Bumsen 1
BRORSANS BETRAKTELSER TVÅ TYSKA MOTORMÄNNISKOÖDEN
D å och då konstateras, att Tyskland inte förlorade något av sina krig på grund av dåliga ingenjörer. Tvärt om var landet världsledande inom åtskilliga områden, tills Adolf Hitler lade det i ruiner. (Mer än 1/3 av alla Nobelpris i naturvetenskapliga ämnen hade fram till 1933 tilldelats tyska forskare – varav många judar. Därefter har landet aldrig kunnat återta denna formidabla tätposition.) Andra världskrigets segrarmakter lade efter förmåga beslag på forskare och ingenjörer. USA:s rymdprogram hade sitt ursprung i tysk raketteknologi, och hur många tyska forskare/ingenjörer, som efter krigsslutet tvingades arbeta åt Sovjetunionen, vet nog ingen utanför landets regering och säkerhetstjänst. Men inte alla lämnade Tyskland. Den unge raketingenjören Walter Kaaden lyckades efter en tid i ett amerikanskt fångläger stanna kvar i den del av hemlandet, som blev DDR. Kaaden föddes i Sachsen 1919. Fadern var chaufför åt DKW:s försäljningschef – och sannolikt motorsportintresserad. Åtta år gammal var Walter med, när Nürburgring invigdes. Det satte spår. Efter krigsslutet byggde han sin första racer, baserad på förkrigskonstruktionen DKW RT 125, världens mest kopierade motorcykelmotor. Varumärket DKW ägdes av Auto Union – vars ledning efter kriget fanns i Västtyskland. Produkterna från östtyska Zschopau, där DKW grundats av dansken Jörg Skafte Rasmussen, fick därför med tiden namnet MZ – Motorradwerk Zschopau. Kaaden blev chef för MZ:s racingavdelning 1953. Landsmannen Daniel Zimmermann hade också baserat sin racer på DKW RT 125 – efter omfattande modifikationer i form av slidmatning, annan vev och högre kompression. DDR:s ledning slog ihop de två konkurrenterna. Redan 1951 hade DKW:s konstruktör Erich Wolf börjat arbeta med expansionskammare, men det blev Kaaden, som trots mycket knappa resurser lade grunden till den moderna tvåtaktsteknologin. Resultatet blev 13 hästkrafter ur den encylindriga 125:an 1954 – första motorn någonsin med en 48 litereffekt på över 100 hästkrafter. Vidareutveckling höjde effektuttaget till 25 hästkrafter – 200 literhästar vid 10 800 rpm – 1961! Detta gav resultat. Kaadens konstruktioner vann 13 VMlopp och tog ytterligare 105 pallplatser 1955 – 1976. Sedan 1956 var Ernst Degner en av MZ:s mest framgångsrika förare. Vid Sveriges Grand Prix i Kristianstad 1961 hade han chans att bli världsmästare men tvingades bryta. Efter tävlingen tog sig Degner via Danmark till Västtyskland. Som tekniskt kunnig togs han emot med öppna armar av Suzuki och tog föga förvånande Suzukis första VM-guld i 50 kubik 1962. November 1963 vurpade han, brännskadades svårt och återkom september 1964. Han slutade med roadracing 1966. Efter tävlingskarriären bosatte sig Degner på Teneriffa, där han drev en biluthyrningsfirma – och hittades död 1983, 51 år gammal. Enligt Wikipedia hade de svåra brännskadorna gjort honom läkemedelsberoende. En teori är, att han avled av en överdos. Självmord? Konspirationsteoretiker funderar på, om Stasi till slut tackat för senast. Wikipedia avfärdar båda teorierna, då dödsattesten anger hjärtattack. Walter Kaaden förblev i DDR. MZ:s skrala utvecklingsbudget utökades inte. Företaget fortsatte att producera billiga, ordinära motorcyklar, i bästa fall någorlunda krångelfria. Jan Leek fick regimens tillstånd att besöka Kaaden – och kunde konstatera under vilka knappa förhållanden denne levde. Under deras långa lunch i fabrikens ödsliga personalmatsal slog sig två män objudna ner vid samma bord och konverserade glatt om ditt och datt – men de åt inget. Leek insåg, att det objudna sällskapet sannolikt tillhörde Stasi. Ett värre exempel på tunghänt dumhet är svår att hitta. Kaadens uppenbara begåvning kastades bort på – ingenting alls! (Man kan spekulera i, vad han kunde ha åstadkommit hos BMW Motorrad, om han fått möjlighet.) Så gick det, som det gick. Muren öppnades 9 november 1989. DDR imploderade med ett pip och förpassades på mycket kort tid till historiens soptipp. MZ gjorde aktningsvärda försök att ta sig in på marknaden med moderna fyrtaktare, som togs rätt väl emot av mc-pressen, men motorcykeltillverkningen i Zschopau upphörde 2008. Walter Kaaden dog 1996, såvitt känt obemärkt i DDR – men vi, som är intresserade av motorcykelns historia, lär inte glömma honom i brådrasket. Kör försiktigt – och grip såväl dagen som tillfället. BROR GÅRDELÖF