Nordens Tidning 1
Folkrörelseutveckling Det civila samhället med ”C
ivilsamhället eller det civila samhället är den del av samhället, där människor hjälper varandra utan inblandning av staten” (enligt Wikipedia). De gör det av egen fri vilja, de tillhör det osynliga folket inom föreningar eller som enskilda individer. Många av dem började redan i unga år, men har fått mer tid när de blivit pensionärer. En stor del av dem finns inom s k folkrörelserna, spelat viktig roll för demokratin i Sverige. De arbetar gärna i sociala grupperingar för viktiga samhällsfrågor. föreningar och betalar avgifter för basorganisation. Du finner dem i många roller, när du deltar i de aktiviteter som de skapar. Det kaffebröd, som du köper har de bakat och kanske även svarat för bakningen själv, några svarar för det organisatoriska och sitter i styrelser där man fattar demokratiska beslut. Vissa ägnar sitt liv åt välgörenhet med insamlingar av pengar. Flera har unika kunskaper, som de bjuder på gratis och de är s k ”handlingsmänniskor” Man vill se resultat av det man pratar om. Man gör det inte för att tjäna pengar utan bidrar med egna pengar i många fall. M an har lång livserfarenhet med stort kunnande och ett starkt samhällsengagemang. Många är med i flera Jag pratar om människorna inom det civila samhället som så sällan får någon uppmärksamhet. De är doldisar, som inte har behov av att synas utan det viktigaste för dem är att känna att de är till nytta för att andra ska ha det bra. De tillhör det sociala ideella nätverket, som sällan får några tidningsreportage. De verkar inom många områden men i de flesta fall gäller det den sociala sektorn. De har blivit särskilt viktiga i glesbygd ”VI GÖR DET AV EGEN FRI VILJA, för vi vill hjälpa till när vi kan” sa ett par som hjälpte till som vanligt en föreningskväll. Man skulle kunna kalla dem ”det osynliga folket, som ser till det gemensammas bästa”. De blir mycket sällan uppmärksammade och synliggjorda i press och media. Hur många av dem har inte stått med bössan i hand och samlat in pengar? När det gäller insamlingar, så visar det sig att de finns främst i de små kommunerna med låginkomsttagare. Det är ett bra bevis på vilka resultat de kan uppnå med det sätt som de jobbar på. De lyckas få människor, som har lite att ge mycket. 28 nordens tidning nr 4 | 2013 Man gör det inte för att tjäna pengar utan bidrar med egna pengar i många fall. för människor, som har långt till kultur, som erbjuds med skattemedel ide stora kommunerna. De tar då egna initiativ till kultur där lokalbefolkningen är medskapare. Tänk så många lokala teater- och musikgrupper, som finns i glesbygd och som kommit till tack vare dessa ideella människor. Det är kulturella aktiviteter, som sällan uppmärksammas av media och press för det är för långt för dessa att bevaka det som händer i glesbygd. Det förstärker bilden av ”det osynliga folket”. ”Syns man inte finns man inte”. DET TALAS INOM POLITIKEN om ”att man vill arbeta för en levande landsbygd”. Dessa ideella människor vill göra det i handling. Alla dessa, som jag försökt att beskriva och synliggöra borde kunna bli uppmärksammade, när kommuner vill locka till sig nya invånare. Ett rikt föreningsliv är viktigt för den som väljer ny bostadsort. Det gäller inte minst barnfamiljer, men även enskilda. Man får då en signal om att det är en ”levande bygd med tillgång på brett föreningsliv” Press och media förstärker genom sina bevakningar inom kulturen ”att man måste bo i storkommuner för att få tillgång till kultur”. Om de besökte glesbygden så skulle de finna att vid kulturarrangemang där, så är det i regel fullsatta lokaler med människor, som tar del av kultur utan att betala något, för i det civila samhället svarar BILD: MATTON/BUDGET IMAGES 16