Kingsize 1
Intervju: Parham Titeln på albumet säger en hel d
el om dess innehåll. Dels är det en benämning på hur Parham levt sitt liv under en period av droger, alkohol och festande, men det handlar också om att vara en förlorare. Ett stadie där känslan pendlar mellan att vara självupplevd, men kanske framförallt i andras ögon. Att vara ”trash”. Den röda tråden finns där om man letar. När Parham skrev debutalbumet ”Pojk” levde han på a-kassa och ”Torsken” bottnar i mångt och mycket i destruktivitet. På många sätt använder han misären som bränsle. – På gott och ont, liksom. Det är ju hemskt att man ska må dåligt, samtidigt så är det skönt att få ner det och få distans till det. Att känna att man inte är så ensam i det. Samtidigt får man akta sig för att söka sig till misär för att göra konst, det tycker jag blir fel. Det är som att vilja vara häftig bara för att det är coolt att ha haft det svårt. Men det finns ju allt ifrån dåliga familjerelationer, drogproblem, utanförskap, rasism… Det är inte främmande för någon idag, speciellt inte i den här medvetna diskussionen som finns nu. Folk pratar mycket, folk poddar mycket, folk är medvetna om issues och väldigt progressiva i alla fall i västvärlden, för jag jämför mycket med när jag åker hem till Iran och vilket förtryck dom har kontra vilken frihet vi har. Vilka problem vi har. Så vi är ju i framkant här och det är viktigt att lyfta grejer och vara äkta tycker jag. Finns det något i dig som trivs i det? Kanske inte misären i sig, men underdog-perspektivet som kommer med att befinna sig i det? – På ett sätt. Du kan ju gå runt och ha huvudvärk över att ”fan, varför händer det inte för mig? Tänk om jag hade haft det enklare. Tänk om jag hade haft kontakter och varit från en annan klass i samhället. Jag kanske hade kunnat komma längre tidigare då”. Samtidigt ger underdog-perspektivet alltid en extra kämpaglöd som jag tror att man kan komma långt på om man är en krigare. För inget har ju stoppat mig hittills från att göra det jag vill, på ett sätt. Samtidigt som jag brottas med egna demoner hela tiden ändå. Så det är en uppförsbacke men det är också den som gör en starkare i benen. Det är som astronauter, du vet, om dom är i rymden och bara flyter runt och har det soft, deras muskler tynar ju bort till slut. – ”Torsken” handlar ju lite om det, att vinnaren har förlorat tusen gånger. Om du kollar på idrottsmän på prispallen så ser man inte hur mycket dom har offrat, hur mycket svett och tårar och osäkerheter dom har haft. Som att det är en gudagåva bara. Sen måste man ha talang men även fast det verkar enkelt så är det inte det. Underdog-perspektivet har sedan hiphopens kravlande start på ett eller annat sätt varit en del av kulturen och musiken. Parham, som på senare år lättat på de traditionella hiphop-soundet och gått mer mot den tidsenliga sångrapen, menar dock att han fortfarande har en stor kärlek till rap. – Min första platta var ju en boombap-platta och det var tur att jag fick in den i timingen precis innan det blev passé, haha. Det var liksom på håret där. Konstformen tilltalar mig 72 KINGSIZE MAGAZINE | NR 2, 2018 fortfarande och jag blir imponerad när jag hör folk som Sammy & Johnny flexa på ett visst sätt, eller hör Henok Achido skriva på ett visst sätt… Och även Mwuana som sjunger väldigt mycket men när han går tillbaka till rap så är det en konstform som tilltalar oss men som kanske inte mainstream diggar eller förstår, för det blir bara ord för dom. Men jag har absolut fortfarande en kärlek till det. Men jag känner inte att jag behöver bevisa mig, däremot tycker jag det är kul. Om du kollar rent skillsmässigt är jag absolut inte Sveriges bästa rappare, utan jag är ödmjuk inför att man aldrig är klar. Även om många inte skulle hålla med Parhams ödmjuka bild av sig som teknisk rappare finns det få som kan argumentera emot hans talang att författa texter. Att sätta ord på känslor på ett väldigt rakt, snarare än abstrakt, sätt. Att få till stämningar som gör att orden och berättelserna känns självupplevda som lyssnare. Även om de är personliga. Många kan känna igen känslan