Kingsize 1
JIREEL FÖR ALLA SINA Att Jireel just nu är Sverig
es största hiphopstjärna råder det inga tvivel om. Men bakom artisten döljer sig också en omtänksam ung man med stark lojalitet till sin familj. En familj som sträcker sig långt utöver blodsband. I Kingsize omslagsintervju möter vi utöver huvudpersonen även managern Kristian Riffo och producenten Jeff Roman för att få historien om Jireel och kollektivet It’s Nivy, debutalbumet ”18”, ett intressant möte på Way Out West och det historiska P3 Guld-ögonblicket. D et är en solig vårdag 2018. Jireel har precis varit på körskolan när han och managern Kristian Riffo kliver in på Kingsize kontor. Det är två veckor kvar till Jireel blir myndig och debutalbumet, passande nog döpt till ”18”, ska släppas. Ett album som summerar hans liv fram tills nu. – Jag fyller ju 18 och det är 2018 så det kändes bara helt rätt att det skulle heta så. Det känns som att allting faller på plats. Själva albumet handlar mycket om vad jag gått igenom fram tills jag fyllt 18, med vänner och folk man har träffat… tjejer och problem och så. Vad ser du fram emot mest med att fylla 18? – Jag har ändå gjort ganska mycket, du vet, gått på klubbar och så. Vissa som fyller 18 tänker att ”nu får jag gå ut och leva ett vuxenliv med ansvar och grejer”, men det känns som att jag redan har fått ta tag i det där innan. Nu är det mer att ta körkort och så, bara veta att jag är äldre nu. Vuxen. Och visst har han hunnit med en del. Innan sin artonårsdag har Jireel Lavia Perreira sålt platina, åkt på egen Sverige-turné, vunnit P3 Guld och Grammis. Men för att förstå historien om Jireels kometkarriär som draghjälp för hela kollektivet Nivy, behöver vi backa till 2014. För precis som Kendrick Lamar initialt hade en betydligt mer rutinerad Jay Rock framför sig i ledet inom Top Dawg Entertainment, var inte heller Jireel tänkt som första slagman för det nu etablerade kollektivet. Det som egentligen började med en rykande het Denz och hans hit ”Jetski”, förvandlades till en olycklig situation som skulle bli öppningen för en då femtonårig Jireel. – När jag och Jeff slutade jobba med iSHi träffade vi Denz. Han ville rappa på engelska men vi tvingade honom att köra på svenska och första låten blev ”Jetski”. Han var stekhet då, men sen åkte han in precis när vi började jobba med Jireel. Han fick brev av sin kusin om att vi börjat jobba med en femtonåring som var sjuk, berättar Kristian Riffo och skrattar i kör med Jireel. Med Denz frihetsberövad började Kristian Riffo och producenten Jeff Roman jobbet med att forma en talang som redan visade en extraordinär musikalisk mognad. Tillsammans med bröderna Pato Pooh och Pablo Paz, som till en början var en del av Nivy men som nu sköter labeln NBL Sound, var det dags att skapa ett namn och sätta bollen i rullning. Tack vare hårt jobb på olika fritidsgårdar hade ordet om Jireel och rapkollegan Naod spridit sig bland folk med örat mot gatan. KR: Redan innan Pato såg Jireel och Naod på det där kollot i Bromma hade jag två låtar med dom på min mail som jag fått av Dennis Doff (Doff & Yaya, reds anm). Så jag hade dom där men fattade inte riktigt vilka det var och vi var i andra tankar. Så när Pato såg dom blev det uppenbart. J: Alla dom här låtarna som skickades runt kom från folk på fritidsgårdar, haha. Vi var överallt hela tiden. Dennis jobbade på en fritidsgård i Hagsätra där dom hade byggt en studio som vi spelade in i. Sen hade vi Berosz som jobbade på en annan fritidsgård i Rågsved och där spelade vi också in. Vi gick runt till alla fritidsgårdar, dom öppnade 07.00 och vi var där en timme innan för att ingen skulle ta studiotiden, haha. Vid sidan av musiken har Jireel enligt egen och andras utsago alltid varit ordningsam och skött både skolan och musiken. Han har ett och ett halvt år kvar på gymnasiet och säger att det fortfarande går bra, även om det blivit tuffare i takt med att framgångarna blivit fler. J: Sen slutet av förra året har det blivit svårare, nu när man vunnit priser och har massa grejer att göra och sen få ihop albumet. Det har varit skitsvårt men jag har pratat med mina lärare så dom vet om att jag måste vara borta. Men det är svårt att hänga med ibland. Du är mycket mer lugn och försiktig utanför scenen än när man ser dig live och i musikvideos. Vad beror det på tror du? – Det är faktiskt sant. Jag kan vara ganska lugn men när jag går upp på scenen är det en helt annan grej. En helt annan energi. En helt annan människa. Jag tror man får mycket av den här extra energin från publiken, fattar du? Om du märker att dom verkligen är där för din skull och hypar så får man verkligen energi. Sen högtalare, alltså vet du hur mycket det gör? Om det är dåliga högtalare så får du inte samma mode, men om det verkligen är bra musik och man hör basen… Man måste nästan bli uppumpad av den? – Exakt! Det är som att vara på gymmet, haha! Blir du fortfarande nervös när du ska upp på scen? – Nej, faktiskt inte. Inte som förut. Jag minns min första spelning i Rågsved, dom hade gjort en grej i centrum på Rågsvedsdagen och byggt en scen. Dom på fritidsgården frågade om jag kunde spela så jag sa okej. Jag hade aldrig stått på en scen och jag var så nervös att när jag kom upp på scenen och skulle köra min vers så fick jag blackout. Jag minns ingenting. Vet du vad jag gjorde? Haha! Mitt på scenen började jag leta efter min telefon för att hitta texten, haha. Alltså shit, vet du hur skämmigt det var? En som varit med sedan starten är den 13 år äldre producenten Jeff Roman. Vid 14 års ålder började han producera, men det var först 2009 som han gjorde sig ett namn med Pato Pooh och Adam Tenstas låt ”Follow Me”. Videon blev nominerad till en grammis och Jeff, som då gick under namnet ”Gameboii”, uppmärksammades för sitt sound. Jeff har numera en lång karriär och jobbat med artister som Mohammed Ali, Lazee, och Denz. Nu ligger han bakom i princip allt som Jireel släpper. J: Jag minns att innan jag skulle träffa Jeff första gången så sökte jag på honom på NR 2, 2018 | KINGSIZE MAGAZINE 23 WWW.KINGSIZEMAG.SE