Bumsen 1
det utan for istället iväg till Eastside Motors f
ör att om möjligt hitta en ny hjälm till mig. Det dröjde inte länge förrän den nya satt på plats. Den betingade 1400 svenska kronor och det är ingen skithjälm. Det gick dock inte att genomföra affären på det vanliga VISA-kort sättet. Kontanter krävdes för mig som turist, men eftersom Ken kunde gå i god för mig så löste sig problemet. Det kan kanske vara bra att veta att i dessa svåra ekonomiers tidevarv, kan det vara bra att ha kontanter med sig i kontokortens förlovade land. På vägen hem bytte Ken och jag hoj, han tog R 65:an och jag �ck köra RS:en. Den är ju rapp som tusan i jämförelse med min egen R 90 S, men fotpinnarna sitter för högt för min smak. Skulle jag ha en sådan blir det sänkningsats direkt. N ästa dag började den längsta av turerna vi gjorde med hoj. Åter på Interstate 90 mot Cascade, men denna gång längre bort än Snowoomy Pass. Avsikten var att få en liten blick på öken. Området bortanför Cascade och staden Ellensburg, fortfarande inom staten Washington, ligger utbredd med sina apelsin- och persikoodlingar och allt är konstbevattnat. Vi fortsätter något längre bort till en utsiktsplats med milsvidd utsikt över området. Det är nu ca 15 mil tillbaka till Cascade. Efter lunch åker vi den mindre väg 97 och via väg 2 tar vi oss tillbaka mot Seattle. På vägen �nns ett ställe där en tysk man byggt upp ett Tirol, Leavenworth, med joddlarbalkonger och allt. Här �nns också en del av skidparadisen i Cascade. Vägen hem går via Issaquah där förutom �ket Tripple X också �nns en liten chokladfabrik som österrikaren Julius Boem startat. Gottgott! Vidare mot en av de dammreglerade sjöarna som används för rekreation av folk, speciellt under skolloven. Nu hade skolorna börjat så stränderna var något glesare befolkat. Efter nära 60 mil på hoj var vi åter i Burien. Detta var också den sista kvällen Ken och jag tillbringar ensamma med varandra, alltså utan alla vänner. Det �ras med en god kycklingstek och tillbehör. D en15 september, vilken dag. Vi hade för avsikt att åka till Vancouver i Canada för att titta på ett Mc-museum där. På väg norrut stannade vi i Lynnwood i norra delarna om Seattle för frukost. Vid närmare kontroll visade det sig att Ken tagit sitt gamla utgångna pass med sig. Alltså ingen idé att åka vidare. Det kanske var tur i oturen. Det visade sig senare att museet varit under ombyggnad och inte alls var i det skick vi väntat oss. Vi vände istället söderut mot Waterfront för återbesök i Pike Place Market och det närliggande Akvariet där all sorts vattenlevande varelser �nns att beskåda. En tur med båt i hamnen är en upplevelse. Härifrån får man en uppfattning om hur stor denna hamn är. Seattle Skyline får också en annan dimension från sjösidan. Eftersom denna dag var den sista för mitt besök, ägnades kvällen åt packningsbekymmer samt middag hos en av Ken:s vänner på Bellevue. Bellevue ligger på en höjd ovanför Seattle och utsikten är milsvidd. Solnedgången denna kväll var magni�k. D agen därpå äter samtliga vänner frukost tillsammans innan avlämning på SeaTac Airport. Flyget mot Atlanta avgick i tid. Färden gick enligt planerna och jag anlände Atlanta på utsatt tid. Nu uppstod ett bekymmer. I tron att jag måste checka ut min resväska, gick tiden lite för fort och jag missade planet till Stockholm. Med god hjälp av personal på Delta Air bokades min biljett om, för att via Paris, dagen därpå komma till Arlanda. Jag löste ny biljett till Mora- tåget. Min hustru mötte med stora kramen på stationen och min resa var till ända. Vi har lättat från Sea Tac. Det här måste vara Tacoma och Seattle. Utsikten från Bellevue. Seattle och delar av Cascade-bergen i bakgrunden. 42 BUMSEN 4 – 2009