Svensk Vattenkraft 1
Natur- och kulturmiljöer vid vatten - samverkan f
ör framgång De vattenanknutna kulturmiljöerna har spelat en avgörande roll för människan genom historien, och gett oss en mängd olika miljöer - allt ifrån den stenröjda bäcken vid en gammal skvaltkvarn till stora kraftverksanläggningar eller hela landskap där hydrologin har förändrats genom hundratals år av sjösänkningar och dikning av åkermark och mossar. Vattnet gjorde att vi kunde mala spannmål till mjöl, såga timmer, stampa ben eller vadmal och pressa olja. Järn-, trä- och verkstadsindustrin lade grunden till det moderna Sverige. Utbyggnaden av elnätet i landet från sekelskiftet 1900 och framåt lade grunden för det svenska välfärdssamhället. Utan vattnets kraft hade detta i princip varit omöjligt. Den här långa processen av att utnyttja vattnets kraft för olika ändamål har resulterat i en stor mängd kulturlämningar, allt från knappt skönjbara arkeologiska fornlämningar till välbevarade anläggningar som fortfarande är operativt funktionella. Sammantaget beskriver det en bred kulturhistorisk bild av samhällets framväxt, och som naturligen berör och engagerar många människor i dagens samhälle. År 2000 beslutade EU om Vattendirektivet, som har som syfte att stoppa försämringen av vattenförekomster och nå ”god status” för Europas floder, sjöar och grundvatten. I det svenska regelverket innebar Vattendirektivet inrättande av Vattenförvaltningsförordningen, och genom denna sker ofta utrivningar av dammanläggningar inklusive kulturhistoriska miljöer, i syfte att säkerställa god ekologisk status. Vi har sett många exempel på hur konflikter mellan olika intressenter uppstår, och där vanligtvis de kulturmiljövårdande perspektiven och prioriteringarna får stå tillbaks. En grundläggande förutsättning i förordningen är att kvalitetskraven för ytvatten ska fastställas så att tillståndet i vattenförekomsterna inte försämras. Vissa ytvatten kan vara, enligt förordningen, konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvattenföre22 SVENSK VATTENKRAFT #4 2023 Faunapassage, Svartån, Västerås stad. Foto: Hans Hellman. komster. Sådana ytvatten har tillkommit genom mänsklig verksamhet eller på grund av att mänsklig verksamhet har ändrat dess fysiska karaktär på ett väsentligt sätt, och vars befintliga ytvattenkvalitet och förbättringspotential ska bedömas utifrån särskilt angivna kriterier. Faktorer som kan motverka genomförandet av större förändringar av sådana ytvattenförekomster, är om förändringsåtgärderna på ett betydande sätt skulle påverka negativt: a) miljön i stort, b) sjöfart eller hamnanläggning, c) rekreationsintressen, d kraftproduktion, dricksvattenförsörjning, bevattning eller annan verksamhet som vatten lagras för, e) verksamhet eller åtgärd för skydd mot översvämning, markavvattning eller annan vattenreglering, eller f) annan verksamhet av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Det kan också vara så att det av tekniska eller ekonomiska skäl inte är rimligt att genomföra stora förändringsåtgärder av sådana ytvattenförekomster då nyttan och miljökvaliteten inte förbättras nämnvärt jämfört med att vidmakthålla det befintliga tillståndet. Av EU-direktivet och förordningen är det således inte självklart att dammutrivningar måste ske, trots detta kan vi se att i de fall där kulturmiljöer med lång historia är placerade i eller i direkt anslutning till strömmande vatten, har de ofta betraktats som hinder för att uppnå god ekologisk status. Utrivning av dammanläggningar har blivit den enkla lösningen. Kulturmiljövården som en sakägare är ofta satt på undantag och saknar också särskild finansiering för att kunna prioritera åtgärder i vattenanknutna kulturmiljöer. En ytterligare bidragande faktor till flera dammutrivningar är den Nationella planen för omprövning av vattenkraften (NAP). Under 2021 till 2022 genomfördes ett pilotprojekt med syfte att beskriva exempel på en positiv samverkan mellan naturoch kulturmiljövården i samband med åtgärder vidtagna utifrån Vattenförvalt