Bumsen 1
en Concorde och Airforce 1 från Kennedys tid. Con
corden var överraskande liten och därmed också trång, men bägge måste självklart bestigas. Dagen avslutades med köttbullar och potatismos på IKEA. Nog med det skandinaviska. 7 :e september och idag blir det hoj. På ön Vashon utanför Seattle blir det veteranträff för motorcyklar. Färjan till ön är fullproppad med hojar, nästa färja likaså. Totalt samlade träffen runt 2000 hojar av varierande slag. Man var väl inte så noga med begreppet ”veteran”, det förekom en hel del moderna hojar också. Den lilla orten blev snart packad med hojar. Ken körde sin trogna 12 år gamla R 1100 RS, medan jag �ck låna hans R 65:a från -85. Den var väl inte den mest populära modell som BMW gjort, men den fungerade utmärkt för de behov som gällde under mitt besök. En irriterande vibration fanns dock strax över 4500 varv just vid 100/110 km/tim. Det gällde att hålla sig över eller under varvet. På träffen fanns en R 90 S, Daytona Orange med en Heinrichtank på ca 30 liter, som enligt mitt tycke inte passade den �na linje som fabriken gjort från början. Långt bör man dock ha kommit med den stora tanken. E fter en uppfriskande lunch gjorde vi sällskap med en av Ken:s �ygarkompisar mot Shelton, strax nordväst om Olympia. På vägen passerade vi den relativt nya bron vid Purdy och Wauna, Tacoma Narrows Bridge. Den minnesgode TVtittaren minns kanske den ursprungliga bron som kom i egensvängning och ramlade ner i vattnet. Den ligger ännu på botten och utgör �skmat. Den nybyggda byggdes över vraket. Efter paus i Shelton blev det åka på Interstate 5 mot Puyallup och Auburn för att via Renton komma hem igen. Att köra på Highways eller Interstate kräver sin man, i alla fall för den som är ovan. Tempot är högt, ofta över gällande fartgränser och omkörningar görs på bägge sidor. Dock brukar det �nnas en ”grädd�l” avsedd för bilar med två eller �er passagerare eller bussar samt motorcyklar. Den utnyttjade vi så mycket vi kunde. Efter en tur på 30 mil var vi hemma igen. D agen därpå blev det kontroll av hojarna inför färden mot Mt Rainier Nationalpark. Parken ingår i den bergskedja som också innehåller Mt Baker och St Helen, berget som formligen exploderade för några år sedan och åstadkom ett askmoln som efteråt täckte stora delar av regionen. På vägen dit besökte vi North West Trek, en park som huserar de �esta djur i den Amerikanska faunan. Vi fortsatte på slingriga vägar mot Paradise Center som är besökscentret nedanför Mt Rainier. Berget är ca 4400 meter högt. Paradise ligger på ca 2000m höjd. Ken:s RS märkte inte av höjden i nämnvärd omfattning. Vi hade väntat att den förgasarmatade R 65:an skulle tappa en hel del effekt på denna höjd, men den tuffade på riktigt bra. Efter välbehövlig glasspaus äntrade vi hojarna igen för att fortsätta färden runt berget, men det hela kom på skam när ett vägbygge stoppade våra planer. Vi �ck istället åka samma väg tillbaka, vilket var tråkigt. Middag intogs i Puyallop på vägen hem, innan vi efter ca 35 mil var hemma igen. N D ästa dag blev en ”day off”, vilket betyder lite slappa. Det enda vi gjorde var att åka till ett av el-varuhusen för att inköpa en digitalkamera samt en dataskärm som behagat krångla. Priserna på elektronik är här minst sagt annorlunda än hemma i Sverige. En ”fullfjädrad” digitalkamera kostar runt hälften av svenskpriserna och det är inga skräpkameror det handlar om. en 10 september på morgonen åkte vi till ett �k intill Boeings testanläggning. Hela taket är här fullproppat med �ygplansmodeller av olika slag, både militära och civila. Vi tog också en tur till BMW West i Seattle för att spana på nya 40 BUMSEN 4 – 2009 modeller. Den