Svensk Vattenkraft 1
Turbinen i hyttan på Olofsfors Bruk Turbinens pla
cering i en nisch i hyttans stensockel. Turbinskåpet med ledhjulet har sjunkit ner från löphjulet när träsumpen multnat bort. Hjulet hänger kvar i axeln. Foto BS 2016 Vid en kulturhistorisk utredning och skadebesiktning som gjordes 2016 på industriminnet Olofsfors Bruk i Nordmaling söder om Umeå upptäcktes en ålderdomlig vattenturbin under hyttbyggnaden. Vid ett nytt besök 2022 har en dokumentation gjorts av turbinen med förslag till bevarande. Turbinen har sannolikt installerats omkring 1880 vid en större ombyggnad av hyttan för att med mekanisk kraftöverföring driva några maskiner. Den har dock ej drivit blåsmaskin eller hiss till masugnen, de har fått kraft från ett ännu kvarstående vattenhjul. Sedan hyttdriften avvecklats redan 1894 fick turbinen efter 1925 driva ett elektriskt kraftverk, inbyggt i hyttan. Driften i kraftverket är sedan länge nedlagd. Vid en hastig undersökning 2016 av den svåråtkomliga turbinen bedömdes den vara av s k Fourneyron-typ, en turbintyp som uppfunnits 1832 i Frankrike och som var den första praktiskt användbara vattenturbinen. Turbinen ansågs vid besöket 2016 vara av så stort teknikhistoriskt intresse att ett musealt bevarande föreslogs. Turbinen har ett både teknikhistoriskt och driftmässigt värde. Det teknikhistoriska värdet ligger i att den har en mycket ålderdomlig utformning och kan sägas vara en variant av den första praktiskt användbara turbintypen. Det finns även ett generellt historiskt värde som är direkt kopplat till industriminnet. De flesta av de svenska järnbruken drevs under senare hälften av 1800-talet med vattenturbiner men de är sedan länge så gott som alla bortförda. Turbinen i Olofsfors får därför representera de många turbindrivna och nedlagda järnbruken. Det driftmässiga värdet ligger i att turbinen med direkt mekanisk drift drev ungefär hälften av hyttans maskinpark. Turbinen bärgades 2019 och har nu placerats inne i hyttan för ett framtida bevarande. 6 SVENSK VATTENKRAFT #3 2022 Principskiss av Fourneyrons turbin. I den här varianten kommer drivvattnet uppifrån och inte som i Olofsfors nerifrån. Skiss BS Benoît Fourneyron och hans turbin När industrisamhällets epok inleddes i Europa i början av 1800-talet hade England av flera skäl ett tekniskt och ekonomiskt försprång gentemot andra länder. Ett av skälen var att det fanns gott om stenkol i landet, kol som kunde eldas i ångmaskiners ångpannor och ge drivkraft till industrier, fartyg och lokomotiv. I Frankrike där det fanns mycket begränsade koltillgångar sågs detta med en viss avund. Landet har dock en mycket riklig tillgång på vattenkraft. En statlig institution som hade inrättats för att uppmuntra fransk industri utlyste därför ett pris till den som kunde konstruera en effektiv vattenmotor, en turbin, som inte hade de primitiva, tröga och klumpiga vattenhjulens nackdelar. Tanken var att landets vattenkraft skulle driva en framväxande fransk industri. Priset vanns 1832 av ingenjören Benoît Fourneyron (1802–1867) vars turbin kom att revolutionera hela vattenkrafttekniken. För vattenkraft myntades nu i Frankrike begreppet La houille blanche, ”det vita kolet”. Även om Fourneyrons turbin redan från början hade en i flera avseenden optimal funktion följdes den snart av turbiner som togs fram av särskilt tyska och amerikanska konstruktörer för att bättre anpassas till olika fallhöjder och flöden. Fourneyrons turbin tillverkades dock ända till slutet av 1800-talet då den definitivt övergavs till förmån för andra och förbättrade konstruktioner. I det vattenkraftrika Sverige har vattnets kraft utnyttjats sedan medeltiden. Här såg man nu i det begynnande industrisamhället möjligheter att utveckla särskilt den tunga industrin om man kunde använda de effektiva turbinerna. Ett okänt antal Fourneyronturbiner kom därför i bruk i landet från mitten av 1800-talet. De installerades framför allt i hyttor, smältsmedjor, valsverk, sågverk och kvarnar. Av dessa tidiga installationer återstår en