Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Forskning för jägare
Svensk Jakt Harjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svensk Jakt testar
Svensk Jakt Jaktkultur
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Troféer
Svensk Jakt Jakthistoria
Svensk Jakt Älgjakt
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Medlemstips
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Dina sidor Var med och bidra med material till di
na regionala sidor! Texter skrivna i Word och högupplösta bilder mailas till regionalt@svenskjakt.se Vi förbehåller oss rätten att redigera materialet. KONSULENTEN HAR ORDET ... När kommer hipsterjägarna? Med en ny rävstövare i hemmet funderar jaktvårdskonsulent Jerker Andersson på den egentliga nyttan av all teknik. FOTO: LARS-HENRIK ANDERSSON Jakt för mig är en livsstil. Jag avsätter helt enkelt inte bara några timmar då och då på höstens helger med stora krav på skottillfällen. Jag ställer mig ofta frågan: varför jagar jag? Svaret vet jag inte om jag har, men någonstans kommer jag tillbaka till den utmaning som jakten bjuder. Jakt är hur stort som helst. Hur mycket jag än snöar in på en jaktform så blir jag ändå aldrig fullärd. Jakt med en hund som jag själv äger är det jag värdesätter mest och tiden när man jagar in och formar en ny hund kräver engagemang. Känslan när man efter ett bra hundarbete nedlagt första viltet är allt. När min första foxterrier var injagad kände jag mig ganska säker på hur man gör. Men fem, sex terrier senare känns det inte alls lika självklart. Kanske har jag blivit mer ödmjuk med åren, SVENSK JAKT Nr 11 2018 men jag har också insett att det inte är så lätt! Varje hund är unik, det som fungerar på den ena kan vara helt fel på nästa. Ett gott råd till nya jakthundsägare som slits mellan hopp och förtvivlan på grund av sin hund, är att prata med jägare som vet mer. Man får helt klart bäst hjälp av personer som har en mer nyanserad bild och har erfarenhet av att jaga med mer än en hund. Vår allt mer tidskrävande dagliga skärmtid diskuteras ideligen och jag kämpar själv i vardagen med att minimera den. Även i skogen är det svårt att motstå allt det tekniken kan erbjuda. Att ständigt kolla på pejlen var stövaren eller älghunden är, tar bort för mycket av naturupplevelserna. De tekniska hjälpmedlen gör jägarkåren fartblind och få tänker på hur snabbt vi ändrat vårt sätt att jaga. Vi behöver reflektera över vad dagens teknik gör med jakten. Alltför rejäla förföljanden och brist på följsamhet som inte var önskvärt för Jerker Andersson. 20 år sedan, borde väl inte vara önskvärt nu heller? Kanske behöver jag förtydliga mig. Givetvis ska vi använda teknisk utrustning för att minimera risker av diverse slag såsom vägar, vatten, isar och olika rovdjur, men förlita inte hela den jaktliga framgången på tekniken. Släpp i stället alla attiraljer och gå ut och skapa en jaktupplevelse som faktiskt kräver lite talang! Att på vintern vid fullmåne och nysnö klä sig ordentligt varmt, släppa stövaren och ställa sig på traktens bästa pass och bara stå still är för mig näst intill oslagbart. Det är magiskt tyst i naturen och drevdjuret buktar ofta på ett helt annat sätt än när det är dagsljus. Att stå och titta på en skärm nattetid är uteslutet, när man tittar upp är det kolsvart en lång stund innan ögonen åter anpassat sig. Att vifta med lampa i mörkret är heller inte optimalt för att få vilt i pass, så pejlen får snällt stanna i fickan. Nu har jag en ny rävstövarvalp i knät och tankarna spinner för fullt om hur den ska bli min bästa jakthund hittills. Det bästa kanske helt enkelt är att jaga som man gjorde förr – låta tekniken vila och den egna jaktkunskapen spira – att bli lite mer som en hipsterjägare, en kreativ finsmakare av jaktkultur. JERKER ANDERSSON Jaktvårdskonsulent 101
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer