Kingsize 1
Det var i maj 2018 som Ozzy till slut släppte sit
t första, vid det laget extremt efterlängtade, album ”Ett öga rött”. Ett album som tog honom från hajpad rappare till respekterad artist. Ett album som tog lång tid att färdigställa och som både gav beröm och krävde uppoffringar. Hans år hittills beskriver han som stressigt och jobbigt, men också roligt. Något som även fjolåret minst sagt var. Utöver att släppa sitt debutalbum hann han även samarbeta med Cherrie, Petter, Allyawan och Fricky samt spela på bland annat populära festivalen Way Out West. – Ja, jag har kört två år nu utan semester. Så kroppen börjar faktiskt känna av det, om man säger så. Men det är också roligt att utvecklas och att göra något nytt. Att utmana sig själv. Från ”Ett öga rött” när det var så mycket press och nomineringar… sen att inte vinna och vara nere och ändra om ljudbilden och göra om allt… allting låter bättre nu på ”Sexan”. Men det tar mycket på psyket och på kroppen. Och nu, drygt 18 månader senare, kommer alltså uppföljaren. Ett album där Ozzy behövde bryta ned sig själv för att sedan bygga upp sig på nytt. – Det var viktigt för mig också att göra andra albumet så kort inpå, för jag vill visa yani att jag är legend. Jag drömmer stort och att ändra skrivstil och bryta sättet jag skrev på ”Ett öga rött” till att skriva lite mer verkligt… det blir jobbigt, du vet. Men det är roligt också, att visa för sig själv att man kan. Den känslan är oslagbar, wallah. Att Ozzy fortsatt har stora drömmar och visioner blir snabbt tydligt. Men han vägrar också göra det den snabba vägen. I ett musikklimat där tempot och pressen är högre än någonsin vill han gå emot strömmen och följa veteranernas fotspår. – Jag vill göra skivor. Idag gör många svenska artister två album kort inpå varandra men dom låter likadant. Du vet, den hiphopvärlden som jag är i – med Nas, Jay-Z, Eminem – det är album som inte låter likadana. Det är många artister som skapar album men förut om du gjorde två likadana album var det en flopp! Det tar bort vad musik betyder och vad musik är, jag vill göra det den hårda vägen, förkunnar han och fortsätter: – Om jag är en duktig rappare vill jag bli en duktig sångare. Jag utmanar mig själv och det tar också mycket på hjärnan, att hela tiden ta sönder sig själv och bygga upp. Men jag vet också att jag har tänket. Jag vet vad jag anser är viktigt och vilka fotspår jag ska följa för att bli den jag vill bli. Trots att hans första album blev både Grammis- och P3 Guld-nominerat är det inget som han har nöjt sig med. Tvärtom har det triggat honom att gå sin egen väg. – Det är därför ”Ett öga rött” tog så lång tid. Jag ville skapa ett album som dom inte förstod direkt, som Eminem, Jay-Z och Nas. Dom ska förstå om 2-3 album vad första albumet är. Det var riktigt svårt för mig att komma dit, men när jag kom dit och släppte det så blev jag nominerad. Men jag vann inte. Det säger också en del om den vägen jag har valt. Att jag gjorde det rätt. Och nu när tiden tickar och svensk hiphop växer och dom hör musik och kvalitén bara blir sämre… du kommer kunna spela ”Ett öga rött” om tio år och jag vet att du kommer gilla det. Ozzys väg inkluderar också restriktioner. Den långa vägen har inga genvägar genom Stockholm, utan ska passera genom hemstaden Malmö – vare sig det passar eller inte. – Jag valde tidigt: aldrig Stockholm. Malmö ska bli en marknad. Stockholmarna ska titta på Malmö för att konsumera musik och veta om att vi kommer med en annan etikett. Att med oss kommer dom få riktig musik och jag tycker vi har lyckats. Det är viktigt för mig, att öppna en marknad i min stad och att jag offrar mina chanser, för jag vet om att jag hade kunnat vara så mycket större om jag