hjälm vi tidigare tittat på, som kostade 150 dollar, kostar här 250! Konstigt! V i for vidare mot city och besökte den Japanska Parken, en liten oas mitt i staden, som gjort för avkoppling. Vidare besökte vi Seattle historiska museum, vilket jag betecknar som ett måste. Här redogör man för Seattles historia från Indiantiden, skogs och virkeshistorian, guldruschen och industrihistorian, presenterad på ett mycket bra och utförligt sätt. Samma dag hämtade vi ut Ken:s 22 år gamla Pontiac Fiero som genomgått en rejäl upprustning. A vgasrening och klimatanläggning hade rustats och motorjusteringen resulterade i att bilen gick mycket bra. Senare på kvällen besökte vi ett Fiero klubbmöte på Tripple X i Issaquah, öster om Seattle. Detta �k har väggar, tak och golv fullt av 50-tals prylar. Här serverades Root Beer, ett öl med smak av svagdricka, bara något sötare. Gissa vad Jukeboxen innehöll för musik? Dagen avslutades med samvaro hemma hos Ken. Senare på kvällen visade amerikansk TV ett program om Bob Dylan. Nog med nostalgin för denna dag. N ästa dag åker vi mot Cascades med bil. Värmen gjorde att vi valde luftkonditionerad bil istället för hoj. Den fyr�liga Interstate 90 tar oss ganska raskt mot Snowoomy Pass för lunch. Den tillåtna hastigheten är här max 70 miles/hour, runt 110 km/tim men ingen höll på den. Fick tillfälle att köra Cadillac för första gången i mitt liv. Tillbakavägen gick via den gamla rutten från Cascade till Seattle, genom Snoqualmie Pass på 3400 fot för att så småningom göra uppehåll vid North Bend. Här �nns en av USA:s veteranjärnvägsföreningar. Tyvärr hade man ställt ett antal ”rosthögar” till allmänt beskådande, vilket inte var roligt. Föreningen har dock snyggare saker att visa upp, vilket man gör vid några tillfällen. Det närliggande vattenfallet utgjorde en betydligt trevligare syn även om fallet denna höst var en rännil jämfört med våren. Via Issaquah tar vi oss tillbaka till Seattle. Senare på kvällen tittar vi på videon ”Sleeples in Seattle” med Meg Ryan och Tom Hanks. Filmen som handlar om en änkling och hans son, tilldrar sig i ett av de �ytande hus som �nns i Seattle. Enda skillnaden idag är att, huset målats om och att värdet på detsamma vuxit rejält. Undrar bara hur dagens ekonomiska kris inverkat på priset? D en 12 september bar det av mot Olympia som ligger söderut från Seattle. Vi hälsade på Kens syster och åkte sedan vidare mot Spanaway, söder om Tacoma. Här ligger LeMay bilmuseum. En gång i tiden hade Harold LeMay det största sopbilskontraktet i den här delen av landet och tjänade på så sätt millioner. Han startade museet som idag har ca 7000 bilar i olika stadier. 3000 av dem är idag återställda, av vilka de 300 vi såg räknas som oersättliga. Man räknar med att år 2012 ha ett stort museum klart i Tacoma, strax söder om ”the Dome” i staden. Under två timmar blir vi guidade bland de ”oersättliga”, tyvärr fanns inga hojar. Hemresan gick via Interstate 5 och vi avslutade dagen med goda sandwichar i hemmiljö. V i startade nästa dag med frukost på ”skitiga duken”, trevligt ställe dock. Sedan hämtades Fieron för sitt årliga avgastest vilket avlöpte enlig planen, godkänd alltså. Sedan hem med bilen, hämtning av hojarna och sedan färd mot Tukwila och HD-försäljningen där. I två våningar stod allt från original till streetrace-hojar så våra BMW-hojar �ck väl �nna sig i att vara sparvar i tranedansen, dock inga otrevliga miner. På andra sidan hamnen i Waterfront går vägen till Alki, den långa badstranden utanför Seattle. Här ligger folk och kopplar av på dagtid, tra�ken på strandgatan är någotsånär gles, men till kvällen går raggningen för fullt. Vi tog dock inte någon tid för