av rotlöshet, ensamhet och identitetskris i olika mått. Den underliggande storyn på ”Torsken” handlar om att komma från ett ställe till ett nytt, att passa in men aldrig riktigt känna sig hemma. Oavsett om det handlar om att komma från Iran till Sverige, från Högsbo till Stockholm eller från ”trash” till Stockholms innekrets. – Ja det är så jag känner. En grej som jag inte gillar är husblatte-grejen där man kommer från ett utanförskap och sen kommer in och förnekar allt man kommer ifrån. Eller att man gör en klassresa. Jag menar om du är en akademiker och sen sätter du dig på en restaurang och äter god mat som en kock har lagat men du skulle inte kunna vara kock själv för det är lägre i ditt huvud. Men du sitter ändå där och avnjuter maten och tror att du är bättre själv. Det går inte att tänka så. Vi är alla människor och det handlar om en grundläggande respekt för folk. Jag menar min farfar var fruktförsäljare och hade sex barn och tre fruar, han var ful i mun, satt och rökte inomhus och var högljudd. Så han är ju i det moderna persiska ”artiga” samhället också trash liksom. Men det är våra förfäder och vi kan inte förneka vad vi kommer ifrån. Jag måste ändå älska honom för den han är och det han kommer ifrån, annars hade inte jag funnits till liksom. Men visst, sen kan man ju fördöma vissa beteenden hos folk men man får inte döma ut folk i sin helhet. Jag tänker att det nästan blir som en annan typ av mellanförskap, något du behandlat i flera andra låtar. Vad gör det med ens självbild när man aldrig riktigt känner att man passar in? – Till en början var det jobbigt när jag som ung kanske hängde med sportfolket, datanördarna, man hängde med becknarna, man gör det här… Sen försöker du plugga och hitta något bra jobb, men du märker fortfarande att du inte känner dig hemma någonstans. Sen är det samhället och rasismen och du känner dig ändå inte hemma någonstans. Nu lever jag ett liv där jag till stor del gör vad jag vill och det är jag väldigt tacksam för. Så nu känns det bra, men det är klart att det har varit jätteförvirrande. Jag kan fortfarande ha identitetskriser och jämföra mig med normen hela tiden. Jag menar jag är 33, ska man bete sig på ett visst sätt? Ska man klä sig på ett visst sätt? Prata på ett visst sätt? Men vad vill jag? Efter alla motgångar du pratar om på albumet, och inte minst titelspåret, hur skönt var det att skriva en låt som ”Oysters”? – Det som är roligt med ”Oysters” är att den återigen blandar både dåtid och nutid. Det är inte en renodlad skrytlåt, utan det är mer ”kolla var vi kom ifrån och vart vi lyckades ta oss”. Och det är inte bara jag, Nibla hoppade av och blev producent och min boy Iman har alltid jobbat på höga positioner och DJ Finest blev nekad och kom inte in i innekretsen på typ tio år och nu har han klubbar, är manager, min dj och har massa andra projekt. Alla gör moves nu liksom. Min stubin brann ut för jättelänge sen egentligen, det är sjukt att vi har tålamod. Men samtidigt är det vår passion. Hur ser du på framtiden? – Jag kan säga såhär, det kommer säkert gå i vågor och jag kommer säkert falla tillbaka till en plats där jag inte mår bra. Det ligger i oss i mänskligheten. Det handlar väl om att hålla dig på the good side of things och inte sjunka ner igen. Nedförsbacken är alltid lätt att rulla ner i men då är du alltid efter, alltid försenad och ligger bakom med saker du måste göra och blir slarvig med att gå upp i tid och träna… Och till slut börjar du unna dig saker du inte förtjänar och då blir det droger och fest igen. Det är ett flyktigt beteende och det är problematiken vi har att vi kommer från ett flyktigt beteende. Att acceptera att man är trash kan också vara farligt för då rättfärdigar man vissa handlingar. Och att acceptera att min farsa är såhär, så jag kommer också vara en keff farsa. Att jag inte vill ha barn för att jag kommer lämna dom… Fattar du? Det är en balansgång där man får vara försiktig. Jag vill inte snacka om ”Torsken” som att det är en bra grej heller, ”Torsken” är en motivation. Vi har förlorat så många gånger men vi är vinnare WWW.KINGSIZEMAG.SE