Kingsize 1
S tockholmspubliken fick i slutet av mars en efte
rlängtad rendezvous med en av våra egna stjärnskottsom gjort karriär på andra sidan Atlanten. På hemmaplan fick Snoh konsertlokalen att formligen vibrera av känslor med stjärnlik aura från scenen. Senaste månaderna har hon varit på Nordamerikaturné med Daniel Caesar. I Europa har hon uppträtt i Amsterdam, Berlin, Köpenhamn – för att slutligen komma hem till Stockholm. Att landa på hemmaplan för spelning, är något den idag 31-åriga sångerskan väntat på länge. Det här är första gången som du spelar hemma i Stockholm någonsin? – Ja precis! Jag flyttade ju härifrån för sju år sen, jag gjorde musik i England och sen flyttade jag till LA. Sen har jag bara jobbat jättelänge innan jag ens släppte något för jag behövde liksom hitta mitt sound. Det tog sin tid. Hur gammal var du och vad var det som gjorde att ditt hjärta hamnade i linje med just soul? – Alltså, jag vet inte men jag började sjunga när jag var sju och skrev min första låt när jag var nio. Jag vart signad när jag var 14, här i Stockholm då, men jag släppte ingenting och just då med Sony behövde jag utvecklas mer. Sen var jag i en annan deal och det gick inte bra. Jag har gått igenom allt man kan gå igenom, den här klyschan av att kämpa som artist. Sen flyttade jag som sagt till USA och försökte hitta mitt sound, jag vet ju att soul och R&B har sina rötter i USA så det var därför jag ville åka dit och jobba med folk som har det i sitt blod. Så jag har kunnat lära mig från dem som bäst kunnat det. LA blev ditt calling? – Grejen är att jag personligen inte gillar LA som stad, jag hade inte bott där om det inte vore för musiken. Men det är väldigt bra för skapandet Hade du fått samma resultat om du återberättade din story i en annan miljö än Los Angeles? Jag tänker på den cinematiska himlen den individ-orienterade miljön och stadens påverkan på individen. – Jag skriver väldigt mycket ifrån personliga erfarenheter. Min EP och det här albumet (”FEELS”, red anm) handlade mest om en relation med en kille som jag råkade träffade i LA. Så ja, på så sätt har LA påverkat det men jag hade skrivit om det här också. Jag tror mitt sound skulle låta lite annorlunda för det är just musikerna jag jobbar med som gör att det blir det här soundet. Dom är jävligt bra på det dom gör, haha. Det går enligt mig inte att återskapa det du gör och för mig är det den differentieringen som är avgörande och det som gör dig så originell. – Det är för att jag jobbar med originella människor som gör den här musiken, det är i deras blod. De är födda och uppvuxna NR 2, 2018 | KINGSIZE MAGAZINE 65 med det här, och till och med mitt band... Det är i deras blod. . Jag skulle nog inte låta som jag gör nu om jag inte hade flyttat till USA, för jag har verkligen varit runt några av de bästa inom soul och R&B / FL . Sett hur dom sjunger, hur dom spelar in. Bara lärt mig en helt annan vibe än vad jag skulle göra här. Folk är ju jättegrymma här men soul och R&B kommer inte härifrån. Så jag ville bara lära mig att från dom bästa. Jag tänkte också där på ditt låtskrivande, det är så unikt hur du uttrycker och sjunger just de ord som du väljer och dess vikt i kontexten. – Jag lägger mycket tid på min text. Jag brukar ju alltid lägga melodin först, sen ibland kommer text på en gång. Men ibland lägger jag några dagar på det just, för att jag pratar ju tre språk och engelska är inte mitt första språk och att jag är väldigt picky med mina texter. Jag vill inte bara köra en ”enkel line” utan jag tänker på hur jag kan säga saker på ett annat sätt. Jag är runt mycket rappare också och det är dom bästa låtskrivarna. Det är poesi! – Precis det är poesi och det har liksom dubbel, och trippel, mening. Jag gillar att kunna göra så själv även om jag inte rappar. Jag tycker Frank Ocean är sjukt bra på det. Jag känner att han ändrade R&B. Sättet han skrev på. Även The Weeknd,…det var bara så att dom verkligen ”changed the game”. Jag såg att du postade om Brandys ”Never Say Never” och ”The Miseducation of Lauryn Hill”? – De har spelat stor roll för mig. Brandys ”Never Say Never” lyssnar jag på varje dag samtidigt som jag står i mitt rum och låtsas att jag har show, haha.Röstmässigt har jag lärt mig mycket ifrån det albumet. Igen, hennes låtskriveri är bara…Lauryn är bara den bästa rapparen för mig. Hennes album för mig, 20 år senare, är lika tidlöst. Ja, det är verkligen timeless. Jag kan fortfarande lyssna på något och relatera till mitt liv just nu. Hennes miseducation är allas education, you know? – Stevie Wonder lyssnar jag på varje dag, besatt. Jag tycker att han har den bästa katalogen av alla artister of all time. Och såklart Michael Jackson är en av mina största idoler, Prince och Whitney Houston. Jag är väldigt old school. Den enda nya artisten de senaste tio åren som jag är helt såhär galen i är just Frank Ocean. Han har lyckats göra sig till en ganska legendarisk person redan, han är bara något annat. Allt du nämer är tidlös musik. På tal om tidlöst – omslagen till dina skivor är ofta animerade och inspirerade av serietidningar? – Jag jobbar med en artist, en comic-artist ifrån New York som heter Joe McDermott. Och jag samarbetade med honom, skissade grejer till honom. Allt som syns i artowork är element ifrån låtarna, det blåa representerar låten ”In Your River” och i glasögonen ser man att jag kollar på ”Charleville 9200”. Varje projekt kommer ha den känslan, och på ”FEELS” så är det en regnbåge för att det representerar att jag hade alla ”different feels, different emotions”. Att jag var lite lost. För ”FEELS”-albumet är inte bara om en relation utan det är mer om livet också. WWW.KINGSIZEMAG.SE