Bumsen 1
på campingen rådde en tydlig stämning av eftersäs
ong, betydligt mer här än på tidigare platser. Måhända berodde det på att landsbygden här inte är ett turistområde. På det sätt som Rügen till min förvåning visade sig vara. Vädret var nu lite sämre än under de tidigare dagarna på vår resa, 13° och regnstänk. Inte heller det speciellt somrigt. Nåväl, här fanns en restaurang som skulle öppna klockan sex. Utmärkt! Öppna och öppna förresten, man �ck ringa på en ringklocka för att bli insläppt. Lite märkligt men schnitzlarna var goda.Det blev en tidig kväll och en sval natt. Jag vaknade av att scouten i tältet intill rumsterade om så mycket med sitt tält att jag trodde att han höll på att riva det för att komma iväg. Klockan fem! Det var väl i tidigaste laget även för en scout. Det tyckte tydligen scouten också. Den stackaren frös och ville bara få på sig mer kläder för att kunna sova vidare! I mer lagom tid rev vi förläggningen och fortsatte vår färd. Vi passerade Nord-Ostsee-Kanal och fortsatte genom ett mycket platt landskap med kanaler och närmade oss Friedrichstadt. En riktigt söt idyll där vi Från Prora mot Sassnitz. kostade på oss en tårtbit på torget, mitt på blanka förmiddagen! Nu skulle vi ut till kusten och titta på märkliga byggnadsverk i vattnet, stora ”stengärsgårdar” antagligen byggda för att binda havsbotten och bromsa erosionen från havet. Vi närmade oss kusten och vinden från havet ökade medan vi längs smala vägar tog oss närmare havet. Slutligen hamnade vi på en väg omedelbart bakom vallen mot havet och vi sökte efter en plats att stanna på för att kunna gå upp på vallen. Men vågade vi verkligen parkera hojarna här i blåsten? Efter lite letande så hittade vi en plätt med gräs som underlag, ifall hojarna skulle blåsa omkull. Så upp på vallen! Oj, oj, oj, vad det blåste där uppe och vi som tyckte att det blåste mycket bakom vallen. En västan�äkt jämfört med detta. Här fanns de märkliga stenbyggena till beskådande. Långa stenmurar rätt ut i vattnet. Väl synliga eftersom havet var lågt just då. Sedan var det hög tid för lunch och en rekapitulering av situationen. Vår resa började närma sig sitt slut och det var dags att fundera på hemresan. Vi beslöt att ta oss hemåt och mellanlanda i Skåne för övernattning varför vi vände kosan norrut och arbetade oss mot Flensburg och Danmark. Danmark hälsade oss välkomna med ett riktigt skyfall som höll oss sällskap ända till efter Stora Bält bron och med regnet följde också vinden vilket blev riktigt spännande på de stora broarna. Den kraftiga sidvinden som man �ck kompensera för på bron bytte riktning, kändes det som, vid de stora betongpelarna. Då �ck man parera för det, på det blöta underlaget. Man var inte så väldigt kaxig just då. Väl iland i Skåne efter alla broäventyr vidtog en lugnare etapp till Österlen och en välförtjänt vila och sömn inomhus. Vilken väg hem till Stockholm? Det blev E22:an längs östkusten då jag aldrig åkt den tidigare. En trevlig resa genom vårt eget jord- och skogsbrukslandskap. Vackra underhållande vägar ledde till färjan över Bråviken och sedan anslöt vi till E4: an vid Nyköping. Därefter avverkade vi de sista tio milen i lagom tempo och kom hem trötta men belåtna på kvällen. Hmm, vart åker vi nästa år? Rådhuset i Stralsund. I skydd bakom vallen. 6 BUMSEN 3 – 2009