Advokaten 1
Fokus Internationell familjerätt famiLjerÄttens h
istoria Den internationella familjerätten är en del av den internationella privaträtten. som egen disciplin är den en relativt ung företeelse. i alla tider har människor dock flyttat mellan olika stater och olika delar av världen, gift sig, fått barn och fördelat arv. så länge det funnits nationalstater har man därför haft olika principer för vilket lands regler som ska tillämpas för dessa gränslösa familjer. Ofta har reglerna byggt på medborgarskapet. under 1900-talet började man reglera dessa frågor i internationella konventioner. mycket av samarbetet har bedrivits inom organisationen haagkonferensen för internationell privaträtt, som grundades 1893. mest känd är kanske 1980 års haagkonvention om internationella bortföranden av barn som antagits av 82 stater. inom norden har man dessutom bedrivit ett tätt samarbete, som resulterat i flera nordiska konventioner, bland annat om arv och äktenskap. parallellt med konventionsarbetet, och i vissa fall för att implementera konventionerna, har sverige också under 1900-talet stiftat nationella lagar som reglerar bland annat lagval och erkännande av andra länders domar på området, bland annat lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden från 1990. redan under 1960-talet började Eg diskutera gemensamma regler inom den internationella privaträtten. skillnaderna mellan olika länders familjerätt ansågs allt för stora mellan länderna. från mitten av 1990-talet har Eu dock med förnyad kraft tagit sig an uppgiften att skapa regler för familjerätten vid gränsöverskridande situationer. Advokat Ulf Bergquist ingår i EU-kommissionens expertgrupp för internationella arvsoch bodelningsfrågor. Han har varit med och tagit fram det aktuella förslaget till internationella arvsregler (läs mer om förslaget i Ulf Bergquists artikel på sidan 36). – Hittills har det inte funnits några EU-regler på arvsområdet. Men det är just därför som EU känner att det finns ett stort behov av sådana från många länder, säger han. Ulf Bergquist är övertygad om att EU inom Skulle man kunna åberopa skyddet för grunderna i svensk rättsordning gentemot ett annat EU-land, om man nu skapar gemensamma lagvalsregler? Maarit Jänterä-Jareborg påpekar att detta naturligtvis skulle vara politiskt känsligt, eftersom hela EU-projektet bygger på ömsesidigt förtroende. Men: – Om vi skulle komma i det läget att reglerna säger att maltesisk lag gäller, och man kommer fram till i utredningen att det inte är möjligt att skiljas, då tycker jag själv att man skulle säga att det strider mot grunderna för den svenska rättsordningen, säger Jänterä-Jareborg. Skilsmässorna är den enskilt mest laddade frågan för Sverige, som inte alls är lika kategorisk när det handlar om lagvalsregler för exempelvis arvsrätt. I en kommentar till kommissionens förslag om gemensamma regler på arvsområdet sa till exempel justitieminister Beatrice Ask: ”Det råder ingen tvekan om att det finns ett stort praktiskt behov av regler på området. Enskilda får därigenom lättare att förutse vad som gäller.” Advokaten Nr 9 • 2009 några år kommer att ha enats om gemensamma regler för bland annat lagval. Han konstaterar också att Sverige inte är något ”extremland” när det gäller arvsfrågor. Det svenska systemet med laglott i arv skiljer sig dock från framför allt de anglosaxiska länderna, och det kan skapa problem för utflyttade svenskar. Den svenska regeringen har också lyft fram ett annat område där det kan behövas gemensamma EU-regler för situationer med internationell anknytning: bodelning och andra frågor om makars förmögenhetsförhållanden. – Det är frågor där gemene man verkligen har nytta av gemensamma regler, säger ämnesrådet Torbjörn Malm, och konstaterar att skilsmässor ofta kokar ner till strider om just pengar och om vårdnaden om barnen. hårdast knutet Familjerätten brukar ofta beskrivas som det rättsområde som är allra hårdast knutet till de olika ländernas respektive kultur och religion. Och i EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, behåller familjerätten sin särställning på den internationella privaträttens område, genom att besluten även i fortsättningen som huvudregel ska fattas enhälligt. Men många bedömare ser ändå öppningar för ett ökat EU-engagemang på familjerättens område. I dag får EU bara ge sig in på den internationella familjerättens område när det är nödvändigt för att den interna marknadens ska fungera väl. I Lissabonfördraget har ordet nödvändigt strukits. Enligt Maarit Jänterä-Jareborg ger Lissabonfördraget vissa möjligheter att fatta vissa beslut inom familjerätten med kvalificerad majoritet. Dessutom har EU-kommissionen i arbetet med gemensamma lagvalsregler vid arv förklarat att arvsrätten inte är familjerätt, något som Jänterä-Jareborg är lite frågande inför. fLer krafter Även det globala samarbetet inom organisationen Haagkonferensen, där Sverige länge har varit pådrivande, har fått en ny utformning med EU:s integrationssträvanden. Organisationens stadga ändrades för några år sedan, så att EU kunde bli medlem. Nu är det alltså unionen som förhandlar för medlemsstaterna, och även ratificerar konventionerna. En annan kraft som verkar i riktning för ökad integration av familjerätten inom EU är EG-domstolen, som nu börjat komma med avgöranden där bland annat Bryssel II-förordningen uttolkas. – Domstolen drar verkligen hemåt i bemärkelsen att EG-förordningarna tolkas som att de subsummerar varje tänkbar situation. I vissa fall har det varit ganska oväntat, säger Maarit Jänterä-Jareborg. 29 »