Svensk Vattenkraft 1
Nystart nödvändig för omprövningsprocessen SVAF h
ar en positiv inställning till förbättringar av vattenmiljön där detta är biologiskt motiverat, t ex där det finns havsvandrande fisk. Men vattenmiljön är inte det enda samhällsintresset av att använda vatten, det måste i enlighet med EU-rätten ske en avvägning mellan alla dessa intressen. Begreppet avvägning ingår dock inte i vattenförvaltningens vokabulär, därför har omprövningsprocessen blivit en lekstuga för tjänstemän med privata agendor. Hittills ett fullständigt misslyckande När detta skrivs i mitten av september har vi valet bakom oss; allt tyder på att vi får en ny regering. Men vilken regering det blir och under vilka villkor den kan regera är osäkert och kommer nog att förbli så. Från SVAF:s sida hoppas vi naturligtvis att regeringen kommer att präglas av de partier som är positiva till vattenkraften utan inflytande från partier, som är lika doktrinärt som okunnigt fast i en negativ inställning. Under de senaste två mandatperioderna har MP utnyttjat sin plats i regeringen och inte minst i miljödepartementet till att driva en politik, som gett trosfränderna i de olika delarna av vattenförvaltningen möjlighet att i sin tur driva en linje som syftar till utrivning av mesta möjliga dammar och kraftverk. Regeringen har nonchalerat att berörda myndigheter inte följt de beslut om förenklad omprövning, klassning som kraftigt modifierat vatten och undantaget mindre strängt kvalitetskrav som riksdagen fattat. När MP förra hösten lämnade regeringen hoppades vi att S skulle vrida omprövningen av vattenkraftens miljövillkor rätt. Både miljöminister Annika Strandhäll och energiminister Khashayar Farmanbar har också vid flera tillfällen uttalat sig positivt till vattenkraften rent allmänt och ibland också om den småskaliga vattenkraften. Men steget från ord till handling har varit halvhjärtat om ens det. Det har stannat vid uppdrag, främst till Havs- och vattenmyndigheten (HaV) att följa upp utfallet av omprövningarna respektive att se över på vilket sätt myndighetens föreskrifter och vägledningar främjar omprövningarna. Att detta bara är ett slag i luften kan S inte vara omedvetna om; HaV har hittills aldrig avgett ett seriöst svar på regeringsuppdrag om vattenkraften. Att omprövningarna skulle bli ett misslyckande helt i strid med riksdagens och regeringens beslut och avsikter har länge varit uppenbart. HaV:s föreskrifter och vägledningar syftar till mesta möjliga utrivning. Vattenmyndigheterna utnyttjar detta fullt ut genom att enbart se till vattenmiljön i normsättningen (=kravnivå) och inte göra någon som helst avvägning mellan olika samhällsintressen av att använda vatten. På länsstyrelserna har vattenvårdarna makten, uti nåder får kulturvårdarna ibland vara med på ett hörn. Länsledningarna är oftast bortlurade med hänvisningar till EU-rätten, som inte alls stämmer. S-regeringens uppdrag till myndigheterna är därför fullständigt onödiga, svaren på de frågor som ställs finns sedan länge. Uppdragen blir bara ett sätt att skjuta en obekväm fråga framför sig. Men ¬ medan gräset växer dör kon! I en tid av energikris, klimatkris och säkerhetskris kan vi inte låta vattenförvaltningen fortsätta driva sin utrivningslinje. Ödesdigra konsekvenser för energi, miljö m m Får vattenförvaltningen fortsätta som hittills kommer det att leda till en minskad storskalig produktion om minst 10 TWh och en utrivning av 5 TWh småskalig vattenkraft, den senare i den särskilt drabbade södra delen av landet. Det självklara borde vara att i stället utnyttja möjligheten att i befintliga kraftverk öka produktionen med ca 10 TWh storskalig och 5 TWh småskalig vattenkraft, det senare förstås i den södra delen av landet. På sikt handlar det alltså om 30 TWh varav 10 TWh småskalig vattenkraft. Vattenförvaltningens vattenkraftfientliga linje inte bara hotar elförsörjningen. Utrivning av den småskaliga vattenkraftens månghundraåriga dammar hotar en rad samhällsintressen. Många somrar och höstar torrläggs vattendrag och sjöar så att bad, båtliv och fiske omintetgörs. Vattenförsörjning och bevattning försvåras. Gamla natur- och kulturmiljöer får obotliga skador. Människors livsmiljöer påverkas negativt. Minskad svensk elproduktion leder till ökad kolkraft i andra länder, koldioxidutsläppen kan öka med 15 % i stället för att minska med 15 %. De pågående energi-, klimat- och säkerhetskriserna gör hoten mot vattenkraften, och då främst den småskaliga, än mer obegripliga. Radikala förändringar krävs och är möjliga Hela omprövningsprocessen är ett så stort misslyckande att en ny regering – vilken det än blir – måste genomföra radikala förändringar. Regelverket måste styra myndigheterna på ett helt annat sätt än i dag. Stora delar av vattenförvaltningen kan läggas ner, resten måste organiseras om i grunden. • För det första, även om förändringarna nedan till stor del kan genomföras snabbt är det ändå nödvändigt att pausa omprövningarna minst ett, förmodligen två år. • För det andra, för att snabbt och effektivt undvika den katastrof som vattenförvaltningen är på väg att försätta Sverige i måste politiken omgående och radikalt strama upp det regelverk som myndigheterna har att följa. Avgörande är de mekanismer som EU-rätten ger: Kraftigt modifierat vatten (KMV) och undantaget Mindre strängt kvalitetskrav (MSK). Med KMV och därmed God Ekologisk Potential (GEP) respektive MSK får domstolen inte besluta om åtgärder som hotar vattenverksamheten. Kriterier för KMV och MSK, som är i linje med EU-rätten, måste beslutas av politiken, inte av myndigheterna vars tolkningar och tillämpningar strider mot EU-rätten. SVAF har i flera år föreslagit att regeringen skulle sätta in detta i vattenförvaltningsförordningen 4 kap 3 och 10 §§. Alternativet är att riksdagen beslutar att i miljöbalkens 5 kap 4 § lägga till kriterierna för KMV och MSK. SVAF har t o m föreslagit formulering av författningstext. SVENSK VATTENKRAFT #3 2022 3