NG Sthlm 1
och att den andra personen kan ta det. Hade jag t
räffat min man när jag var 35 hade jag nog retat mig på allt. När jag såg Carl Johan första gången var jag helt säker på att jag sett honom förut, han är så nära en släkting man kan komma. Vi limmade något så jävla bra ihop. Men vi var ju gamla när vi träffades, han var 50 och jag var 40. Jag kan inte säga att det var samma passion som att ta in spontant i Karlstad bröllopsvit, men något helt annat. Något väldigt fint. Men också, måste man vara ihop med någon? Måste man ha barn? Det är frågan. Hur vet man det då? – Den första gången jag kände att jag ville ha barn är tragiskt nog när jag gjorde min första abort. Då reagerar kroppen. Man får sitta såhär för att inte bli gravid igen *kniper ihop sina knän*. Men jag förstår verkligen att man inte vill skaffa barn, även om jag inte skulle kunna vara utan ett enda av mina. Hur vet man om man är kär? – Mina barn har ställt den frågan en del under årens lopp. När man saknar fundamentala erfarenheter av att vara älskad så tror jag, eller har jag tänkt, blir det här med kärlek och att älska någon så fruktansvärt viktigt. Det är ett stort hål som behöver fyllas och man får vara lite varse vad den stora passionen eller kärleken man längtar efter faktiskt står för. Vad är det som gör att jag skulle kunna gå in och stalka den här personen, kolla på varenda bild på Facebook? Beteendet beror ofta på någon brist och ofta har det inte enbart med den andra personen att göra. Björn var så lik min mamma. Han var känslokall. Någon enstaka gång kunde jag göra honom glad och då var jag lycklig i flera veckor. Generellt så måste man känna attraktion när man är kär. Det ska vara kul att vara med personen. Är det lite av en revansch att du kan skapa något av de trasiga relationerna nu? – Överhuvudtaget är jag väldigt revanschistisk. Att man håller på med sånt här är ju revanschism. Revanschismen är en stor del av varför jag är konstnär, måste jag erkänna. Jag har haft en sån jävla auktoritetstro, jag har trott att folk är så begåvade. Jag har aldrig gått en jävla skrivarkurs, och jag säger inte att det är bra att inte ha gjort det, men det finns en övertro på att man måste kunna så mycket. Man måste ha idéer, man måste börja någonstans, man måste våga kasta sig ut bara, göra bort sig. Det är vad det handlar om. Hur tycker du feminismen förändrats över tid? – Jag har erkänt för min dotter att jag har ställt högre krav på henne, när det gäller att städa sitt rum och sånt. Man måste se sin egen roll. 1863 föddes min farfar, jag är 77 år och jag lever nu 2023. Förstår du vad som hänt under den här tiden och hur tuffa och bra ni tjejer är? Jag är så stolt över det. Och man kan inte gå för fort fram, det är den här takten som måste vara. Det kanske tar 50 år till men det som vi har förvärvat i kvinnlig frigörelse kommer vi inte tappa, det har 54 NÖJESGUIDEN | NR 5, 2023 ”MAN ÅKER PÅ SEMESTER TILL SARDINIEN OCH KOMMER HEM GRAVID MED EN HALVDANSK KILLE MAN INTE KÄNNER” jag väldigt svårt att tro. Jag har storlek 43 i skor, mina fötter har blivit större under livet. Det fanns inga damskor i storlek 41 när jag var ung och det gjorde att jag skämdes för mina fötter. Jag svär när jag säger att det är ingen någonsin som sagt något om mina fötter, men det har upptagit mig orimligt mycket tid. Sen kommer killar med skjortan på sne och för korta ärmar och vi tycker det är gulligt. Och själv går man och tänker på fötter. Som kvinna blir man upptagen av helt meningslösa saker, det är bedrövligt. Om du skulle få sammanfatta ditt liv utan att nämna något jobbrelaterat. Hur? – Besvärlig. Mamma. Besvärlig och mamma. Och besvärlig mamma också säkert. Vad lyssnar du på just nu? – Pink Floyd. Jag har tänkt ut vad jag ska ha på min begravning. The great gig in the sky, har du hört den? På min begravning vill jag bara ha musik, inga tal eller så där. Jag vill bara fylla de som är där med känslorna som finns i musik. Är du lycklig? – Nu är jag det. Nu kan jag dö lycklig. Det trodde jag aldrig. Det är väl jätteskönt? Att biologin är så jävla väl funtad. Efter 75 år kan vad som helst hända när som helst. Egentligen borde alla åldringar ligga och hålla sig i lyktstolpar och skrika av skräck, men det gör vi inte. Utan vi lallar omkring med rullatorer och håret på ända. Är det inte en tröst för er unga att tänka? Det är en tröst. – Man har haft dödsångest, rusat in på akuten och psyket, velat bli räddad. Men nu när man står här med ena foten i graven så, ja, det är okej. Jag känner att det är mysigt att prata med dig, för jag vet att jag är på väg åt ett annat håll. Det är inte som att jag går runt och är rädd för att dö. Jag kan bli lite sentimental och tänka på var vi ska ligga begravda, tänka att “vi ska inte ligga på en jävla kyrkogård” och nästa sekund ångra mig, “jo, men en liten sten kan väl stå…”.. Vad ska det stå på stenen? – Det ska stå Marianne Lindberg De Geer och Carl Johan De Geer. Familjegrav ska det stå. Inga famous last words? – “Full speed ahead”. Jag har gjort en sådan gravsten redan, i svart. Jag har gjort så jävla mycket. Du anar inte. Jag blir helt chockad när jag tittar tillbaka på vad jag har gjort i konstväg. Fyfan vad mycket bra grejer jag har gjort. Faktiskt tyvärr kom ut i mars 2023.