Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Forskning för jägare
Svensk Jakt Harjakt HARJAKT Sällan har väl passage
rarna på Uraniborg varit så väl påpälsade som denna tidiga decembermorgon. Jaktklädda resenärer med hagelbössor och apportörer fyller Venfärjan när den lägger ut från Landskrona, för en halvtimmeslång färd. Hårt tryckande harar på Ven TEXT & FOTO MARIE GADOLIN V 42 äl i land i Bäckviken på Ven, detta harjägarens Mecka som ligger likt en grön smaragd i det blå Öresund, står två enkla traktorsläp och väntar. Det ena fylls snabbt av en mängd jägare och hundförare. På det andra släpet är vi bara en handfull. Det visar sig att det ska vara två jakter på ön den här dagen, en stor fasanklapp på den anrika Kungsgården, och så en lite mer familjär ”bonnajakt” på en av de mindre gårdarna. Svensk Jakt följer med på den sistnämnda, som visar sig bli en alldeles strålande jaktdag med många harar på benen och fåglar på vingarna. – Vi tycker om att bjuda in några vänner som vi har trevligt tillsammans med, säger dagens värdinna Erika Ericsson. Hon är barnfödd på Ven, men bor på fastlandet och har bara jagat i ett par år. Hennes pappa Ingemar är jaktledare och han har å andra sidan jagat i hela sitt liv. – Det är roligt att kunna ställa upp och stötta Erika, tycker han. Lite glest i dreven Ingemar har flera roller den här dagen, han kör även traktorsläpet som han backar och vänder som om han aldrig gjort annat. Han är också en av dagens drygt tio skyttar. Två extra hundförare är dessutom med och går i drevet. Vi är lite för få och det är något för glest i dreven. Ganska många fältharar smiter emellan, trots att Magnus Petterssons båda outtröttliga hundar, springer spanieln Spira och blandrasen Tjorven, gör allt för att hålla dem igång. Samma sak med en del ströfasaner som kacklande och med bullrande vingar ofta flyger utom skotthåll. – Då har vi dem till en annan gång, säger Ingemar Ericsson obekymrat. Arbetsvilliga apportörer Fem–sex såtar hinns med under dag en, mest hardrev över tunggångna plöjen där framför allt hundarna får jobba hårt. Första apporten görs av labben Gin. Han och de andra två svarta jaktlabradorerna, Mary och Ross, är alla släkt och kommer från samma danska uppfödare, kennel Batmoor’s, berättar Gins ägare Gert Nordström. Alla tre imponerar med sitt milda temperament och samtidigt okuvliga arbetsvilja. En gyllene golden retriever är också en flitig apportör, Sillen kallad, som taktar av iver när han går bredvid sin förare Annelie Olsson. Han kan knappt bärga sig inför nästa uppdrag. Ännu vid jaktens slut lyser hans blick av arbetslust, trots att han burit på många, tunga harar under dagen. Annelies stegräknare stannade på tre mil den här helgen, för Sillen blev det nog ytterligare en eller två. Ett ”ankdrev” blir det också, där gräsänderna sträcker fint i flera vändor, och en omgång på fasan som visar sig vara svårare. Fåglarna kommer antingen för högt eller för nära Nr 11 2018 SVENSK JAKT
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svensk Jakt testar
Svensk Jakt Jaktkultur
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Troféer
Svensk Jakt Jakthistoria
Svensk Jakt Älgjakt
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Medlemstips
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer