Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Forskning för jägare
FORSKNING FÖR JÄGARE Populationstäthet för älg sk
attad via spillningsinventering (röd kurva) och älgobs (observation per mantimme, blå kurva) för Grimsö forskningsområde 1997–2017; Älgobsens värden har flyttats ett år framåt och multiplicerats med 100 för att hamna i samma storleksordning som täthetsdata. ÄLGOBS VS SPILLNINGSINVENTERING 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1997 Älgobsindex (älgobs per mantimme) för Grimsö (cirka 12 000 hektar, blå kurva) och för det älgförvaltningsområdet där marken ingår (totalt cirka 200 000 hektar, röd kurva). 2002 ÄLGOBS PER MANTIMME 0,14 Grimsö 0,12 0,1 0,08 0,06 0,04 0,02 0 1997 FOTO: STEN CHRISTOFFERSSON FORSKNING Hur inventeras vildsvin på bästa sätt? Både förvaltning och enskilda markägare skulle ha nytta av enkla och precisa metoder för att skatta lokala vildsvinsstammar. Detsamma gäller i hög grad även de skador som arten orsakar. TEXT GUNNAR JANSSON, JOHAN MÅNSSON OCH JONAS NORDSTRÖM i en artikel kring åtelkamerors användning i inventeringssyfte (Svensk Jakt nummer 5, 2010), beskrev vi kortfattat varför vildsvinets ekologi gör att flera vanliga inventeringsmetoder för vilt inte är lämpliga för vildsvin. Det gäller exempelvis spillnings- och flyg inventering. En metod för inventering av stora arealer finns ännu inte att tillgå med rimliga arbetsinsatser, men Utfall för fem olika populationsindex i ett av våra studieområden på 4 500 hektar. Tätheten av vildsvin sänktes medvetet 2009/10. Avskjutningen (röd) avser de årliga drevjakterna, intressant att visa då insatsen hållits så gott som konstant över åren. Rekonstruktion av populationsstorlekar via avskjutningsdata och tillväxttakt (grönt) baserades dock på totala jaktuttaget (ej visat). Notera att skattningar via observationer under drevjakt låg mycket nära de beräknade populationerna. Simultana observationer (grå) och Viltkameror (blå), här ca 0,5 stycken per 100 hektar, fångade i medeltal 50 respektive 30 procent av de beräknade populationsstorlekarna. 64 | 280 lokalt eller för den egna jaktmarken finns några varianter att välja bland. Nöjer man sig med ett index som speglar förändringar mellan år finns en handfull metoder. Sedan finns ett fåtal metoder för att skatta en populations minimistorlek, men ingen metod som ger exakt täthetssiffra. Olika metoder för index Vi testade sammanlagt åtta olika inventeringsmetoder och noterade arbetsinsatsen för dessa i ett par olika studieområden. Tre av metoderna (spårfällor av sand, bökräkning och så kallad distance sampling) uppmärksammas inte vidare här, då de är arbetsintensiva men ändå bara genererar grova indikationer eller inte fungerar alls. Vi beräknade dessutom lokal populationsstorlek baserat på föregående års avskjutning, det reprodukUtfall av olika inventeringsmetoder Antal vildsvin 600 500 400 300 200 100 0 2002 Grafik: Elin Brander Observationer under jakt Rekonstruktion Simulerade obsar tionstillskott dessa djur skulle ha bidragit med samt populationens troliga tillväxttakt. Resultaten från de beräkningarna ger ytterligare ett värde att jämföra med övriga metoder. Den metoden är i nuläget inte aktuell att lansera för allmänt bruk och ska inte ses som ett facit, men ligger sannolikt tämligen nära den faktiska populationsstorleken för de olika åren. Nedan beskrivs fem metoder för att ta fram ett index eller en minimisiffra för populationen, nämligen observationer under drevjakt, samtidiga observationer från ett flertal attraktiva platser, viltkameror, tjärade kliträd samt avskjutningsdata. Huvudparten av resultaten och bedömningen av metoderna baseras på studier i områden med tät vildsvinsstam. Avskjutning (drevjakt) 2005 2008 Kameror 2011 Beskrivning av metoderna Observationer under drevjakt noterades efter varje såt och summerades per säsong. Sådana data är enkla att sammanställa, men för jämförelser mellan säsonger krävs en del eftertanke kring vad siffrorna egentligen visar. De förutsätter till exempel att man korrigerar för jaktinsatsen (antal deltagare och nedlagd tid) eller att denna hålls konstant mellan år. Det bästa är om observationer under jakt samlas från hela marken, men det kan räcka med att bara täcka delar av området under förutsättning att datainsamlingen standardiseras. Det skulle ställa till problem om jaktinsatsen varierar mycket mellan olika delar av Nr 4 2012 SVENSK JAKT 2002 insamlade över en rätt stor areal. Under vissa förhållanden tycks metoden vara pålitlig även med betydligt färre mantimmar än vad som rekommenderas för säkra resultat (5 000 timmar). Det indikerar att det är mindre troligt att slumpen spelat någon stor roll här med så fin passning mellan datan så pass många år i rad. Svensk Jakt nr 4/2012. » Fotnot: Studien är ett mindre delprojekt i användningen av SLU:s långtidsdata. Dessa långtidsserier, sammanlagt cirka 20 olika, stöds sedan några år tillbaka av SITES vilket är medel från Vetenskapsrådet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). 