Kingsize 1
WWW.KINGSIZEMAG.SE När Yemi fyllde sju år fick ha
n en skiva i födelsedagspresent av sin vän Teo Sweden. Det var Gorillaz självbetitlade debutalbum. Den med kamouflagebilen på framsidan. Där såddes ett frö och en nyfikenhet inför musik, något som kom att bli en stor del av hans liv. Idag, 17 år senare, är han aktuell med sitt andra soloalbum. – Jag började tänka på en ny platta så fort förra skivan kom. ”Neostockholm” var väldigt planerad liksom. Jag hade en plan och en struktur som jag följde. Jag hade titeln säkert tre år innan plattan kom och jag hade en ide för omslaget långt innan också. Med den här plattan var det mycket mer att jag testade mig fram. Jag släppte EP:n ”NeoYemi Vol 1” 2017 som fick bli lite att testa vattnet i det här nya sättet att jobba, utan en klar ram. Så jag har väl haft mentaliteten att jag jobbar på en platta i de senaste tre åren men det är kanske senaste året som jag faktiskt har kommit till skott med det som blev ”Rave”. Var kommer titeln ”Rave” ifrån? – När jag satt med alla låtar och försökte se kopplingar mellan dem så märkte jag att ett genomgående tema är att jag på något sätt är placerad på ett rave, en fest eller klubb i narrativet. Och den här sökande känslan man kan ha när man är på ett rave. Man söker någonting mer men man vet inte exakt vad det är. Den här skivan är ett väldigt retrospektivt och introspektivt projekt för mig. Många låtar tänker tillbaka på val man gjort, olika relationer och försöker att känna efter vad som är det essentiella i livet. – Jag ser min första skiva ”Neostockholm” som en väldigt kall skiva. Jag tycker soundet känns väldigt kyligt och en av låtarna heter till och med kall. ”Rave” ser jag lite som våren eller sommaren till ”Neostockholms” vinterkänsla. Jag tycker att den överlag har en varmare och någon sorts nostalgisk ton. En bakåtblickande och introspektiv känsla i kontrast med ”Neostockholms” besatthet av futurism och framtidsvisioner. Jag skulle säga att de lite varandras motpoler på så sätt. Precis som på debutskivan står Yemi själv för majoriteten av produktionerna. Utöver de nio egenproducerade spåren innehåller albumet en låt producerad av Gud (från Sadboys, red anm) samt en produktion av den franska producenten ELIESG. Under årens lopp har Yemi experimenterat med flertalet olika genrer och influenser och vandrat mellan klassiskt skrytrap och sköra melodier. – Jag är en person som måste utrycka mig genom musik. Jag är alltid ute efter att överträffa mig själv. Göra något som jag aldrig hört innan. Berätta en berättelse som jag aldrig hört innan. Med text men också i ljudbilder. Jag tror att jag sporras av att göra något som känns helt nytt för mig. Det är väl det jag finner en kreativ glöd i också. Yemi förknippas ofta med sin fusion mellan eurotrance och modern hiphop. En kombination som för många hiphoplyssnare inte var helt självklar till en början. Samtidigt fick soundet mycket positiv uppmärksamhet från media och på communitys som till exempel Soundcloud. – Jag är nog väldigt styrd av nostalgi i livet överlag. Jag har någon sorts besatthet av tidiga minnen och intryck. Jag tror att den aspekten gör att jag ser på vissa genrer och ljud, som fanns med i bakgrunden när jag växte upp, med en väldigt positiv känsla. När vi började med det här soundet blev vi också sporrade av att vara provocerande på något sätt. Göra något som är utmanade för folk och som inte klickar först men som efter ett par lyssningar blir helt logiskt. Det gick väldigt bra för ”Neostockholm” och den blev nominerad både på P3 Guld och British Urban Music Awards. Hur upplevde du den tiden när det var en så stor hype? – Det kändes fett kul såklart. När jag var mitt i det så jag var tacksam varje dag och jag var fett glad liksom. Jag var på någon sorts high under perioden då hypen var som störst. Men på något sätt kändes det också självklart. Jag tror att det har mycket att göra med det här tunnelseendet man kan ha när man är ung. Man ser bara målet och då finns det inga andra alternativ. Det var superkul att vara i det men det var som att jag kände att ”okej nu har jag gjort det här vad är nästa steg?”. Jag vet inte, jag försöker lära mig att stanna till och leva i nuet och ta in det. Verkligen värdera det man har på ett sett som jag kanske inte gjorde lika mycket då. I november släppte Yemi en kortfilm i samarbete med projektet Halebop Creative Call. Kortfilmen, som heter ”Duell”, bygger på en dikt som Yemi skrivit och är en reflektion kring hans identitetssökande. – Den har ett genomgående tema av att utforska identitet och kreativitet, ur mitt perspektiv. Jag pratar om att växa upp med delade ursprung. Hur det på sätt och vis gör att jag kanske inte har ett definitivt kulturarv. I filmen utforskar jag idén att det kan ha varit katalysatorn som får mig att känna att jag måste skapa nånting kreativt för att fylla det här tomrummet mellan mina två kulturarv. Försöka bygga något mer definitivt för mig liksom. För mig har det verkligen varit inspirerande att ta del av min pappas kultur, Yoruba kulturen från Nigeria. Att växa upp på Fela Kuti men samtidigt växa upp på Robyn och mer västerländsk musik. Min mamma var stort fan av Joy Division till exempel. Jag tror att det har format min identitet. En identitet som jag är väldigt stolt över och som jag är väldigt glad att ha som utgångspunkt i mitt skapande. Hur tror du att det har påverkat ditt utryck och din musik? – Det har alltid kommit naturligt för mig att slänga ihop saker och göra en fusion av ett flertal inspirationskällor. Jag har nog aldrig känt att jag bara gör hiphop. Jag har alltid kollat på andra grejer jag har alltid velat bygga nånting eget. Jag tror att mitt ursprung spelar en stor roll i att jag har det drivet. I kortfilmen besöker Yemi Japan. Ett land NR 4, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 77