Kingsize 1
Intervju: CHERRIE - Jag känner att de jag represe
nterar inte ”ska” känna att de förtjänar nånting, förstår du? Där jag kommer ifrån, vad jag är som kvinna, svart, muslim: det känns som att det aldrig var ämnat för oss att känna att vi förtjänar nånting. Det kommer alltid att finnas där, alltid att vara viktigt för mig. Nu känner jag ”Vet du vad? Nej. Jag jobbar skitmycket, jag har inte sett min familj på veckor.” Jag får känna att jag är bra på det här och att allt som händer mig är tack vare att jag gör det här. Sanningen är att jag krigat för att det ska vara såhär. Jag är jättetacksam för mycket, för allt som har hänt, men det är inte fel av mig att känna att alla framgångarna som hänt utomlands inte är konstigt, även om jag sjunger på svenska. Jag fick den exponeringen men jag har också lagt ner jobbet för att det ska bli så. Utmaningarna ligger i att livet kommer i vägen hela tiden, och som du vet så har det hänt saker där jag bor…det fortsätter hända saker där jag bor…men jag inser också att i och med att jag gör musik idag, att jag gör nånting som får mig att må bra och tycka om mig själv mer, så blir jag mycket bättre på att hantera sånt som kommer utifrån. Den mediala uppmärksamheten kring henne, trots knappt en handfull låtar att visa upp, kom ungefär samtidigt utomlands som i Sverige, som i de flesta fall innebar hemma i huvudstaden: innan det togs tid för att ta sig ut från Stockholms innerstad och åka hela 15km bort från stadskärnan i 20 minuter med tunnelbanans blåa linje hann amerikanska musiksajter skriva om Cherrie. Så har det fortsatt i de efterföljande tre åren, med så gott som alla existerande plattformer täckta på hemmaplan och gradvist större diton i USA samt Storbritannien avverkade med för henne smickrande format att medverka i. - Det är rätt konstigt i och med att jag är en svensk artist, mycket av det som kommer från utlandet är jättespontant. Vi hade precis kommit hem från tre och en halv vecka i USA, jag tänkte att det ska vara chill att vara hemma, och så…”vi måste åka till New York och göra en video med RapGenius, imorgon”. Häromdagen var jag med min manager på väg till studion för att göra klart mitt album: ”nej, Cherrie, vi ska till Dubai, du har spelning där, gå hem och packa nu…”, och jag bara ”…Va?! Jag ska ju hem och kolla på film! Jag vill kolla klart ’Atlanta’!”, haha! haha! Det har varit mycket on the go. Allt som hände med ”163 För Evigt” kunde lika gärna bara ha varit en låt som gick lite viralt på internet. Men jag har haft världens bästa människor runt mig som styrt upp så att det blivit mycket mer än så och gjort att jag blivit introducerad till nånting som kan hända där ute. Jag försöker bara ta alla chanser jag kan, typ. De internationella framgångarna är överraskande, upplyftande, men även befriande, som ett kvitto på att det faktiskt är hennes talang och musikaliska öra som imponerar och inte bara hennes raka rygg och samhällsansvar. Ytterligare en nyckel i hur Cherrie vunnit nya fans var hon än hörts, synts, spelats finns i de visuella element hon presenterar tillsammans med sin musik. Bilderna ur dokumentärer inspelade under motorvägsbroarna på Järvafältet, bilderna på vänner och familj som 18 KINGSIZE MAGAZINE | NR 2, 2018 sjunger med henne i hemmakvarteret i Rinkeby, bilderna på gråa loftgångar i kala betongblock till höghus är alla identitetsmarkörer för speciella områden globalt, där liv och lust och färg bara finns tack vare människorna som bor där. - Vet du vad jag tror? Helt ärligt, jag har försökt analysera: jag tror mycket har att göra med energi. Det känns som att utlandsintresset fanns redan från början, ”Tabanja” hade spelats på rotation hos Beats1 och jag gjorde ”Aldrig Igen” med Stormzy, det fanns alltid nånting som folk från utlandet drogs till. Men jag har inte haft något visuellt där jag syns så mycket. ”163 För Evigt” är ljust, hype, mer positivt, låter gladare, med fett mycket folk, i en ort i ett litet land helt någon annanstans, men du ser svarta kroppar och du ser färgerna och elementen du känner igen. Jag tror att se och höra och känna vissa saker kan verkligen göra så att man präglas av en känsla. När andra somalier från ett annat land ser en mörk tjej med färgglad rosa jacka i en ort de hört talas om, för Rinkeby är känt för världen över för somalier och de vet att folk dör hela tiden här, som står med sin somaliska flagga och tjejer med sjalar är där och läktaren är full och jag har på mig en blå topp med änglavingar framför svartklädda killar…allt det där måste ändå lämna ett intryck, få dig att känna något. Det känns som att mycket av supporten som kommit utifrån stannat kvar tack vare min historia. När jag gjort RapGenius, The Fader, Vogue, har jag ändå berättat min grej och varit mig