Kingsize 1
Recensioner: Svenska album Linda Pira ”Legendaris
k” På intro-spåret “Bon Voyage” rappar Linda Pira: “Jag har alltid varit dominant, behöver bara en låt om året, svär det räcker mannen för att hålla mig relevant”. Och så har det varit fram tills nu – drygt sju år efter debuten är första albumet här. “Legendarisk” visar i mångt och mycket upp precis vem Linda Pira är som artist, en artist som är både flexibel och skarp. Mångsidigheten är både en styrka och en svaghet. Det finns få sammanhang där Linda skulle kännas malplacerad, men hon har heller ingen tydlig artistisk stilistik. Men, på låtar som “Show för publik” och “Gang Gang” gör rapparen några av sina bästa låtar i karriären. Det de alla har gemensamt är att de är öppna, självständiga och raka – något som Linda Pira också verkar vara som människa och i fortsättningen bör omfamna i sin musik. Bästa låt: “Gang Gang”. Ett starkt moment i Lindas karriär. Och som hon rappar här. Bästa produktion: “Gang Gang”. Ännu en produktion i Masse Salazars troféskåp som är omöjlig att värja sig emot. Bästa gästinhopp: På “Plastico” smälter Dani M och Linda Pira ihop och blir ett. Deras överlägset bästa samarbete hittills. Bästa rader: “Om du ser mig i min Insta leva high-life, det oftast då jag egentligen mår som skit / Om ni visste hur jag dämpar mina trauman, media skulle älska sån rubrik” (”Show för publik”). / Malkolm Landréus Lamix ”A.D.H.D.” Ända sen debutsingeln ”Hey Baby” blev år 2017:s sommarbanger, har allt Lamix delat med sig av varit av hög kvalité. Hans unika röst, catchiga texter och fläckfria produktioner har blivit ett kraftpaket som inte är att leka med. Debutalbumet «A.D.H.D» håller samma höga standard och är skarpt, spännande och välproducerat. Lamix har utvecklats mycket med både sångröst och textförfattande. Sången är rak och lekfull på samma gång, något som också beskriver texterna. Det är designerkläder, pengar och framgång – men också självreflektion och uppskattning. Produktionen på skivan, självklart signerad NBL:s egna Pablo Paz, är mäktig och snygg genom hela skivan. Han lyckas skapa ett sammanhängande sound av tighta hi-hats och pulserande baser där varenda låt är en pusselbit som passar sömlöst in i den andra. Bästa låt och gästinhopp: Lamix och Mwuanas röster tillsammans på singeln ”Piruett” är den bästa sammetslena kombinationen någonsin. Bästa produktion: «Dum» med Cherrie är 2000-talets smooth r&b på ett smakfullt uppdaterat sätt. Bästa rader: På avslutningsspåret ”Ler” lyckas Lamix vara både kaxig och ödmjukt stolt över sig själv. Där finns den briljanta raden ”Adhd-barn det kommer aldrig gå baby / men innan 20 tog jag över gul och blå baby”. / Armani Maleh Shazaam ”Frilansande MC, Vol. 2,5” En av Sveriges i särklass mest produktiva rappare är John Landenfelt, vare sig det handlar om Shazaam eller barnmusik-alteregot Jompa. Med hela åtta (!) projekt under 2019 positionerar han sig i en liga för sig själv. Många med mig kopplar nog hans skapande bars och verser med humor, sarkasm och ironi i en salig blandning. Även om jag gillar att höra skrytrap så kan det bli en överdos vad gäller ordlekar. På ”Frilansande MC”-volymerna ser jag ändå ambitionen att bredda text- och konceptmässigt, vilket jag applåderar. Mest dynamiskt blir det på Nas-inspirerade ”Hjälte”, där han levererar både kritik och insikter med sedvanlig finess. Gyllander backar genomgående med ett habila ljudkulisser som låter Shazaam flowa bekymmersfritt. Insiktsfyllda ”Natt Blir Dag” är ett fint samarbete medan det är friskt vågat att ge sig på en ”Suckers”-remake. Allt som allt är Shazaam en fortsatt frisk fläkt i ett urvattnat hiphop-Sverige av i dag. Bästa låt / gäst: Akustiska ”Banga Inte” med Årets Ninja når mig, med känsla och tanke i en fin symbios. Bästa produktion: ”Hjälte” är som sagt en stor och bombastisk skapelse. Bästa rader: ”Får alltid storhetsvansinne vid min fjärdel öl, men konkurrensen den är värdelös / gillar dom mig inte nu, gör de det när jag dör…” (på ”Suckers”) / Tobias Carlsson 1.Cuz ”1 ÅR” Precis som sina jämlikar Dree Low och Einár har det gått snabbt för 1.Cuz och produktionstakten följer ungefär samma tempo. Ett år efter debuten kommer nu Hässelby-rapparens första album, format av klassisk förortsrap-tematik. 