Bumsen 1
Därför kör jag återigen BMW Det hela började 1977
då jag köpte min första motorcykel. Efter mycket testande fram och tillbaka föll valet till slut på en Honda 750 four. Ung som man var då så åkte det därför snart på ett Marshall 41 system, Rask tillbaka� yttade fotpinnar och ett clip-on styre. Sedan klöste vi Bogesundsvägen, den � na och kurviga gamla vägen till Waxholm, fram och tillbaka på kortast möjliga tid. Efter att ett par kompisar kört lite väl fort och synat asfalten bestämde jag att ta det lite lugnare. Sålde Hondan och köpte en BMW R 90 S, ett gult slagskepp p.g.a. en stor Stalamakåpa. Extraljus monterades och jag � ck efter lite pulande även dit en kassettbandspelare. Vilken höjdare med stereo på mc! Ett par freestylehörlurar skruvades ner i bitar och efter lite karvande i navahjälmen � ck högtalarna plats där. Dåvarande hustrun och jag åkte på långsemester ovetandes om att vi åtta månader senare skulle få vårt första barn. Att köra BMW var en njutning och kåpan skyddade så bra så det t.om. gick att tända en cigarett i 110 km/h men med tanke på vad som skulle komma så såldes BMW:n och det köptes en Volvo. För 15 år sedan var det dags för motorcykel igen. En kompis var med i en mc-klubb och tyckte att jag skulle köpa hoj igen. Det blev en Triumph Bonneville -69 med långgaffel och stelbensram. Trodde i min enfald att det var en skröna att man � ck stanna var 10:e kilometer och skruva fast allt som vibrerat loss med det var faktiskt sant! Första gången kompisen och jag var ute, han åkte HD, blev jag tvungen att stanna vid Angarns kyrka, d.v.s. efter 10 km färd, för vibrationerna gjorde att det kliade nåt alldeles förskräckligt i baken! Ett par dåliga somrar gjorde att jag sålde hojen hösten -99 och skaffade återigen en Volvo. Nu 10 år senare är cirkeln sluten. Suget efter hoj kom som en blixt från klar himmel och det roliga är att min svåger � ck samma sug! Han hade provkört sin brorsas R 850 R och blev såld. Efter ok från våra fruar så är vi nu med varsin BMW. Jag med en blå F 650 ST -98 och svågern en röd R 850 R -99. Jag valde min modell för att det verkade vara en lagom stor och lättkörd cykel för en som är lite ringrostig och det stämmer mer än väl. Fast jag måste erkänna att jag redan börjat snegla på dom ”stora” hojarna. Peo Thörnestad ML 2680928 BUMSEN 4 – 2009 19