Nordens Tidning 1
VÄLFÄRD HUR MÅR NORDEN? State of the Nordic Regio
n tar temperaturen på samtliga kommuner och regioner i Norden vad gäller befolkningsutveckling, arbetsmarknad och ekonomi. De olika regionernas potential sammanvägs i ett regionalt utvecklingsindex som traditionellt toppas av huvudstadsregionerna, men även regioner som Uppsala och Kronoberg hävdar sig bra i en nordisk jämförelse. LÄGSTA FÖDSELTALEN NÅGONSIN Sedan 1990 har Nordens befolkning ökat med 18 procent och är nu uppe i 27,3 miljoner invånare. För Danmark och Sverige beror folkökningen huvudsakligen på invandring som svarat för ungefär dubbelt så stor andel av överskottet som den naturliga folkökningen. Island, med en folkökning på hela 40 procent, har däremot haft mer än dubbelt så stor naturlig ökning, som på grund av nettoinvandring. Att ökningen är störst i huvudstadsregionerna och de större städerna och att de äldres andel av befolkningen ökar är trender som har pågått under en längre tid. Vad som är nytt är att nativiteten faller trots att vi i Norden har världens mest generösa villkor för småbarnsföräldrar. Den är lägst någonsin i modern tid i Finland, Island och Norge. Endast Färöarna har över 2,1 barn per kvinna i fertil ålder vilket är gränsen för vad som behövs för att hålla befolkningen konstant genom naturlig tillväxt. Sverige ligger med 1,76 barn per fertil kvinna i topp i Norden om man bortser från Färöarna och Grönland. Högst är fertiliteten hos inlandskommunerna i Norrland och i de östra delarna av Götaland, exempelvis utmärker sig Krokom i Jämtland liksom Valdemarsvik i Östergötland. En orsak till att nativiteten är något högre i Sve12 NORDENS TIDNING 2-20 rige jämfört med grannländerna är den stora invandringen. Idag är 19 procent av svenskarna födda utomlands jämfört med nio procent för 30 år sedan. En annan orsak kan vara att man har de mest generösa reglerna reglerna för föräldraledighet. Samtidigt fortsätter andelen äldre att öka. I Danmark, Finland och Sverige är andelen 65+ större än andelen barn 0-14 år, i Norge är grupperna ungefär lika stora medan Island liksom Färöarna och Grönland har en större barn- och ungdomsbefolkning. Färöarna och Island väntas följa resten av Norden med ett skifte omkring 2030, medan Grönland sticker ut på grund av fortsatt hög fertilitet men framför allt genom cirka tio år kortare medellivslängd. Detta bör givetvis få konsekvenser för hur vi inrättar vårt samhälle. Samtidigt som en sundare och aktivare livsstil bidrar till ett längre liv behöver bostäder, transportmedel och offentliga miljöer i högre grad anpassas till äldre människors förutsättningar. BRIST PÅ ARBETSKRAFT STÖRSTA HOTET MOT DEN NORDISKA VÄLFÄRDSMODELLEN Medan befolkningen totalt sett väntas stiga med åtta procent fram till 2040 är stigningen mer moderat för dem i åldersgruppen 15-64 år, d v s den potentiella arbetsstyrkan. Den är dessutom långt ifrån jämnt fördelad. På Grönland förväntas arbetsstyrkan att minska med 16,2 procent vilket är exakt lika mycket som den ökar med i världen som helhet. Även på Färöarna, i Danmark och Finland förväntas den potentiella arbetskraften att minska, medan den ökar i Sverige, Norge, Island och Åland. På kommunal nivå förväntas åldersgruppen 15-64 år att minska i 80 procent av alla danska kommuner. Mest minskar den i rurala och befolkningsmässigt små kommuner. Störst ökning finner man i huvudstadsområdena och i större städer som Göteborg, Umeå, Aarhus, Aalborg, Åbo och Tammerfors. Dessutom ökar den i hela Skåne oavsett typ av kommuner och längs Västkusten liksom i flertalet norska kustkommuner. Behovet av arbetskraft är således en stor framtida utmaning, inte minst på grund av att den nordiska välfärdsstaten huvudsakligen finansieras av skatteintäkter från den del av befolkningen som är i arbetsför ålder. Om antalet pensionärer växer alltför kraftigt i förhållande till dem som arbetar eller om många i arbetsför ålder inte bidrar med skatteintäkter, går ekvationen helt enkelt inte ihop. Ytterligare ett problem är att Norden har få outnyttjade resurser eftersom vi har så hög