NG Sthlm 1
”MIN HJÄRNA ÄR INTE ENS FÄRDIG ÄN” Det finns abso
lut intervjupersoner som är mer bjussiga. – Jag är intresserad av att prata om mitt jobb liksom, sen får vi se vad som händer i framtiden. Just nu räcker det ganska bra. Om man är osäker på sin inställning till offentligheten kan det ju vara en fördel att vara försiktig. – Både du och jag är också så unga. Min hjärna är inte ens färdig än. Jag är så liten fortfarande, fastän jag kanske inte tycker det själv. Och jag har aldrig tänkt att jag är liten i huvudet liksom, men det finns någonting i att kanske inte förstöra sitt jobb genom att dela med sig så mycket av sig själv. För du ser ju ändå mitt ansikte hela tiden när jag gör olika roller. Då vill jag inte att du ska veta vad jag gillar för färg och mat. Något som jag hur som helst har läst är att du alltid har varit fascinerad av teater och skådespeleri. Var det som du trodde att jobba med det? – Jag vet inte vad jag tänkte. Jag har alltid varit jätteintresserad av främst teater. Det var min första kärlek, att gå på teater. Det hittade jag ganska självständigt, det var ingen som visade mig det. Det var ett intresse som växte fram på egen hand. Det är så inspirerande. Det måste vara så skönt att vara en person som har en identitet. – Det var bara någonting med den världen som gjorde att jag kände att där vill jag vara. Sen har jag följt den instinkten hela tiden. Innan jag gjorde Eagles hade jag inte ens kunnat föreställa 28 NÖJESGUIDEN | NR 5, 2023 mig hur en sådan inspelning såg ut. Den världen var annorlunda från vad jag kanske tänkte att jag skulle göra efter gymnasiet. Jag tänkte mer traditionellt tror jag, eller jag tänkte att jag skulle utbilda mig först. Jag hade väl tankar om vad folk i min omgivning hade gjort. Istället blev det något annorlunda. Har du sökt scenskolan? – Jag har sökt en gång. Och är inte främmande från att göra det igen. Det är jätteinspirerande, folk tar olika vägar i den här branschen. Man inspireras av olika människor hela tiden som gör olika saker och har gått olika vägar. Jag tror att man lär sig jävligt mycket av att bara iaktta grejer. För fyra år sedan jobbade jag som sufflör, alltså bara mellan jobb hoppade jag in som sufflör och regiassistent på teatern. Det lärde jag mig så mycket på. Att bara kolla på deras utveckling. Det var väldigt fint att tas in i det rummet med etablerade äldre skådespelare som verkligen var måna om att jag var intresserad. Liksom, okej, ni gör så här, så har jag inte ens tänkt. Likadant när jag gjorde julkalendern, då jobbade jag nästan inte med någon i min egen ålder och jag jobbade dessutom med barn, det var också jätteinspirerande att kolla på de här barnen och bara, hur gör ni? Det är en utbildning i sig att få erfarenhet och jobba och så får vi se sen. Hur fick du jobbet som sufflör? – Jag hörde av mig till regissören Philip Zandén. Jag hade sett grejer som han hade gjort, så när jag fick reda på att han skulle fortsätta med en pjäs på Teater Brunnsgatan Fyra frågade jag om jag fick vara med och titta och se det som en slags praktik. Det var han öppen för. Sen kom covid. Vi gick till premiär, sedan spelade vi två föreställningar och sedan stängdes teatern ner. Går du fortfarande mycket på teater? – Jag försöker se det mesta som går på olika scener. Nu har jag varit ledig ett tag och då har jag sett allt, känns det som. Vad gillar du just nu? – Arv var jävligt bra. Jag tror att den kommer upp igen nästa höst. Den är jättefin, åtta timmar, uppe i Målarsalen på Dramaten. Den sålde helt slut, och nu har den nog sålt slut igen. Det var en otrolig upplevelse, så om du får möjlighet måste du se den. Åtta timmar låter jättemycket. Det låter helt sinnessjukt. – Men du sitter inte där i åtta timmar. Ingen akt är längre än en timme och sen går du ut och tar en paus. Det är en heldagsupplevelse men det är otroligt kollektivt och kärt. Alla som sitter i publiken, man börjar känna igen folk efter åtta timmar. Man ser alla och sitter mittemot varandra. Det låter faktiskt mysigt. – Alla var så här, skojar du? Men det är ju inte åtta timmar i sträck ändå. Man kan också dela upp den på två kvällar. Men då är du också Sveriges främsta teaterälskare. – Jag tror verkligen att vem som helst kan se den. Du behöver inte ha läst en bok i ditt liv, du kan gå och se den och förstå ändå. Den är enkel. Vad är det med teater som du gillar så mycket? – Jag tror att det är för att det är här och nu, och att det alltid är annorlunda från den ena gången till den andra. Det kan vara jättedåligt en kväll, sen kan samma grej vara bra en annan. Ser du ofta samma pjäs flera gånger? – Ja, det har hänt. Hahaha. Jag tror att jag har blivit nästan mer berörd på teatern och därför vill se mer av det. Det är också någon thrill liksom. Har du varit med i någon teaterproduktion? – Nej. Har det varit på tal? – Inte tillräckligt, men jag har nog inte varit tillräckligt tydlig med det heller. Och så har jag filmat så mycket sedan jag gick ut gymnasiet. Det är nog det framför allt. Ditt största intresse har blivit ditt jobb. Har kraven som kommer med det haft någon inverkan på känslorna? – Det är klart att det finns bra och dåliga dagar, men det tror jag alla känner. En filminspelning är otroligt teknisk, och väldigt okronologisk. Du kan spela in scen 1 och scen 42 samma dag. Det är det som är häftigt med teater, att det alltid är kronologiskt, när det väl är en färdig föreställning. Det är någonting, det kanske är det jag längtar lite efter. Det är väldigt mycket tänkande i film, och ibland bara “Vänta! Stå still. Skärpa”. Det är mycket så, men det är ingenting som tar ifrån min vilja eller lust. Barracuda Queens har premiär på Netflix den 8 juni.