Svensk Vattenkraft 1
sidofåra där det funnits ett gammalt sågverk och
flottningsränna. Denna sidofåra fylldes igen för ett antal år sedan när man ville att allt vatten skulle gå till kraftverket, genom att bygga ett litet utlopp och släppa en lagom mängd vatten kan en fiskväg lösa vandringen. Även i Edstenafors är det originalturbiner från 1914 med en generator från 1912, en riktig klenod som är still going strong. Inför omprövningen fanns också en del frågetecken när det gäller fastigheterna runt vattenförekomsten som behövde redas ut. Lantmätare Rasmus Lindberg gjorde en noggrann utredning (se egen artikel). Efter studiebesöken åt vi en gemensam lunch för att sedan ha ett litet möte med utbyte av erfarenheter och idéer kring omprövningarna i en närliggande lokal. Sammanfattning: att löpa lina ut och göra en fullständig tillståndsansökan kan ha sina fördelar, man kan forma sina egna lösningar som gynnar skötsel och produktion mer än om man är tvungen till billigaste och enklaste lösningarna. Man kan enklare välja vilka som ska hjälpa till med juridik och tekniska lösningar, inte behöva ta de som fonden förordar. Medan kraftverksägarna är överens om vad som är bäst för vattendraget vill länsstyrelsen ta ett kraftverk i taget. Inte heller för det enskilda kraftverket fungerar samverkan från länsstyrelsens sida, man är inte öppen för förslag eller idéer. Digitala kartor är ofta fel Vid VDVF:s tre kraftverksbesök 4 november var besöket på Edstenafors extra intressant för mig. Inför omprövningen blev jag nämligen ombedd av Viktor Falkenström att göra en fastighetsutredning och om möjligt klarlägga varför vattnet vid kraftverket i Lantmäteriet s registerkarta redovisas som outrett. Grundläggande vad gällande fastighetsindelning för vatten är nuvarande bestämmelse i 1 kap 5 § jordabalken (tidigare 12 kap 4 § äldre jordabalken) om det inte är så att vattnet aktivt har undantagits som marksamfällt vid främst laga skifte. Dvs vattnet som ligger närmast stranden ingår i den fastighet som stranden tillhör om skifteslaget inte aktivt bestämt att det ska vara samfällt. Gränsen går därmed generellt mitt i ån och är enskilt eller samfällt. För Edstenafors redovisades en tydlig traktgräns mitt i ån men i övrigt oklart vem vattnet tillhör. Att traktgränsen går mitt i ån framgick redan vid laga skifte 1837. På Åkesätersidan framgår av skiftet att vattnet är samfällt och så var även den samfällda kvarnen. Men på Edstenasidan undantogs vattnet inte som samfällt och är därmed enskilt. Åkesäters skifteslag lät avstycka kvarnen och därmed blev denna och vattnet närmast enskilt. Därmed är förutsättningarna för denna fastighetsutredning förhållandevis tydliga. Men det konstaterades även att 1952 genomfördes en gränsbestämning som väldigt tydligt redovisade koordinatsatta gränspunkter och bekräftar ovan. Av akten framgår även: ”Då denna ägolott vid skiftet ansågs enskilt tillhöra kvarnägaren och då förutsättningarna för kvarnens utnyttjande var att vattenrätten tillhörde utmålet, torde man få anse att vattenområdet utanför nämnda ägolott tillhör ägolotten. Gränsen i vattnet bör följa reglerna i 12 kap. 4 § jordabalken.” Med detta enkla konstaterade kunde jag utöver att sätta ihop en utredning att bifoga handlingarna till MMD även skicka en anmälan till Lantmäteriets geodataenhet och tjänsten ”Förbättra kartan”. Tack vara en numera god kontakt kunde Lantmäteriet enkelt konstatera att den digitala registerkartan (DRK) är missvisande och utifrån gränsbestämningskartan uppdatera så att DRK numera visar på att vattnet är enskilt för Åkersäter 1:14 och Edstena 3:1 vilka sedan länge har ägts av kraftverksägaren. Vid en motsvarande utredning rörande Stora Mölla i Klippan i Skåne var Lantmäteriet inte lika snabbt men efter en del mejlväxling insåg Lantmäteriet att fel förelåg. DRK är nu rättad och ett tydligt registreringsbeslut finns i fastighetsregistrets arkiv. Tråkigt för Kammarkollegiet är att deras yttrande i ärendet sänktes totalt. Sammanfattningsvis innebär detta att den digitala registerkartan är missvisande och i synnerhet vad gällande vatten. Med en strukturerad fastighetsutredning där frågan om vattnet blivit samfällt är den primära kan sedan DRK rättas. Kammarkollegiet tror att de vet vad 1:5 jordabalken är men hänvisar ändå till att DRK är juridiskt gällande vilket den inte är och därmed har Kammarkollegiet fel. Utifrån att ha ägnat en stund åt att forska i de gamla akterna var det verkligen kul att se hur det såg ut i verkligheten. En insikt efter många års kartarbete är även att det sällan ser ut på marken som man tror när man läser kartan, i synnerhet är höjdförhållandena svåra att förutse. Tack Antonssons kraft för att vi fick möjlighet att se Edstenafors. Rasmus Lindberg, lantmätare SVENSK VATTENKRAFT #4 2023 13 Hålldamm Dyrtorp. Foto: Christer Hedberg.