Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10 Kongsberg Automotive i Mullsjö har
precis som många andra företag knutna till fordonsindustrin haft ett tufftår med neddragningar. Trots det får företaget räknas till de tursammas skara i krisen. Företaget lever. Text Linda Svensson Klarade krisen Mullsjö är en av de där orterna där miljonprogrammen lyser med sin frånvaro. Villorna klättrar uppför sluttningarna kring sjön. Rickards rör ligger vägg i vägg med pizzerian och järnhandeln upptar lika stor yta som den största matvarubutiken. Här bor runt 85 procent av arbetarna på Kongsberg Automotive, gissar Unionens klubbordförande Jonas Rolfart. Bland hans medlemmar är förhållandet det motsatta. 85 procent bor någon annanstans och pendlar till den lilla orten som har ena foten i Småland och den andra i Västra Götaland. Kongsberg Automotive är den näst största arbetsgivaren, efter kommunen. För ett år sedan var man över 500 anställda. I dag är man nere på cirka 350. Kongsberg är ett globalt företag, med säte i Norge. Över hela världen har man minskat antalet anställda från cirka 11 000 till runt 8 000 på ett år. I fabriken, där man tillverkar plastkompo- nenter, nackskydd, växelspakar och sätesvärmare till både personbilar och lastbilar som Volvo, Audi, Scania, DAF, är det rätt tyst. En del maskiner står stilla. En scen med rekvisita i form av rockar, kartonger och låtsaspengar vittnar om en nyligen genomförd workshop där de anställda skulle se poängen med lean production enligt Toyotas modell. ABB-robotarna, som tycks lika många till antalet som personalen för dagen, arbetar med precision och hög fart. – Ja, det är de här man får ta en fika med nu, säger Jonas Rolfart och pekar mot en av robotarna. För några årtionden sedan var det människor som stod på samma plats och monterade. Man hade arbetsstationer där två tre personer jobbade tillsammans. Nu står där inhägnade robotar. – Det har varit nödvändigt att effektivisera om vi ska kunna konkurrera med låglöneländerna. 10 KOLLEGA 1-10 Sommaren 2008 anade de anställda att något var i görningen. Man gick på semester utan att ha fått klarhet i vad. I augusti kom sedan det första varslet. Ett trettiotal anställda skulle sägas upp. Facken var inte vana vid situationen. Dittills hade ju allt bara gått uppåt och framåt. Företaget tyckte att förhandlingarna gick för långsamt. Arbetsgivaren var frustrerad och stämningen blev hård. Samtidigt fortsatte efterfrågan att minska. På personbilssidan sjönk den drastiskt, och på lastbilssidan var det ännu värre. – Alla togs på sängen. Vi var extremt dåligt förberedda. Företaget var inte rustat för krisen, och man hanterade det inte alltid så bra, säger Jonas Rolfart. När förhandlingarna om vilka som skulle tvingas sluta var avklarade var det dags för nästa varsel. Lite senare kom ytterligare ett. Värst drabbades de i produktionen. – De tycker att det är orättvist. Jag förstår dem. På senare tid har vi dessutom ökat på tjänstemannasidan. Och vi drar ju inte in pengar på samma sätt som de gör, säger Jonas Rolfart. Den enes bröd den andres död. Kongsberg har beslutat lägga hela sin utvecklingsavdelning i Mullsjö, därav ökningen av antalet tjänstemän på orten. Samtidigt har utvecklingsavdelningar i andra delar av Europa stängts ned. Bland annat i Tyskland. En anledning kan vara turordningsreglerna där. – I Tyskland är det stenhårt sist in först ut. De har åderlåtits på kompetens. Förutom varsel och uppsägningar har Kongsberg i Mullsjö genomgått ett flertal omorganisationer under året som gått. Somliga har fått byta tjänst och facklig tillhörighet från en vecka till en annan. Förra våren diskuterades även ett krisavtal. Företaget lade fram ett förslag om att gå ned till fyra dagars arbetsvecka, med motsvarande löneminskning. Alla de fackliga organisationer- na beslöt skicka frågan för omröstning bland medlemmarna. Det irriterade dåvarande vd som var under stor press. – Han brusade upp. Han sade att om vi röstade nej skulle han säga upp 25 personer dagen efter. En övervägande majoritet sade nej till krisROBERT ERIKSSON
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68