Marknad 1
» Hur skiljer sig det opinionsbildande uppdraget
du nämnde gentemot lobbying? – Opinionsbildning handlar mer om allmänheten. Där vi pratar om värdet av företagsamma personer och att de har bra villkor. Tycker många det så tror jag att det även blir så när det gäll - er politiska beslut i nästa steg. Ser fler betydelsen av företagande och företag - are så är det bra för samhällsutvecklingen. Hur starka är ni som opinionsbildare och lobbyister? – Styrka är en definitionsfråga. Men vi har en ganska tung kompetens inom de områden som vi tycker att man borde ha. Vi är uppbyggda så att vi har en regional verksamhet där jag är vår person i Örebroregionen, sen har vi ett antal expertenheter som framför allt jobbar i Stockholm. Men vi har även personer i Bryssel och de är specialister inom sina respektive områden. Till exempel energi, miljö och klimatfråg - or. Vi har arbetsmiljöexperter och per - soner som kan allt om skatter, framför allt företagsbeskattning och hur olika skatter slår. Där har vi väldigt tung kompetens och är unika i ett svenskt perspektiv. Vi sitter inne i ett mötesrum i Svenskt Näringslivs regionkontor vid Köpman - gatan i skuggan av Krämarhusens mörka gråblå fasader. Jag dricker kaffe, Karl dricker vatten, det brukar han göra, säger han. Karl pratar med en tydlig östgötsk dialekt. Han är ifrån Valde - marsvik, för den fotbollsintresserade så delar han den hemvisten med den legendariska fotbollsspelaren och trän - aren Nils Liedholm, de båda flyttade vidare till Norrköping där Liedholms fotbollskarriär tog fart och där Karl tog sig igenom gymnasiet. Men där upphör likheten mellan de två. Karl flyttar vidare till Karlstad för att utbilda sig till civilekonom på universitetet där med en avstickare till Westfälische Wilhelms Universität i Münster i Tysk - land. När studierna var över så flyttade han till Helsingborg för att börja jobba på bemanningsföretaget Proffice, det fortsatte han med en kort period i Uppsala dit han tog sig för att flickvännen och numera frun bodde där. Då är vi framme vid 2003 och Karl stiger för första gången in i Svenskt Näringslivs verksamhet. Tjänsten som Regionchef har Karl haft i 6 år. Hur ser din arbetsbeskrivning ut? Reser du mycket? – Nja, jag flyger inte och far över hela landet. Mitt arbetsfält är i Örebro - regionen. Mitt jobb är dels att hålla kontakten med våra medlemsföretag, kommunpolitiker och kommunala tjän - stemän. Där vi pratar lokalt företags - klimat. – Sen vill vi ha en relation till riksdagsledamöter som jobbar med de nationella frågorna. Jag får ofta frågor från dem om att träffa företag i en viss bransch eller om de inom ett visst parti ska diskutera vissa frågor och då vill man kanske veta vad en företagare tycker. Hur ser företagsklimat ut i Sverige idag genom era glasögon? – Det finns nog två bilder, i grund och botten så lever vi i ett bra land. Sen tycker jag, andra i vår organisation och många företagare att det skulle behövas en hel del förbättringar för att göra det ändå bättre. Vi har ju en hel del problem. Till exempel med kompetensförsörjning. Vi har massor av män - niskor som inte har jobb men det de kan efterfrågas inte. Vilket är problematiskt. Det innebär att vi har person - er som inte kommer in på arbetsmarknaden. Samtidigt som vi har företag som får tacka nej till ordrar eftersom de inte har personal och kan leverera. Stora som små berättar företagen att de har svårt att hitta rätt kompetens. Är det teknikskiftet eller metoden att hitta personerna som brister? Som att nå fram till nysvenskar till exempel? Att de inte kommer in snabbt nog i arbetslivet? – Ja det tror jag är en viktig förklaring, dels har vi den språkliga barriären, sen handlar det säker om teknikutveckling också. Dessutom tror jag att vi generellt är dåliga på att ta hand om annan kompetens. Som nation måste vi bli bättre på det. Vi tittar nog lite för snävt men det är nog inte bara när ingslivet som gör det utan samhället i stort. Vilka branscher har störst problem just nu att hitta personal? – Transportbranschen är en, chaufförer saknas. IT-sidan pratar ofta om att de har svårt att hitta kompetens. Bil - mekaniker är det knöligt att få fram ny personal till. På en företagarfrukost ny - ligen var det en person som sa att hen sökte svetsare. Det