NG Gbg 1
Anledningen till att Joanna Lemnelius började gör
a barnkläder var inte att hon brinner för just det utan för att hon ville arbeta i Gambia där hon har rötter och familj. Mixed Grill Banjul, märket som blivit känt bland svenska föräldrar för fint mönstrade plagg och gulliga turbaner, hade länge produktion i Gambia och bas i Sverige. Iallafall fram till hösten 2018 då Joanna och hennes man Simon tog sina tre barn och flyttade från Stockholm till Banjul. Tanken var att Joanna skulle arbeta med märket på plats och Simon skulle bygga hus på en tomt de köpt för några år sen. Men mycket ställdes på ända när de väl kom dit. —Vi tänkte bygga flera hus och driva ett B’n’B men det förändrades med insikten om att det inte var för att umgås med europeiska turister vi flyttade hit, förklarar Joanna när vi pratar på Skype en eftermiddag i februari. Husen byggs, men något Bed and Breakfast blir det alltså inte. —Vi var ju i Sverige när vi höll på att planera vad vi skulle ha för inkomstkällor när vi väl flyttat hit och då kändes det rimligt att jobba med turism och fokusera på Sverige med märket. Nu när vi väl bor här vill vi ju verkligen bo här på riktigt. Jag vill vara bland människor som också bor här, för att få någon form av lugn och normalitet i vardagen. Men det hände något mer hos Joanna, något hon var helt oförberedd på och som hon inte formulerat färdigt ännu, ens för sig själv. Relation till klädmärket och produktionen förändrades. Det handlar om miljön. Kraven och målen man har på svenska marknaden som inte kan uppnås på plats. Tidigare har hon inte haft några problem med att svara på frågor om produktionen och varför de inte använder Lyocell till exempel. Eller om materialen är ekologiska eller inte. Men det har blivit allt viktigare att det faktiskt är så miljövänligt det bara går. Dock finns det ingen som producerar ekologiska material på plats och det finns heller ingen marknad för det. —Jag vill att det ska vara ett gambiskt märke och då jobbar jag med de förutsättningar som finns här. Men jag kan inte göra det så att folk som köper kläderna förstår vad vi går igenom här för att få ut det till kund. Så jag började tänka på varför vi faktiskt gör det här. Vad är det vi håller på med? Jag kan vara ganska snäll mot mig själv som privatperson när det kommer till klimatet eftersom jag inte tycker att allt ansvar ska läggas på individen. Men som företag vill jag mer än så. Och företag har större samhälleligt ansvar än individer. Glappet som finns mellan kunden i Sverige och producenterna i Gambia är stort. Till en början kommunicerade Joanna mycket med kunder och följare på Instagram och visade upp hela arbetsprocessen i sociala medier. Men ett tag började något skava. —Det var för utelämnande att visa upp mina skräddare. Jag är nära dem eftersom jag är på plats. Men att visa upp de jag arbetar med i marknadsföringssyfte kändes inte bra. Jag vill inte riskera att kunderna ska lätta sitt samvete och känna att de har gjort en så himla bra grej när de har köpt mina kläder för att de hjälper fattiga människor i Afrika. När jag filmade mina kollegor blev jag bara ytterligare en pusselbit i exploateringen av de som jobbar här. Jag vill arbeta transparent men det får snarare handla om att göra en hållbar produkt och verka i en kapitalistisk värld än att visa upp andras liv. Något var helt enkelt tvunget att förändras i hur och vad Mixed Grill Banjul gör. Det började utkristallisera sig i och med att Joanna gjorde en visning på Gambia Fashion Weekend med Mixed Grills systermärke Sunday Beach som gör kaftaner för vuxna. Att visa kläder på det sättet var egentligen inget som hon haft som mål men några vänner ordnar modehelgen och bjöd in henne att ha en visning. Då kändes det givet att delta. —Det är nästan bara gambiska designers som visar på Fashion Weekend och kläderna är en blandning av traditionella gambiska plagg och modernare design. Här syr designerna upp en visningskollektion. Sen har folk eget material som de tar med till designern för att få plaggen uppsydda. Man producerar alltså inte mängder av plagg i förväg utan syr endast upp på beställning. Joanna pausade arbetet med barnkläderna och fokuserade på visningen. Tillsammans med en skräddare tog hon fram tolv looks, alla med inspiration från hennes fastrars fantastiska stil. —De är så bra på att mixa och färger och mönster och jag ville göra det i en modern tappning. De har ofta ganska avancerade plagg som stela omlottkjolar eller enorma puffärmar, vilket jag har lite svårt att bära till vardags. I Sverige är man så bekväm när man klär sig. Det ska vara sköna och mjuka material, som andas. Det är en stor statusgrej, det ska vara snyggt men också bekvämt. Fast jag tror att kvinnor i Sverige också har obekväma kläder egentligen men inte erkänner det. Foto: John Artur Kollektionen som visades blev grunden till hur märket kommer att funka framöver. Efter att ha funderat över tillverkning och kvinnors relation till sina kroppar blir det en kollektion som är made to order, vilket resulterar i minimalt med materialspill och ingen överproduktion. Och kunderna slipper ångest över att inte komma i storlekar eftersom de kan anpassas individuellt. —Kvinnor här definierar inte sig själva utifrån klädstorlek överhuvudtaget. Det konceptet finns inte ens här. Det är ju en svindlande tanke att tänka, som svensk – att inte veta om man är medium eller large. Men det är otroligt befriande. Dessutom kommer jag att kunna jobba med mina skräddare i deras bästa element vilket är individanpassat finskrädderi, inte att massproducera jerseytights. Joanna lämnar tillfälligt barnkläderna bakom sig, förmodligen till sina döttrars stora lättnad. De är inte så stora fans av sin mammas klädmärke. —Jag fattar att det inte är så roligt alltid, att ha en mamma som gör barnkläder. Barn vill ju också få välja sina kläder själva och jag vill uppmuntra dem att uttrycka sig på det viset. De vill ha glittriga grejer, sånt de själva tycker är fint. Och jag brinner ju inte för att klä barn enligt min smak. Joanna är tillbaka där hon började med Mixed Grill Banjul – med produktion av plagg på beställning. Och samtidigt på en annan, helt ny, plats mentalt. Med en förhoppning om att kunder kan tänka sig att vänta lite längre på sina kläder när de sys upp och döttrar som klär sig precis som de själva vill. 21 REPORTAGE