bodde i Stockholm. Men så länge jag är hemma och vi alla släpper bra musik så kommer Sony och Universal till sist vara tvungna att öppna skivbolag där, förr eller senare. Det är stora bilder, men jag ser dom verkliga. Jigga öppnade Roc-A-Fella, kolla idag vart han är! Jag och han det är ingen skillnad, du sålde knark och jag sålde knark vi båda vet vad som säljer, visst? Men han säljer inte sig själv! Jag vill göra musik på mina villkor. Allt det där andra behöver jag inte. Ozzy har pratat länge och oavbrutet om sina tankar. Han är fokuserad, intensiv och klarsynt när han passionerat redogör för sitt tankesätt. Men det är också tydligt att han bär på mycket frustration som legat och pyrt och som nu får flöda fritt. Jag lyfter min känsla och frågar vad som ligger bakom. Och det blir tydligt att mycket handlar om ”förlusten” på Grammis-galan i början av året. En gala där han var nominerad i kategorierna Årets hiphop, Årets nykomling och Årets textförfattare. – Jag är frustrerad. Egentligen ska jag vara så frustrerad att jag kastar flaskor på alla i Grammis-rummet för jag vet om att jag är sanningen. För ingen annan, det året speciellt, spelar på samma sätt. Du kan lyssna på alla dom projekten nu som släpptes och du har tröttnat på alla. 100%. Det året var också speciellt, för dom jämförde streams mycket och dom som sitter i kommittén tror att förorten kokar. För dom är inte där, så dom tycker det är exotiskt. Men hur länge kommer det vara exotiskt? Okej, det året ”exotiskt” vann över sanningen, men hur många gånger? Ozzy säger att dom han skulle vinna en Grammis nästa år så skulle han inte dyka upp. Dels för att han hittat sitt värde i sig själv snarare än utifrån. Men han är ärlig när jag frågar om han brydde sig om priserna då. – Jag brydde mig då. 100% att jag brydde mig då, jättemycket. För att det var många saker jag inte hade insett med mig själv. Jag sökte bekräftelser från branschen. Jag trodde dom skulle ge mig världen, men jag är tacksam för att jag inte vann NR 4, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 49 för då hade jag kanske förändrats. Nu är jag tillbaka till mig själv. Den här rundan, ge mig pris och jag kommer inte ens komma. För mig: it’s over. För det som betyder har jag hittat inom mig själv. Priser och sånt betyder ingenting längre. Även om hans ord kan tyckas hårda är det också lätt att förstå vart Ozzy kommer ifrån. Som en artist som tar sin konst på allvar, vilket blir väldigt tydligt när man pratar med honom, handlar det inte bara om slutprodukten. Det handlar om allt som ligger bakom – sorgen, glädjen, uppoffringarna och inte minst: kraven man ställer på sig själv. Efter ”Ett öga rött” åkte Ozzy ut på sin första turné, vilket för introverta personer som Ozzy tar på krafterna. Efter turnén och Grammis-situationen kände han sig nere och behövde tid för sig själv för att komma tillbaka till känslan och inspirationen. – Det kändes som att jag hade spillt tid. Men så sakta började jag gå tillbaka till studion, promenera, jag köpte ett par Beats-hörlurar som man stoppar in i örat som man hade när man var liten. Sen var jag tvungen att bryta det. Det var svårast. Det är mycket psykiskt, berättar Ozzy och sväljer och tar en paus. Tonen blir allvarligare. – För när du skapar på ett nytt sätt har du tryggheten i dom gamla vanorna. Det enda sättet du kan våga göra något nytt är att skapa så mycket tills du känner dig trygg. Och den lilla resan var lite jobbig. Att tänka på mina rim, skrivkonst, flows… jag tänkte inte på sånt innan. Jag vill bli legend och jag vill bli ihågkommen på ett annat sätt. Jag vill göra skivor. Idag gör många svenska artister två album kort inpå varandra men dom låter likadant. WWW.KINGSIZEMAG.SE