är också en yrkesgrupp som kommer upp. Finns det svetsare idag? Gör inte robotar sådana jobb? – Det finns extremt mycket svetsjobb som robotar inte kan göra, dels ute i fält, sen blir det mer och mer avancerad teknik som används i olika typer av svetsning men det finns väldigt mycket som kräver hantverkskänslan. Och just hantverksyrken är generellt svårt att hitta personal till. Är det för att man är rädd att utbilda sig till det för att man tror att robotar kommer att ta över de yrkena? – Kanske är det så till viss del? Jag lyssnade på ett radioprogram nyligen om jobb som absolut inte går att robotisera. Då kom sotare upp som ett ex - empel, det är så många variabler, det finns inget standardutförande. Jag tror att det kommer finnas många jobb kvar som behöver människokraft fram - över. Framför allt de yrken som inte kräver ett standardiserat arbete. Hur är det med yrken där man jobbar med människor? Vården till exempel? – Vi pratade om det häromdagen. Ett exempel är att bedöma röntgenbilder, det kan vi datorisera. Men någon ska ta hand om människorna, resonera, hitta behandlingar, så det är samma grupp av jobb men det är olika delar av samma jobb. Vissa delar kommer säkert att försvinna eller göras på ett annat sätt. Så inom vården är det stor efterfrågan på personal och kommer även att vara det de närmaste åren. Låt mig ändra fokus en smula. Jag hör ofta att det är krångligt att anställa personal. Man vågar inte riktigt. Vad tror du att de syftar på då? – Ja, många säger först att det är krångligt. Men sen säger man att det är för stor risk vilket jag tror att det främst handlar om. Ekonomisk risk då eller? – Alltså, jag är själv i mitt bolag, så ska jag anställa en person, vad händer om den personen blir sjuk eller inte fungerar? Det kan ju vara personkemin, man behöver inte diskutera vem som gjort fel utan vi två fungerar inte ihop. Men då får jag stå där med kostnaden. Jag tror att många företag upplever det som att man står där med svarte Petter. Oavsett vad som händer så står man där med kostnaden. Då upplever man att uppsidan är för liten. Risken är för stor. Och ju mindre företaget är desto större upplevs risken. Det eventuellt krångliga då? – Anställningsförfarandet behöver ju per definition inte vara så krångligt. Ett avtal kan man i princip skriva på en servett. Men då är det det andra. Vilka regler måste jag följa? Som i vårt fall när man har kollektivavtalade försäkringar kring pension och arbetsskad - or och så vidare. Vad gäller där? Om jag inte har det vad måste jag göra då? Hur ska jag betala in? Så det är nog en kombination kring kostnaden av att anställa, inte bara lönen, utan det tillkommer andra saker. För om någon försvinner så måste du ha in en ny? Då får du betala både för den som är sjuk eller åkt på en skada? – Det här är någonting som var på tapeten för några år sedan. Den så kallade sjukskatten. Det blev ju aktuellt att man skulle ha en medfinansiering, att arbetsgivarna skulle betala mer under sjuklöneperioden. Inte bara de två första veckorna utan även på längre sikt. Den frågan var uppe i mitten av 2000-talet. Det var en period då man betalade 15 procent, nu kom det här tillbaka och gjorde många företagare skogstokiga. – När man pratar med företagarna om den här frågan så handlar det om att jag kan råka ut för en kostnad som jag inte kan påverka. Ta en långtidssjukskrivning som beror på en tråkig sjukdom, det har sällan med jobbet att göra utan beror på otur i lotteriet. Då förlorar man under en lång period en medarbetare, den har man ju för att den är bra och tillför något, så försvinner den. Då ska jag dessutom betala för den personen när den är borta. Sen ska jag hitta en ersättare till den. Hur agerade ni som organisation när den frågan kom upp igen? – Vi var snabbt ute och ställde frågan till vår företagarpanel med 10 000 företag. Hur ser ni på det här? På några dagar hade vi bilden att det här tycker man är helt åt skogen. Då trummade vi igång motståndet. Det var väldigt många företagare som var engagerade i den frågan. Det gjorde att vi med det engagemanget från företagarna, plus att vi hade siffror på det här, så mötte förslaget så stort motstånd att man backade på det. Förhopp nings vis har man också begravt det förslaget nu. Forts. 22 » Nummer 2 2019 21