själv, och folk har känt att det går att relatera till även fast det är från en annan värld. Jag gjorde min första headline-show utomlands, i London, som blev slutsåld; jag släppte låten i september, det här var i december, det var typ det mesta magiska jag varit med om. Uppskattningen var så omedelbar att Cherrie mer eller mindre blev tvungen att lära sig hur musikbranschen fungerar innan hon egentligen hann bestämma sig för att aktivt vara en del av den. Att direkt bli omskriven av världsledande musikmedier komplicerar saker, i synnerhet om allt i början handlade om att skapa något med vänner hemma i nordvästra Stockholm. Fördelen med att inte hinna tänka har i princip format allt utomstående sett från Cherrie, alltså exakt samma person som sjöng på lokala rappares låtar när hon var ännu yngre. Ingenting är konstlat, ingenting är krystat, och människorna hon jobbar med förlänger den känslan. - Jag har gjort lite utlandsspelningar innan, Red Bull styrde upp så att jag fick öppna för Daniel Caesar i Chicago och för Jhené Aiko i LA. Kehlanis management har jag haft kontakt med sedan första gången hon kom till Sverige, jag vet att de haft koll på och supportat mig, de såg ”163 För Evigt”-videon, hon hörde låten och sa ”okej, det är den jag vill hoppa på”. - Jag har inte gjort nånting för att den här låten ska tala till någon utomlands, den handlar bokstavligen om 20000 pers i en ort här, haha. Så när vi träffades sa jag att jag supportar hennes grej fett mycket, verkligen tycker om allt hon gör och vad hon betyder för ung kultur i hela världen, och hon supportar min grej fett mycket. Jag fick ett sms under min chill-semester innan albuminspelningen, ”I’ve got K’s verse”, jag hade hört nånting om att hon ville göra det men jag trodde inte på det. Ärligt talat, om du gillar min låt räcker det för mig. Men att du tar tiden under Grammy-veckan för att lägga en vers, som är gratis, för en artist som egentligen inte gör något för dig…du har en låt med Cardi B och Eminem som kommer ut om en vecka, varför gick du till studion och la en vers för mig? Hahaha! Jag fattar inte! - Vi har bara försökt göra det genuint, med magkänsla och följa hjärtat och prata om saker som betyder något för mig. Spelar ingen roll om det är på ett annat språk, energi gör så att folk kopplar om du bara sänder ut rätt typ. Jag tycker att det är så fint att alla mina relationer är inget jag sökt mig till. Det känns verkligen som att det har blivit så för mig och det har satt mig i kontakt med andra artister som är genuina. Öppenheten när Cherrie skriver och sjunger sina texter, som syns när hon gränsar över till alla möjliga visuella format, är en stor del av hennes dagliga liv. Allt blir hanterbart och funktionellt tack vare att hon har rätt människor runt sig, som är hennes vänner och hennes familj när hon inte är hemma. Att balansera detta med att vara företagskvinna med eget bolag, resa hela tiden och inte hinna träffa familjen, komma hem och vara fast i studion, förstår hon är en del av verkligheten nu och som hon ödmjukt tycker ”gått ganska bra ändå”. Hon är hemma i tre dagar men borta i två, hon är hemma i två dagar men borta i en vecka, hela tiden, och på veckorna runt intervjun kommer hon att ha varit i Dubai, Amsterdam, Österrike, Sydafrika, och London. - På allt det här har jag lyckats göra ett album, som jag är skitstolt över, och samtidigt varit där för min familj och mina vänner till den bästa mån jag kan, och jag är ändå skitstolt för att det alltid brukar vara antingen eller. Om det här funkar brukar det andra inte funka. Men jag har haft världens bästa runt mig, med alla jag jobbar med och att vara independent betyder ju att mycket måste jag göra själv, och ändå har det gått väldigt smidigt mycket tack vare mina kollegor och vänner. - Folk har alltid vetat att jag är stolt över att komma från Byn, att representera den platsen, men jag vill att folk ska förstå att den stoltheten kommer ifrån att jag vet vad mina rötter är, min härkomst. Jag har alltid varit tacksam för allt jag har fått, jag vet att jag måste vara ödmjuk och varsam om det jag har, det kommer jag alltid att vara. Det har min mamma lärt mig: att inte glömma bort. Jag har fyra pers som sitter och jobbar med min dröm, varje dag! Jag har vänner som förstår vad jag går igenom och fattar när jag inte kunnat vara där för dem, de vet vad jag känner. Jag uppskattar det till döds. Jag har folk som vill köpa min skiva och komma på mina spelningar…det är sjukt. Än idag, det har gått tre år, men det chockar mig jättemycket. Hela tiden. Vad som väntar härnäst vet Cherrie lika lite eller lika mycket som alla andra. Men hon pratar säkert, skrattar hjärtligt, berättar glatt, förklarar noggrant, oavsett vad som landar hos henne. WWW.KINGSIZEMAG.SE