Svensk Vattenkraft 1
sak med reglerförmågan. Men rätt att normsättning
en ska utgå från även lokala och regionala behov i elnäten. 7. Rapporten: Behov av att öka Sveriges elberedskap till följd av det säkerhetspolitiska läget. Det långsiktigt kraftigt försämrade säkerhetspolitiska läget gör att det finns behov av att förstärka Sveriges elberedskap. En del i arbetet med att förstärka elberedskapen är att dels öka antalet områden där det finns möjlighet till ö-drift, dels utöka befintliga områden, både i utbredning och i ökad uthållighet. Det innebär att antalet anläggningar som är anpassade för ö- drift behöver öka och att de anläggningar som i dag har den möjligheten behöver finnas kvar. Vattenkraftverkens lämplighet för ö-drift behöver således beaktas i kommande omprövningar. SVAF slutsats: Vid klassificering av en vattenförekomst ska det beaktas om det finns vattenkraft kopplat till vattenförekomsten som kan bidra till elberedskapen. Detta görs inte i dag. 8. SVAF allmän kommentar angående reglerförmågan: Den röda tråden genom SVK-rapportens 125 sidor är frontalkrocken mellan behovet av korttidsreglering och de vattenvårdande myndigheternas förbud mot att låta vattenföringen avvika mer än 15 % från det oreglerade referensförhållandet. Följer man händelserna på ”kontrollrummet SVK.se” kan man dagligen, timme för timme, se hur vattenkraftproduktionen varierar mellan cirka 5 och 55 % av svensk elproduktion. Detta för kompensera förändringar i elkonsumtionen, men framför allt för att kompensera för de stora och ständiga variationerna i svensk vindkraftproduktion. Vattenkraftens stora reglerförmåga kan inte ersättas med någon annan förnyelsebar elproduktion. Gustaf Hellström, ordförande Svensk Vattenkraftförening YTTERLIGARE SYNPUNKTER PÅ SVK-RAPPORTEN OM Omprövningens konsekvenser för elsystemet 1. En övergripande synpunkt på Svenska kraftnäts rapport till regeringen är att den inte ger så mycket ledning för det fortsatta politiska handlandet. Den är till ytterlighet försiktig, undviker en rad kontroversiella frågor där det verkligen hade behövts inspel från Svk som expertmyndighet vad gäller elsystem och elförsörjning. 2. I uppdraget står explicit att "effekterna av hittills genomförda omprövningar [behöver]" kartläggas. Nu har nästan inga omprövningar slutförts så Svk lutar sig mot bedömningar gjorda inom vattenförvaltningen. Dessa ligger klart över det riktvärde på 1,5 TWh som ännu en gång slås fast i regeringsuppdraget. Men i själva verket pekar vattenförvaltningens hittillsvarande agerande mot en ännu högre produktionsminskning med 5 TWh för den småskaliga och 7 - 8 TWh för den storskaliga vattenkraften. Konsekvenserna för de andra elsystemnyttorna av en sådan neddragning är ännu värre, främst reglerförmåga men också effekttillgång. Svk har att företräda energiintressena, varför påtalar man inte detta? Med tanke på vad också uppdraget skriver om "samhällets snabba elektrifiering" hade det varit på sin plats att i rapporten undersöka ett eller ett par scenarier med högre vattenkraftproduktion än i dag, t ex 75 och 85 TWh. Det kan då noteras att i befintliga kraftverk skulle den småskaliga vattenkraften kunna öka med 5 TWh och den storskaliga med 7 - 8 TWh. Konkreta planer på påtagliga ökningar finns redan. När det gäller de mindre vattenkraftanläggningarna står explicit i uppdraget att deras "potentiella nyttor" ska analyseras, vilket rapporten avfärdar med en axelryckning. 3. För att det nationella riktvärdet 1,5 TWh ska hållas har den nationella planen försetts med riktvärden för de enskilda huvudavrinningsområdena, HARO-värden. Hittills har vattenförvaltningen mer eller mindre struntat i dessa, konsekvensen blir att det nationella riktvärdet 1,5 TWh kommer att överskridas många gånger om. En orimlighet är att de mindre vattendragen inte har individuella HARO-värden utan ett gemensamt. Det finns alltså ingen möjlighet att stoppa orimliga förslag från vattenförvaltningen med hänvisning till de grava konsekvenserna för elsystemet och elförsörjningen. Dessutom går det inte att utvärdera utfallet för de mindre vattendragen förrän samtliga omprövningar är genomförda om ca 20 år. 4. I uppdraget står att det är "angeläget att analysera de mindre vattenkraftanläggningarnas befintliga och potentiella nyttor enskilt eller samlat för elsystemet på lokal och regional nivå." Inget av detta finns ens en antydan till i Svk:s rapport. I ett läge där södra Sverige dras med ett stort produktionsunderskott och starka överföringsbegränsningar är det närmast tjänstefel att utelämna den småskaliga vattenkraften som till största delen finns i just södra Sverige och är tillgänglig främst under höglasttid. 1 000 MW, 5 TWh, en reglerförmåga som nu successivt håller på att "dammas av", förmåga att elförsörja kritisk samhällsstruktur i tusentals mindre och större orter i krislägen m m. Att Svk valt att negligera den småskaliga vattenkraften blir desto märkligare eftersom man på flera ställen i rapporten nämner att olika elsystemnyttor är viktiga också på lokal och regional nivå. Varför då inte utveckla de mindre kraftverkens betydelse för elsystem och elförsörjning? Om nu tiden varit för knapp för en mera ingående studie av den småskaliga vattenkraftens betydelse hade det funnits flera alternativ. Man hade 1) kunnat slopa något av räkneexemplen 2) gjort ett par fallstudier av mindre vattendrag och vattenkraftverk 3) tagit hjälp utifrån, t ex av Sweco som hösten 2021 på två månader gjorde vad Svk inte lyckades med på två och ett halvår (från juni 2020 då SVAF inbjöds till en referensgrupp för ett projekt om lokala och regionala elsystemnyttor till det aktuella regeringsuppdraget). Thomas Sandberg, styrelseledamot SVAF SVENSK VATTENKRAFT #4 2023 27