Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Nyfiken på...
nyfiken på //cia grönborg Hunden Roxy är ingen ut
bildad ledarhund, men en trygghet och ett stöd i vardagen. träd, känna mossan och vinden. Det är en känsla av frihet. Att ha närheten till det rena på nåt sätt. Det ger mig jättemycket. Hon älskar även vattenfall, där det finns mycket energi och aktivitet. Likaså havet, vind och stormar som känns med hela kroppen. Men hon är inte ute efter adrenalinstinna strapatser, menar hon. Att ta sig upp på Kebnekaise har aldrig lockat – där är det dessutom för mycket folk, tycker Cia. – Jag har varit en del i fjällen runt Kiruna och upplevt vidderna där. Att vara liten inför fjällen och de stora landskapen – det kan jag känna ändå till viss del, säger hon. Men för att kunna ta in mer av vad som finns omkring henne behöver hon syntolkning. Sällskap som stöttar Första gången hon fick vandringssällskap tack vare Facebook åkte hon med en tjej från Vänersborg till ett ställe i Skåne, där de vandrade och sov ute i vindskydd. Andra gången var det en kille från Halmstad som skulle träna sin hund på att sova ute. – Det var första gången jag sov under bar himmel, utanför Kungsbacka, minns Cia. De åkte även till Söderåsens nationalpark, Tiveden och Ales stenar. – Där sov jag under en tall. Såna äventyr tycker jag om, säger Cia och ler. Ju mer hon var ute, desto mer ville hon uppleva. Därför bestämde hon sig för att 2019 skulle bli ett friluftsår. Och så blev det. Nu började hon vandra och sova ute helt på egen hand. Dessutom åkte hon till Portugal med en vän, för att vandra Fishermen’s trail. Ibland ”fuskade” de och tog bussen, men annars vandrade de, och tog in naturen med alla sinnen. – Jag upplever att jag har ett mindre synområde i stadsmiljö där det är så många intryck. Men i naturen är det annorlunda. När jag går i sanddynerna och hör havet som slår mot klipphällarna så tar jag in det. Jag tycker att jag tar in mycket. Men jag missar också mycket, det förstår jag när jag får syntolkning. Som medlem i Friluftsfrämjandet Växjö har hon varit med på en del grupparrangemang, även om det varit mindre av den varan under pandemin. Cia Grönborg har testat att vara med på några korta dagsvandringar, och lite paddling. Men att vara med i en grupp har både för- och nackdelar. Det är en trygghet och kul med sällskap. Men samtidigt kan hon känna att hon är till besvär. – Jag kan pinna på rätt bra när det är lättgånget och ljust. Men är det stenigt och mörkt så tar det längre tid för mig att gå, Så ibland kan jag känna mig som en bromskloss när man går i grupp, säger Cia. Hon upplever att Friluftsfrämjandet har varit välkomnande och försökt anpassa takten. Men ändå kan det kännas som att hon är till besvär. – En gång när jag var med på en liten vandringsresa så var det väl så att jag sinkade gruppen lite. Vi skulle ha hunnit längre på en dag än vad vi gjorde, på grund av mig. Alla var inte så glada för det, och det känns ju inte så bra. I såna sammanhang kan det kännas som att jag inte borde vara med. Längtar efter långsamt Önskedrömmen vore att ordna några tillfällen per år då det är uttalat att vandringen får ta lite längre tid. Så att fler kan vara med. – Jag skulle vilja göra en vandring som inte behöver vara en prestation. Att man tillåter att det kan gå lite långsammare så att fler kan vara med. Man kanske kan undvika den stenigaste stigen och ta en annan väg. När det är möjligt använder sig Cia Grönborg friluftsliv#3–2021 23
Friluftsliv Jämtlandstriangeln
Friluftsliv Äta ute
Friluftsliv Ungt äventyr
Friluftsliv Mulle för alla
Friluftsliv Kakfest i skogen
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Det sista ordet