AMES 1
Intresset för transportforum var stort. De flesta
sessionerna under transportforum var inte bara välbesökta, utan oftast fullsatta. CYKLING – TRANSPORTPOLITIK T ransportforum är nordens största årliga konferens för transportsektorn. Konferensen äger rum i januari i Linköping och arrangeras av VTI. Ca 1600 deltagare samlades i Linköping 12-13 januari för att lyssna till 400 talare uppdelade på 85 olika sessioner. Ämnen från trafiksäkerhet och cyklism till järnväg och båttransport togs upp av talare från både forskningshåll och näringsliv under två dagar av effektivt kunskapsutbyte och kontaktknytande. ETT HETT ÄMNE är cyklism. De flesta sessioner som behandlade ämnet var fullpackade med deltagare från både kommuner, näringsliv och forskning. Ämnet stöttes och blöttes från såväl skadeforskningshåll som transportpolitiskt och miljömässigt håll. Deltagare från Näringsdepartementet, riksdagens trafikutskott, Linköpings kommun, Göteborgs Stad och VTI samlades för en paneldebatt under rubriken Cykling – Transportpolitik. Det alla tycks vara ense om är att cyklismen bör öka och med den trafiksäkerheten. EN FRÅGA SOM togs upp av Malin Månsson från Göteborgs Stad, Anna Niska från VTI och av många andra, var kompetensförsörjning inom cykelområdet. Inom biltrafiken finns starka ekonomiska intressen som kan vara med och finansiera forskning inom området. Motsvarande saknas 28 inom cykelområdet och därför behöver forskningsmedel för cykling komma från statligt håll. Anna Niska efterlyste även en enhet, i form av ett cykelexcellenscenter som kan ta ett helhetsansvar för att dels slussa forskningsfinansiering, dels samla den kunskap som finns och erbjuda kompetensutveckling och kunskapsutbyte mellan de som arbetar inom området. Flera paneldeltagare höll med om behovet av en sammanhållande enhet och många i publiken nickade medhållande. ANNA NISKA BERÄTTADE också om den besvikelse hon mött hos studenter som läst utbildningar inom trafikplanering. Hon berättade om studenter som fått lära sig att rita parkeringshus men inte fått lära sig om cyklism. Hon menar att det saknas kompetens och utbildning på området och fick medhåll från både resten av panelen och deltagarna i det fullpackade rummet. Kompetensen måste höjas och kunskapsutbytet måste bli bättre. ETT PROBLEM SOM panelen lyfte är att man har ett utbyggt nätverk av infrastruktur för motorfordon och gående men att man ofta glömmer cyklisterna och i slutet av infrastrukturprojekten får ”skohorna” in plats för dem. Panelen efterlyste projekt som utgår ifrån cyklisterna och ger dem en självklar plats i trafiken. Johan Nyhus (S), ordförande i trafiknämnden i Göteborgs Stad, sa att det ännu inte är självklart att det sätts av pengar för cykling i trafikbudgeten medan det är självklart att biltrafiken får de pengar som behövs. Han menar att detta kräver att politikerna argumenterar för att sätta av pengar till cyklism. Där spelar också transportpolitiken en stor roll och Karin Svensson Smith (mp) från riksdagens trafikutskott höll med om att pengar måste sättas av och öronmärkas för ändamålet. KARIN TOG UPP att underhållet av infrastrukturen är en viktig del i att få fler att cykla. När det gäller biltrafiken är det självklart att det finns pengar till att laga potthål men inte för cykelinfrastrukturen. En viktig skillnad mellan dessa trafikslag är att bilisten inte skadas av potthålen medan cyklisten gör det och Karin menar att självklarheten borde ligga åt andra hållet, att underhållet av cykelbanorna ska vara självklart. Under andra sessioner har olycksstatistiken visats gång på gång: cyklisterna och de gående är i majoritet bland de allvarligt skadade i trafiken och de allra flesta olyckorna är singelolyckor och beror på ett eller annat sätt på infrastrukturen. Dåligt underhåll av cykelbanor, dålig snöröjning, dålig sopning av grus, dåligt utbyggda cykelbanor eller cykelbanor som måste delas med antingen bilarna eller de gående. PÅ FLERA SESSIONER, såväl som i paneldebatten, påpekades att cyklisterna KARIN SVENSSON SMITH efterlyser en utbyggnad av cykelbanor som motsvarar bilvägnätet, med Europavägar, nationella, regionala och lokala vägar där cyklisterna är helt skilda från de gående. Det skulle vara ett sätt att få de som inte cyklar för att de tycker att det känns farligt, att börja cykla. Karin Svensson Smith vill skapa ett helhetstänk där inte bara trafiken ingår utan också miljö- och andra mål tas med i beräkningarna. Om målet med att Sverige ska bli det första västerländska landet som är helt fossilfritt ska uppnås är cyklandet en viktig del. Ju fler som cyklar desto färre bilar behövs, desto mindre utsläpp blir det och desto hälsosammare blir befolkningen. n TEXT OCH FOTO: KARIN WIKLUND inte är en homogen grupp. Alla cyklister är inte likadana. Vi har både den 1 % av befolkning som cyklar oavsett väder och trafiksituation, de som är ute efter kicken och accepterar faran. Sen har vi de som bara cyklar någon gång per år för att de ska på teater och tänker dricka ett glas vin. Vi har de som cykelpendlar några mil om dagen som träning inför Vätternrundan och de som cyklar till skolan tillsammans med barnen. Det finns många olika cyklister och de håller olika hastighet. Att dessa då ska trängas på smala cykelbanor som dessutom delas med gående är naturligtvis en anledning till att olyckor sker.