1.Cuz har hittills haft sin största styrka i melodier och bitvis kreativa detaljer i sin rap, egenskaper som framförallt kommer fram på albumets första respektive sista spår. På ”Räkna mina dagar” har han en potentiell streamingsuccé inte bara tack vare Einárs gästspel utan också med sin snygga melodi, medan ”Försent” redan är en certifierad banger. Även om ”Rolling Stones” är en intressant låt och ”1 år” har en stark refräng blir det dock ofta för enformigt och den tidigare nämnda tematiken snabbt tröttsam. Om 1. Cuz ska bli långvarig kommer det krävas mer, för även hans fans blir äldre. Bästa låt: ”Räkna mina dagar” sticker ut med sin snygga melodi och behagliga produktion. Bästa produktion: Yei Gonzalez har verkligen lyckats på gatubangern ”Försent”. Bästa gästinhopp: Greekazo lyser fortsatt med simpla men roliga bars. Bästa rader: En stark refräng bryts av den åtminstone intressanta raden ”Marbella med mina bros / varför välja en, när religionen säger four?”… / Malkolm Landréus 84 KINGSIZE MAGAZINE | NR 4, 2019 Yemi ”Rave” Det har gått tre år sedan Yemis hyllade debut ”Neostockholm”. På uppföljaren ”Rave” går han fortfarande sin egen väg, med ett eget sound och uttryck. De elektroniska eurodance-influenserna och emotrapen har tonats ner, men det är på något sätt samma värld som Yemi verkar i. En värld som tippar på gränsen mellan självdestruktivitet och egensinnigt fokus. På albumet samsas det medvetet banala textförfattandet, som blivit synonymt med akter som just Yemi och även Lorentz, med starka produktioner som stödhjul. Bitvis finns det en tjusning i detta lingvistiska knep då det bland annat avdramatiserar rader om att svälja ecstacy som Ipren (”För hårt”), men som i längden drar ner verkshöjden. Det man däremot kan säga är att ”Rave” är ett välproducerat album - trots att jag personligen saknar tempot och tyngden från singlar som ”Vi” och ”Update” - och då Yemi själv står bakom majoriteten av produktionerna är det värt att applådera. I dessa tider är det även värt att hyllas för att gå sin egen väg, även om själva musiken inte är för alla. Bästa låt: Yemi gör sig väl i en poppigare skrud på ”Rave själv”. Bästa produktion: Välproducerade ”tbh” påminner om Young Moneys ”Bedrock”. Bästa rader: ”Ond bråd död” är både snygg och skarp: ”Du har aldrig hjälpt mig frodas, behöver du hjälp ring Poolia”. / Malkolm Landréus Ozzy ”Sexan” En gång skrev jag att lyssna på Ozzys låtar är ”som att äta något riktigt surt; man rynkar först på pannan men ganska snart kommer det inneboende suget efter mer”. Det är också ett träffande helhetsintryck av rap-pionjärens svåra uppföljare ”Sexan”. Precis som debutalbumet är ”Sexan” ett album som får genrens grundbultar att skaka och som kommer att lämna ett starkt avtryck på den svenska hiphopscenen framöver. Detta av den enkla anledningen att det inte finns någon som gör det Ozzy gör. När den kolossala urladdningen ”MJ” får tona ut känns ”Bråkmakargatan” både malplacerad och överflödig, men inte tillräckligt för att störa intrycket av ännu ett innovativt, kraftigt och elegant album av en av rap-Sveriges mest formidabla konstnärer. Bästa låt: ”En gång” är en av årets vackraste kärlekslåtar och ännu ett ljuvligt samarbete med Cherrie. Bästa produktion: Produktionen på ”MJ” skapar en perfekt ljudbädd för Ozzy att spazza i sann «Här hela kvällen»-anda. Bästa gästinhopp: Om Cherrie utgör det bästa samarbetet är Didas rap-jujutsu på ”Regndansen” det bästa gästinhoppet på hela året. Bästa rader: På ”Se på oss” samlas Malmö-eliten för en stark mix av lojalitet, kamp och tacksamhet: ”Minns vi satt på bänken, ville bli som dom som blänkte / Nu de e vi med länken, undrar vad kidsen tänker”. / Malkolm Landréus WWW.KINGSIZEMAG.SE