Stenkoll 1
GÄSTKRÖNIKA IED – MER REGLER OCH MINDRE Just nu p
ågår översyn av IED-direktivet, inklusive överväganden om att inkludera fler industrier i direktivets tillämpningsområde. En av de påtänkta sektorerna är utvinningsindustrin. För oss som är verksamma inom detta område går det enkelt att konstatera att det kör ihop sig redan i de inledande övervägandena. Syftet med IED-direktivet är nämligen att åstadkomma samordnade åtgärder för att begränsa utsläpp till luft, vatten och mark från industriella anläggningar. "Illa utformade regler är knappast lösningen framåt." etoden för att göra det är att ta fram gemensamma dokument som beskriver bästa tillgängliga teknik, utsläppsnivåer och annat för de industrisektorer som omfattas av direktivet. Direktivet anger att sådana samordnade åtgärder kommer att bidra till att uppnå rättvisa konkurrensvillkor ifråga om kraven på miljöprestanda. Problemet i förhållande till utvinningsindustrin är att det är svårt, eller rentav olämpligt, att införa samordnade krav och standarder för verksamheter med så få gemensamma nämnare. För det första; skillnaderna mellan olika slags utvinningsindustrier är stora. Täkter och gruvor bedrivs på olika sätt och med olika marknadsförutsättningar. Den ena verkar på en lokal marknad och den andra på en global. Typiskt sett. Det är långt ifrån ändamålsenligt att den gemensamma nämnaren för att ta fram slutsatser om bästa tillgängliga teknik för våra olik10 artade verksamheter är att verksamheten utgår från berggrunden. Det kan knappast uppfylla syftet med direktivet. För det andra. Även om man lagstiftningstekniskt skulle kunna dela upp utvinningsindustrin i olika kategorier som till exempel täkter å ena sidan och gruvor å den andra, så skiljer sig de enskilda verksamheterna ofta så mycket åt att det är tveksamt om det är alls är möjligt eller funktionellt att fastställa gemensamma slutsatser om vad som är bästa tillgängliga teknik. I Sverige finns det endast 12 aktiva metallgruvor. Var och en av dessa är utformade och drivs utifrån de geologiska, hydrogeologiska och geografiska förhållandena på platsen där den finns, och inte minst – beroende på vilken eller vilka metaller som utvinns. Och en gruva är inte omlokaliseringsbar, utan kan bara drivas på den plats där mineraliseringen är belägen. Tekniska lösningar såväl som miljöskyddsåtgärder är därför med nödvändighet anpassade till de naturliga förutsättningarna. Idén om att istället tvingas till anpassningar som bedöms vara de bästa tillgängliga och utarbetade på EU-nivå istället för utformade utifrån de lokala förhållandena framstår som illa genomtänkt. Både driftmässigt och miljömässigt. För det tredje. Finns det verkligen ett rättsligt och miljömässigt behov som korresponderar mot osäkerheten och olämpligheten i att inkludera utvinningsindustrin i IED? Våra verksamheter är redan STENKOLL KROSSORDET NUMMER 157