Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
JAKTRESAN I SVERIGE På grund av torkan har höstve
tet ännu bara nått halv strålängd. Det gör att Johan upptäcker vildsvinet på långt håll. I stället för att smyga rätt på söker han sig till en plats varifrån han kan skjuta ett bra skott. Vildsvinens dubbla värde S å snart vetet blivit mjölkmoget, som man säger, så kommer vildsvinen. Det är lika säkert som Gamla testamentet och det vet Johan Larsson. Men är man ung bonde och har över 400 köttdjur att sköta om så måste arbetet gå först. Johan är född och uppväxt i Öster Vrenninge och sonsonson till Evert Larsson, jaktvårdsområdets förste ordförande. Han brukar en gammal släktgård, där han själv representerar trettonde ägargeneration en. Dessutom kör han skogsmaskin. Det är med andra ord mycket att stå i och det blir inte förrän på självaste midsommardagens kväll som Johan får tid att göra någonting åt eventuella vildsvin. Johan får sin svåger Niklas Andersson till sällskap. Även Niklas är bonde och de börjar kvällsjakten med att spana av hans ägor i grannbyn. Dock utan att lyckas upptäcka några vildsvin. Kanske är det lite för tidigt på kvällen. Därefter bär det av till Öster Vrenninge och de fält med höstvete som Johan de senaste dagarna känt oro för att vildsvinen ska ge sig på. De smyger ner mot fältet längs en markväg. På grund av våren och försommarens torka har vetet ännu bara nått halv strålängd och det gör att de redan på långt håll upptäcker ett vildsvin som står mitt ute i fältet och smaskar i sig av den saftiga grönskan. Glömt skjutkäppen Hade vetet varit fullångt hade Johan sannolikt valt att smyga rätt på och försöka skjuta från nära håll. Det har han gjort flera gånger tidigare, men nu är inte det möjligt. Han får i stället söka sig till en plats varifrån han kan skjuta ett bra skott. Skjutkäppen har han glömt hemma, så han får skaffa sig något annat stöd för vapnet. Johan hittar en stor sten i kanten av fältet och kryper upp på den. Härifrån kan han skjuta liggande med gott stöd för vapnet, men avståndet till grisen är omkring 100 meter. När det kommer till vildsvinsjakt eftersträvar Johan korta håll och hans förhoppning är att djuret ska komma närmare. Det är sent på kvällen; klart, i stort sett vindstilla och nästan 20 grader varmt. Solen har gått ner men den svenska midsommarnatten är ändå alltigenom ljus, även så långt söderut som i Västmanland. Johan betraktar vildsvinet genom kikaren. Det är ett ensamt, mindre djur. Tiden går, men den har det bra där den är och flyttar sig bara obetydligt. Ibland vänder den sig och trampar runt, för den står mitt i maten. 16 Johan kan plötsligt se väldigt mycket av djuret i kikarsiktet och inser att han måste fånga tillfället i flykten. Skottet går och vildsvinet faller ihop. Då är klockan tjugo minuter över elva. Det visar sig vara en gylta med en levande vikt på 60 kilo och en slaktvikt på drygt hälften. – En perfekt matgris, konstaterar Johan, som gärna erkänner jaktens dubbla värde så bonde han är. Att jaga vildsvin är visserligen för honom först och främst ett sätt att skydda grödorna, men samtidigt är det också en spännande och nöjsam jakt; en jakt som dessutom avkastar ett viltkött av absolut toppkvalitet som kommer det egna hushållet till godo. Smällen i Tjernobyl Efter Tjernobylsmällen 1986 var Västmanland ett av de län som fick vår- och försommarjakt på råbock. De första åren sköts också en och annan vårbock inom viltvårdsområdet, men sedan kom lodjuren och såg till att rådjuren mer eller mindre försvann. Det finns rådjur i dag, men stammen är liten och beskattningen som sker står huvudsakligen de stora katterna för. Jakten under vår- och försommar är numera helt inriktad på vildsvinen, som började bli synliga för omkring tio år sedan. När vildsvin etablerar sig på nya platser sker det nästan alltid med de stora galtarna i täten. Det första vildsvin som sköts i Öster Vrenninge–Vefde var en sådan. Den fälldes 2008 av Patrik Karén och hade en levandevikt på 202 kilo. Två år senare sköt Johan Larsson själv en galt på 140 kilo. De senaste åren har vildsvinen tagit plats som det kanske viktigaste jaktviltet inom Öster Vrenninge–Vefde viltvårdsområde, i alla fall sett till bytesstatistiken. Jakten bedrivs enskilt, antingen som vakt- eller smygjakt, och i fjol inrapporterades 35 fällda vildsvin. Öster Vrenninge–Vefde viltvårdsområde var för övrigt den första lokala jaktvårdsorganisation som sökte och fick tillstånd att sätta upp åtelkameror. – Vildsvinen tycks bli fler för varje år, säger Johan, trots att vi försöker hålla efter dem efter bästa förmåga. Vi har ingen ambition att bygga upp någon vildsvinsstam utan inriktar oss bara på att begränsa stammens tillväxt, så att skadorna på mark och grödor inte blir för stora. – Vi har väl också delvis lyckats med det, för jägarna har varit intresserade och duktiga. Vi har inte heller några stora flockar med vildsvin som på många andra håll utan bara enstaka djur eller mindre grupper. Den största jag sett var på sju vildsvin och det var i fjol. ‹‹‹ Nr 9 2018 SVENSK JAKT
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Älgjakt
Svensk Jakt Medaljälgarna
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Test av kikarsikten
Svensk Jakt Inför valet
Svensk Jakt Rapphöns
Svensk Jakt Älgläget - län för län
Svensk Jakt Filmfavoriter
Svensk Jakt Duellen
Svensk Jakt Annorlunda jaktkonst
Svensk Jakt Vildsvinsjakt
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer