Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
» Inget viltvårdsområde har bildats utifrån en no
llpunkt utan har vanligen föregåtts av någon annan typ av jaktligt samarbete, till exempel klubb eller förening. Så var det också i Öster Vrenninge–Vefde. Redan 1933 hade Sätra–Vrenninge jaktsällskap bildats med Evert Larsson som ordförande. Den äldsta protokollsboken är från den tiden. När sedan jaktvårdsområdet bildades fortsatte man bara med samma protokolls bok, där anteckningarna fortfarande, som traditionen bjuder, skrivs in för hand. Sveriges första jaktvårdsområde Den 3 juli 1938 ”likviderades”, som det hette, det gamla jaktsällskapet och Öster Vrenninge–Vefde jaktvårdsförening bildades i stället. När lagen om jaktvårdsområden kom var därför allt pappersarbete redan klart. Det var bara att lämna in handlingarna till länsstyrelsen som genom en ”resolution given i Västerås den 6 maj 1939” fastställde jaktvårdsområdet. Beslutet kom att gälla från och med 1 januari samma år och därmed blev Öster Vrenninge–Vefde i Fläckebo socken landets första jaktvårdsområde. Samma år beslöt också delägarna att jaktvårdsområdet skulle söka anslutning till Västmanlands läns jaktvårdsförening. Området består än i dag med i stort sett oförändrad areal, cirka 2 200 hektar och drygt 20 delägare. Området ligger öster om Fläcksjön och Svartån och mot dessa vattendrag gränsar byarnas fastigheter i smala skiften. Här ligger också jordbruksmarken väl samlad. Den brukade jorden omfattar cirka 300 hektar och utgör alltså endast en mindre del av området, som domineras av skogsmarken som tar vid åt öster. Här finns också ett stycke ”Norrland” i form av den vidsträckta Vitmossen i nordost. När jag frågar om bebyggelsens ålder får jag veta att den söker sina rötter tillbaka till medeltiden. I samma veva försvinner Stig in i ett angränsande rum och kommer tillbaka med två stenyxor, som han funnit i jorden på sin egen fastighet. – De här är minst ett par tusen år gamla, säger han och skrattar. Det räcker väl? Stora förändringar i faunan Under den tid som förflutit från jaktvårdsområdets bildande fram till i dag har det skett stora förändringar i faunan. Första rådjuret sågs 1934. Stammen ökade successivt och nådde sin topp i början på 1990-talet, då avskjutningen låg på närmare 80 rådjur per år. Men sedan kom lodjuren och rådjursstammen minskade dramatiskt. I dag skjuts bara något enstaka rådjur per jaktsäsong. Varg förekommer också, men bara som strödjur och förbipasserande individer. Detta trots den geografiska närheten till sju (!) vargrevir, däribland det omskrivna Kölstareviret. Till och från ser man vargspår, men mer än så är det inte. Det är i huvudsak i länets västra delar som vargarna finns. För ungefär tio år sedan kom vildsvinen och ungefär samtidigt började det också bli vanligare att se kronvilt. Öster Vrenninge–Vefde viltvårdsområde ingår i Fläckebo–Haraker älg- och kronskötselområde och man försöker lägga så hårt jakttryck på kronviltet att de inte ska etablera någon fast stam. I fjol fälldes sju djur. – Det har dels med skogsskadorna att göra, säger ordSVENSK JAKT Nr 9 2018 1 förande Mats Eriksson, för hos oss barkar kronviltet gran i betydande omfattning. Men det beror också på att vi vill undvika näringskonkurrens mellan kronvilt och älg. – Vi eftersträvar inte någon nollvision när det gäller kronvilt för det går helt enkelt inte att uppnå, fortsätter Mats. Vi kommer alltid ha enstaka kronvilt på skogen, men däremot prioriterar vi älgen. Prioriterar älg för den gemensamma jakten – Vi har i dag en väl balanserad älgstam som tillåter oss skjuta strax under tio djur per år utan att stammen vare sig ökar eller minskar. På nuvarande nivå orsakar älgen inte heller större betesskador i skogen än vad vi står ut med och lärt oss leva med. Älgen prioriteras också av den anledningen att jakten är en gemensamhetsjakt som engagerar alla i byarna; man träffas, jagar och har trevligt tillsammans. Det ser Mats som älgjaktens högre värde. Han ser också viltvårdsområdet som den främsta garantin för den så kallade allmoge jaktens bevarande. Alltså alldeles vanlig vardagsjakt utan överdåd i frågan om bytesmängder och troféer. Småviltjakten var förut en stor sak inom Öster Vrenninge–Vefde. Tittar man exempelvis på bytesstatistiken från jakt året 1949–1950 inrapporterades 5 skogsharar, 11 fältharar, 40 änder, 10 morkullor, 20 duvor och 15 rävar. Därtill 80 kråkor och ett 100-tal skator och kajor. » 1. De äldsta protokollshandlingarna är från 1933, då Sätra–Vrenninge jaktsällskap bildades. 2 2. Mats Eriksson, ordförande (till vänster) och Stig Ericsson, sekreterare, går igenom jaktvårdsområdets gamla handlingar. 13
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Älgjakt
Svensk Jakt Medaljälgarna
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Test av kikarsikten
Svensk Jakt Inför valet
Svensk Jakt Rapphöns
Svensk Jakt Älgläget - län för län
Svensk Jakt Filmfavoriter
Svensk Jakt Duellen
Svensk Jakt Annorlunda jaktkonst
Svensk Jakt Vildsvinsjakt
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer