Magasinet Omsorg 1
– Vi har alltid rest, två veckor om våren och två
veckor om hösten varje år. Mest har vi varit i Europa, men vi kom till både Asien och Afrika flera gånger, senast när jag fyllde åttio. Då åkte vi till Fuerteventura, berättar Maj-Britt. – Numera blir det ju inga långa utfärder. Men på fredagar går vi på puben en våning upp. Nils-Viggo tar en whiskey och jag vitt vin och kanske ett glas likör. Det är trevligt. På det stora hela rullar livet på, menar Nils-Viggo. Än idag betyder hustrun allt, intygar han. Maj-Britt är tryggheten, lojaliteten och samhörigheten är stark. med plaketter och medaljer från hundtävlingar som vittnar om paret Hedbergs många år som hängivna hundägare. – Första hunden, Cassie, fick jag i gåva av godsherren på Duveke, berättar Maj-Britt. – Cassie var fantastisk, en fin münsterländer, och den första av fyra som kom från samma uppfödare på Gotland. Vi fortsatte att ha hundar i alla år, en i taget. Jag tävlade med dem i lydnad och hade enormt mycket glädje av dem. Sista hunden vi hade var en liten söt jack russell. RESEMINNENA HAR samlats ihop under många år. – Du är omtänksam och du har alltid haft mitt bästa för ögonen, säger han tillgivet. – Men det är en sak; från början flyttade vi in här tillsammans och sov i samma rum, det tyckte jag om. Men sedan flyttade Maj-Britt till ett annat rum och nu har vi ett rum mellan oss. Det är klart, vi är ju gifta och vi har nära till varandra, äter alla måltider tillsammans och så. Men när man har delat säng sedan 1956 så är det klart att man saknar att ha henne intill om natten, suckar Nils-Viggo. Maj-Britt ler finurligt. – Han snarkar så väldigt, viskar hon och klappar sin livskamrat på handen. ”DET ÄR ALDRIG FÖR SENT ATT HITTA KÄRLEKEN” Attendo Lyckliga Gatan gjorde skäl för namnet när Kerstin och Inge firade sin förlovning med bubbel och rosor. ”Vi är så glada över att ha hittat varandra här.” När Kerstin och Inge flyttade in på Attendo Lyckliga Gatan i Kävlinge hade ingen av dem kunnat tänka sig att de skulle hitta kärleken. Båda två är utåtriktade och sökte sig till varandra men det tog några månader innan de visade sina känslor. – Det var kul att se hur de hittade varandra och ju mer de lärde känna varandra, desto mer tilltog flörtandet. De har verkligen rätt kemi, säger Sofi Nilsson, som är undersköterska. I somras kände Inge att det var dags att ta nästa steg. Han började smida planer på att förlova sig med Kerstin och fick hjälp att köpa en ring att överraska henne med. – Det blev en hel del tisslande och tasslande för att köpa ringen i rätt storlek, skrattar Sofi. När det var dags vaknade Inge tidigt med en pirrig känsla i kroppen. – Det är ju inte varje dag man förlovar sig men jag tycker mycket om Kerstin och ville visa det med en ring som visar att vi hör ihop, säger Inge. Förlovningsdagen firades med jordgubbsbubbel och röda rosor, och det var feststämning på hela avdelningen. Senare på kvällen avnjöt paret en romantisk middag på tu man hand, med kyckling, klyftpotatis, sallad och bea. – Vi är så glada över att ha hittat varandra och ser fram emot att njuta av tiden tillsammans. Det är aldrig för sent att hitta kärleken, säger Kerstin. Magasinet Omsorg 15