40 Påverkar jaktformen? Förutom arealer och mantimmar kan man även fundera på om metoden ger samma säkerhet oberoende av jaktform. Som en liten undersökning av detta sammanställdes data från älgobsen för 20-årsperioden för drevjakter (folkdrev) för sig respektive för löshundssåtar. Med den uppdelningen varierade älgobsen från löshundsjakten betydligt mer jämfört med täthetsdata än älgobsen från drevjaktssåtar, vilket det finns flera tänkbara förklaringar till. Älgobsdata från Grimsö marken baseras överlag på få mantimmar 2007 2012 2017 och delas materialet upp ytterligare i kategorier blir underlaget egentligen oförsvarligt litet, vilket här särskilt gäller hundjakten. Det beror dels på att drevjakt erna dominerar i början på säsongen och att löshundsjakten ofta sker i mindre sällskap. Får stort genomslag Det sistnämnda leder i sin tur till att eventuella observationer får oproportionerligt stort genomslag om antalet deltagare är litet (få mantimmar). I praktiken blir det dessutom så att om älg skjuts för löshund avslutas ofta den ”jaktdagen” i och med detta (innebär få mantimmar), vilket inte är fallet i samma utsträckning vid drevjakter (folkdrev). I älgobsens manual nämns inget särskilt om metoden främst är anpassad för ena eller andra jaktsättet, men åtminstone i det undersökta materialet tycks den fungera klart bättre för konventionella drevjakter. Kanske är det annorlunda på många håll i Norrland där lös2007 2012 2017 Figur 2 ÄFO Älgobs Figur 1 Spillningsinventering hundsjakt i stora jaktlag är vanlig? Som exempel på effekten av areal och antalen mantimmar jämförs här även älgobsen för Grimsö med resultat en för det älgförvaltningsområde där marken ingår (cirka 200 000 hektar). Här bör man förvänta sig mindre variation mellan år ju större område och fler mantimmar man tittar på. Det stämmer också i vårt fall, med både större skillnader och mer abrupta riktningsförändringar mellan år i Grimsös älgobs än för hela älgförvaltningsområdet (figur 2). Så länge sådana skillnader är inom rimliga gränser – så att man till exempel inte börjar ana metodfel – är det inget konstigt med det. Även om årsmån (till exempel betesproduktionen) och därmed viltets reproduktion ofta är likartad över hela regioner, påverkas den lokala älgstammen från år till år främst via jaktuttaget och/eller om man har en betydande predation av till exempel varg eller inte. I figuren har kurvorna till exempel helt motsatta riktningar 2002 och 2010 på Grimsö jämfört med älgförvaltningsområdet, men det i sig behöver inte betyda att något av värdena är mindre pålitligt då arealerna de representerar skiljer sig drygt 15-faldigt i storlek. Ger värdefulla data Rätt utförd och tack vare designen via mantimmar genererar älgobsen värdefulla data. En avgörande fördel i sammanhanget är att uppgifterna som resultaten baseras på är smidiga att samla in. Det kan handla om några minuter efter varje jagad såt och kanske någon timme för sammanställning och senare inrapportering. Andra metoder för att ta fram bra populationsindex eller täthetsskattningar för olika arter, som används inom exempelvis viltforskningen, kräver ofta mer arbete, större kostnad er eller mer omständlig sammanställning. Genomtänkta varianter av jaktobsar kan nog överlag generera bättre data än vad man spontant tänk er sig, vilket även visats för till exempel drevjakt på vildsvin i Svensk Jakt nr 4/2012 (se faksimil). Kanske kan älgobsen utvecklas ytterligare och användas för fler vinklingar i framtiden? Det är hur som helst ett utmärkt sätt att generera mycket data när många är ute i skog och mark samtidigt. ‹‹‹ Nr 11 2018 SVENSK JAKT Älgobservation per mantimme Älg per 1000 hektar
Svensk Jakt Harjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svensk Jakt testar
Svensk Jakt Jaktkultur
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Troféer
Svensk Jakt Jakthistoria
Svensk Jakt Älgjakt
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Medlemstips
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer