. – Kanske vi i det läget skulle behöva en energi- och resursbalk som komplettering till miljöbalken? säger Tove Andersson. Överlag kan man också konstatera att transporter här har getts lägre dignitet än i vissa andra sammanhang.” Tove Andersson krossordet # 122 27