Stenkoll 1
ARTSKYDDSFÖRORDNINGEN VAD INNEBÄR SKYDDA SKOGEN-M
ÅLEN FÖR SVENSK TILLÄMPNING AV ARTSKYDDET? Så som EU-domstolens uttalanden får tolkas har svensk praxis medfört ett klart kringgående av 14 § Artskyddsförordningen. Förbuden i Artskyddsförordningen gäller även om en art har en gynnsam bevarandestatus. Om förbudsbestämmelserna aktualiseras i ett ärende så måste en prövning enligt dispensförfarandet ske. I svensk praxis har dispensprövningen inneburit ett restriktivt förfarande, vilket i och för sig kan tyckas förenligt med en undantagsbestämmelse. Det har dock varit otroligt svårt att få dispens vid prövningarna, detta även i de fall där man kunnat visa att en gynnsam bevarandestatus kan upprätthållas trots den planerade åtgärden i fråga. Ett sådant förhållningssätt kan dock inte anses ha varit syftet med bestämmelserna eftersom dispensreglerna då hade varit helt verkningslösa. När man, enligt nuvarande tolkning, ska pröva om det finns skäl för att meddela dispens med anledning av tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse (i enlighet med Art- och habitatdirektivets syfte i ingressen till direktivet) måste det handla om just allmänna intressen. Om det handlar om ett projekt som enbart gynnar företag eller enskilda är det inte skäl nog för att meddela en dispens. Den strikta tolkningen kan härledas till vad EU-domstolen redan tidigare uttalat i flera mål, se bl.a. EU-domstolens mål C-6/04. Frågan är om inte detta per automatik kommer att medföra hinder för verksamheter som inte anses utgöra ”ett allt överskuggande allmänintresse”. I den bästa av världar hade EU-domstolen vågat konfrontera de motsättningar som föreligger inom artskyddsfrågorna, dels inbördes mellan naturvårdsdirektiven, dels i den svenska implementeringen av naturvårdsdirektiven. EU-domstolen har emellertid besvarat de hänskjutna tolkningsfrågorna på en 22 generell nivå, vilket gör det svårt att förstå hur domstolens uttalanden ska tillämpas i praktiken. Skydda skogen-målen har ännu inte avgjorts i Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt. Det kommer sannolikt att dröja innan vi får ett slutligt svar på hur frågan ska hanteras praktiskt vid prövningarna. Det hade varit önskvärt om rättsutvecklingen innebär att dispens från artskyddet kan meddelas i större utsträckning. Ett sätt är att domstolarna eller lagstiftaren förtydligar vad som kan anses utgöra ”ett allt överskuggande allmänintresse” så att tillämpningen i denna del inte blir så otroligt begränsande som tidigare praxis. Det är vår uppfattning att detta hade lett till en mer ändamålsenlig tillämpning av artskyddsbestämmelserna. Om man i nuläget ska tolka EU-domstolens avgörande strikt, så medför det att varje åtgärd som träffas av förbudsbestämmelserna i Artskyddsförordningen behöver medges dispens för att anses tilllåtlig. Vid sådan prövning kan dispens enbart meddelas förutsatt att åtgärden anses utgöra ”ett allt överskuggande allmänintresse”. En sak som är tydlig är i vart fall att ett klargörande av tillämpningen av artskyddsbestämmelserna, eller en ändring av dem, behövs för att inte utgöra ett orimligt hinder vid exploatering av mark- och vattenområden. STENKOLL KROSSORDET NUMMER 157 "I den bästa av världar hade EUdomstolen vågat konfrontera de motsättningar som föreligger inom artskyddsfrågorna."